Är borrelia sexuellt överförbar?

Lyme borrelios är inte sexuellt överförbar

Utifrån min erfarenhet som forskare och redaktör för olika vetenskapliga tidskrifter uppskattar jag det faktum att sammanfattningar som presenteras vid vetenskapliga möten ibland består av ganska spännande – men samtidigt fortfarande mycket preliminära resultat som inte alltid är reproducerbara. Därför får abstracts inte samma uppmärksamhet som peer-reviewed publikationer och citeras inte i bibliografier för peer-reviewed vetenskapliga artiklar. Följaktligen måste man vara skeptisk till deras trovärdighet, särskilt när de motsäger resultaten av rigoröst granskad publicerad forskning. Här hänvisar jag särskilt till den nyligen publicerade sammanfattningen av M.J. Middelveen et al. (1), där det antyds att borrelia kan vara en sexuellt överförbar infektion, ett förslag som enbart grundar sig på den obekräftade påvisningen av Borrelia i sperma och vaginala sekret från endast tre personer. Baserat på föga mer än dessa preliminära och obekräftade observationer har Stricker och Middleveen (2) föreslagit att deras resultat ”kan skapa ett paradigmskifte som skulle omvandla borrelia från en fästingburen sjukdom till en sexuellt överförbar infektion”.

Eftersom Borrelia burgdorferi har rapporterats framkalla en generaliserad spridd infektion i flera välkaraktäriserade djurmodeller av borrelios, är det inte förvånande att spiroketer har isolerats från mjälten, ögonen, njurarna, levern, testiklarna och hjärnan hos infekterade djur, flera dagar efter infektionen (3,4). Föreställningen att borrelios kan överföras genom direktkontakt eller sexuellt av motbevisades dock för flera år sedan av de väl utformade, peer-reviewed publicerade studierna av Moody och Barthold (5) samt Woodrum och Oliver (6), internationellt kända experter på borrelios, Dessa forskare använde sig av välkaraktäriserade djurmodeller av borrelios där infektionen är mycket mer spridd och djupgående än den är hos människor. Det bör noteras att borrelios i USA historiskt sett har definierats som en stickburen infektion orsakad av Borrelia burgdorferi sensulato(7).

För att fastställa om borrelios kan överföras genom direktkontakt inhystes tre dagar gamla (eller tre veckor gamla) Lewis-råttor, avsiktligt infekterade med B.burgdorferi, av Moody och Barthold (5) tillsammans med normala, icke-infekterade råttor i 30 dagar. Som förväntat fortsatte alla avsiktligt infekterade råttor att vara aktivt infekterade 30 dagar senare. Ingen av de oinfekterade råttorna fick dock infektion efter 30 dagar av intim direktkontakt med sina infekterade burkamrater.

I andra experiment kunde Moodyoch Barthold (5) inte visa att borrelios överfördes från sju infekterade honor – eller sex infekterade hanar – till oinfekterade råttor av motsatt kön.
I Woodrums och Olivers arbete (6) parades sex syrianska hamsterhonor som var infekterade med B.burgdorferi med sex oinfekterade hanar; omvänt parades tre infekterade hanar med sex oinfekterade honor. Ingen av de oinfekterade hamstrarna blev infekterad efter parning med en infekterad partner av motsatt kön, vilket tyder på att borrelios inte överförs sexuellt.Självklart innebär inte enbart förekomsten av borrelia i genitala vävnader att infektionen kan överföras sexuellt. Det bör noteras att epidemiologiska data inte stöder uppfattningen att borrelia är sexuellt överförbar. Omfattande uppgifter som samlats in av CDC visar att 96 % av alla rapporterade fall av borrelia förekommer i 14 stater (http://www.cdc.gov/lyme/stats/index.html ), ett mönster som skiljer sig påfallande mycket från den generella fördelningen av sexuellt överförbara sjukdomar i hela landet (www.cdc.gov/std/default.htm ). Woodrum och Oliver (6) lyckades inte heller visa att B. burgdorferi överförs genom kontakt mellan infekterade hon- eller hanhamstrar och icke-infekterade hamstrar av motsatt kön. Det var inte möjligt att överföra borrelios till oinfekterade hamstrar med urin eller avföring från infekterade hamstrar.

Syndigt nog har Middleveen et al.(1):s observationer redan genererat en orimlig mängd rädsla och ångest inom lekmannasamhället på grund av sensationaliserade rapporter om deras obekräftade fynd som gjorts av en okritisk – och ofta naiv – press. Detta har redan orsakat mycket skada, vilket framgår av det faktum att jag har fått många förfrågningar från förtvivlade personer som undrar om de nu ens bör överväga att gifta sig med sin tidigare diagnostiserade och behandlade blivande maka/make av rädsla för att drabbas av borrelia och/eller riskera att föda ett infekterat eller medfött missbildat barn.

För att undersöka frågan om överföring av borrelios i livmodern har Moody och Barthold (5) inokulerat dräktiga honliga Lewisråttor med livskraftig B. burgdorferi vid fyra dagars dräktighet. Alla inokulerade dräktiga honor blev som förväntat seropositiva och B. burgdorferi kunde odlas från deras mjälte vid 20 dagars dräktighet, men deras placenta och foster var odlingsnegativa, vilket tyder på avsaknad av överföring i uterotrans. Moody och Barthold (5) använde två olika experimentella protokoll för att fastställa om transplacental överföring av B. burgdorferi förekommer. Det ena protokollet omfattade sex icke-dräktiga infekterade honor som senare parades och blev dräktiga. Tre av honorna fick föda till fullgången, medan de övriga tre offrades strax före födseln. Alla avkommor och kommande avkommor visade sig vara odlingsnegativa för B. burgdorferi och seronegativa för antikroppar som är specifika för B. burgdorferi, vilket tyder på att det inte förekommer någon transplacentär överföring av infektion. I det andra protokollet infekterades sex honor med ett bett efter att de blivit gravida och fick bära sina foster till födseln; alla var negativa för infektion. Resultaten av dessa studier liksom kloka misslyckades med att ge bevis för transplacental överföring av naturligt förvärvad borrelios.

Andra utredare undersökte möjligheten av medfödda fosterskador hos människor med borrelios genom att göra en ganska stor jämförande studie som omfattade 5 000 spädbarn, hälften från ett område där borrelios var endemisk och hälften som kontroller från ett område utan borrelios (8). De fann inga signifikanta skillnader i den totala förekomsten av medfödda missbildningar mellan de två grupperna.

I en annan studie som omfattade 1 500 personer inklusive kontroller noterades ingen ökad risk för att föda ett barn med ett medfött hjärtfel hos kvinnor som antingen hade blivit bitna av en fästing eller hade behandlats för borrelia under eller före graviditeten (9). Slutligen visade en omfattande analys av världslitteraturen ”att ett negativt resultat på grund av infektion hos modern med B. burgdorferi vid någon tidpunkt under graviditeten hos människor på sin höjd är extremt sällsynt” (10).

Phillip J. Baker, Ph.D.
Executive Director
American Lyme Disease Foundation
[email protected]

1.Middleveen, MJ, Bandoski, C, Burke, J, Sapi, E, Mayne, PJ och Stricker, RB. Isolering och upptäckt av Borrelia burgdorferi från vaginala och seminala sekret från människor. Abstract #460, Western Regional Meeting of the American Federation for Medical research (januari 2014).

2.Stricker, RB och Middleveen, MJ. Sexuell överföring av borrelia: utmaning av paradigmet för fästingburna sjukdomar. Expert. Rev. Anti. Infect. Ther. 2015; 11: 1303-1306

3.Johnson, RC, Marek, N, and Kodner, C. Infection of Syrian hamsters with Lyme disease spirochetes. J. Clin. Microbiol. 1984; 20: 1099-1101.

4.Barthold, SW, Persing, DH, Armstrong, AL och Peeples, RA. Kinetik för spridning av Borelia burgdorferi och utvärdering av sjukdom efter intradermal inokulering av möss. Amer. J. Pathol 1991; 139, 263-273.

5.Moody, KD och Barthold, SW. Relativ infektionsförmåga hos Borrelia burgdorferi hos Lewisråttor genom olika inokulationsvägar. Amer. J. Trop. Med. Hyg. 1991; 44: 135-139.

6.Woodrum, JE and Oliver, JH Jr. Investigation of venereal, transplacental, and contact transmission of the Lyme disease spirochete, Borrelia burgdorferi,in Syrian hamsters.
J.Parasitol. 1999; 85: 426-430.

7.Wormser, GP och O’Connell, S. Behandling av infektion orsakad av Borrelia burgdorferi sensulato. Expert. Rev. Anti. Infect. Ther. 9: 245-260, 2011.

8.Williams, CL, Strobino, B, Weinstein, A, et al. Maternal Lyme disease; congenital malformations and a cord blood serosurvey in endemic and control areas. Paediatr. Perinat. Epidemiol. 9: 320-330, 1995.

9.Strobino, B, Abid, S och Gewitz, M. Maternal Lyme disease and congenital heart disease: a case control study in an endemic area. Amer. J. Obstet. Gynecol. 180: 711-716, 1999.

10.Elliot, DJ, Eppes, SC och Klein, JD. Teratologiuppdatering: borrelia. Teratology 64: 276286, 2001.