1
Nu undersöker biologer vid University of Cincinnati om den förmågan även gäller för de mer slätstrukna vargspindlarna, som är dämpade bruna och solbruna i stället för elblåa, eldorange och stoppljusröda.
UC:s biologiprofessor George Uetz och hans studenter presenterade sitt arbete i juni vid American Arachnological Societys möte vid University of Michigan.
”Antagandet var att vargspindlar inte uppmärksammar färg. Men vi fann att det inte riktigt stämmer”, sade Uetz. ”Vi måste titta närmare på neurobiologin i deras ögon. Vi måste förstå vad deras näthinnor gör.”
Likt de flesta spindlar har vargspindlar fyra par ögon, varav vissa har en reflekterande lins som kallas tapetum och som gnistrar i starkt ljus. Om du är araknofobisk och vill ha en anledning att aldrig gå in i din trädgård igen, prova att lysa med ett LED-ljus där en kväll och se alla små rovdjur som stirrar tillbaka.
Volfspindlar blir snabbt ett modellsystem för studier på grund av laboratorier som UC:s. Uetz har undersökt spindlars beteende, syn och personlighet under större delen av sin karriär. Varje studie avslöjar att det finns mer i dessa varelser än vad som möter deras åtta ögon.
De flesta människor har en trichromatisk syn – de har näthinneceller som kallas kottar och som kan se rött, grönt och blått. Vargspindlar har däremot en dikromatisk syn och ser bara grönt och ultraviolett.
”Det betyder att de i princip är färgblinda. Men de är känsliga för ljus i den gröna våglängden”, säger Uetz.
I en studie som presenterades i juni tittade UC-forskare på hur spindlar reagerade på en video av uppvaktande spindlar där de manipulerade bakgrundsfärg, kontrast och intensitet. Skulle de reagera på den uppvaktande spindeln i monokrom? Vad händer om kontrasten överdrivs?
Uetz skapade videor med en digital spindel och en digital bakgrund, som båda kunde manipuleras för att justera färg och kontrast. De spelade upp videon för kvinnliga spindlar samt för manliga spindlar som kallas ”tjuvlyssnare” på grund av att de har för vana att ligga i bakgrunden medan de lär sig att imitera andra manliga spindlars uppvaktningar. De fann att spindelhonor var mer benägna att reagera på videor med hanar som stod i stark kontrast till deras bakgrund. Spindelhonorna reagerade också bättre på färg- och monokromversionen än på gråskaleversionen, vilket tyder på att färg gör skillnad för spindlar.
”Vad vi fann är att för spindelhonor spelar intensitet en större roll än färg. Men för manliga tjuvlyssnare spelar färg också roll. Det är det märkliga resultatet. Vi förväntade oss inte det alls”, sade Uetz.
En annan överraskande upptäckt var att spindlarnas syn verkar anpassa sig till de skiftande årstiderna.
”Det är mycket logiskt, för när man går ut i början av säsongen, när spindlarna kommer ut för första gången, finns det inga löv på träden, så det finns ljus med brett spektrum”, sade Uetz. ”Men när årstiderna förändras kommer löven ut och allt blir grönt. Spindlar måste kunna se kontrasten mot en mängd olika färgbakgrunder.”
UC:s spindellaboratorium har cirka 1 200 vargspindlar (nästan alla av dem, försäkrar forskarna besökarna, finns med). Studenterna samlar in unga spindlar från samma populationer av vilda spindlar som lever i skogar nära UC.
I en annan studie undersökte UC:s postdoktorala forskare Alex Sweger hur hanar av vargspindlar använder vibrationer för att uppvakta honor. Spindlar har inga öron men kan ”höra” med hjälp av små sensoriska organ på benen som fångar upp svaga vibrationer från byten. Hanar använder ett särskilt raspande organ på sina pedipalper för att producera vibrationer som trummar marken, skramlar med löv eller jord, som en del av deras rituella parningsdans.
Sweger använde en laserdopplervibrometer för att mäta spindlarnas vibrationer och återge dem med en anordning som kallas piezoelektrisk skivböjare.
”Det liknar väldigt mycket de vibrationer som görs av en riktig spindel. Vi kalibrerar apparaten och fäster den på ett blad och ser hur spindelhonan reagerar”, säger han.
Det fungerar.
Sweger misstänker att sommarregn är spindeltrummornas död. Han fann att hanarna försökte uppvakta honorna oberoende av vädret. Men när marken är blöt förlitar de sig mer på sina visuella signaler – de viftar med frambenen i en dans som bara vargspindelhonor kan uppskatta.
”De övergår till visuella beteenden framför vibrationer på blöta blad, vilket tyder på att de är flexibla när det gäller att använda olika kommunikationssätt för att anpassa sig till förhållandena”, säger Sweger.
Trots detta har hanarna mycket mindre parningsframgång under blöta förhållanden.
”Deras häckningssäsong är inte särskilt lång. Hanarna har ett stort tryck på sig att para sig med så många honor som möjligt för att öka sin genetiska framgång”, sade Sweger. ”Så om du kan övervinna ett hinder som regn i stället för att vänta på idealiska förhållanden gynnar det dig.”
I en annan studie undersökte UC:s biologistudent Trinity Walls om unga spindlar som klassificerades som blyga eller djärva skulle behålla det beteendet senare i livet. Det gjorde de.
För att klassificera sina försökspersoner som djärva eller blyga petade Walls på unga spindlar med en tång som simulerade en fågelnäbb. De blyga spindlarna frös vanligen fast på plats och förlitade sig på kamouflage under långa perioder efter skräcken, medan de djärva spindlarna återupptog sitt födosök eller utforskande mycket snabbare. Hon upprepade skrämseltaktiken när de unga spindlarna var äldre och jämförde sina resultat.
Intrepida spindlar kanske har fler jakt- eller parningsmöjligheter på grund av sitt djärva beteende, men de är också mer benägna att bli sedda och uppätna. De blyga spindlarna kanske är rädda, men denna överdrivna försiktighet innebär att de kanske är mer benägna att föra sina gener vidare.
”Det finns för- och nackdelar med varje beteende”, säger Uetz. ”Djärva spindlar löper större risk att drabbas av rovdjur som lockas av rörelse. Men genom att röra sig har de större chans att hitta byten eller partner.”
Studenten Walls kom till UC på grund av biologiavdelningens spindellaboratorium. Hon har varit fascinerad av dem i hela sitt liv, säger hon.
”Jag hade en mexikansk rödknäppande tarantula vid namn Anastasia som husdjur i åtta år”, säger Walls. ”Jag älskar spindlar.”
UC-studenten Olivia Bauer-Nilsen undersökte om en bakterieinfektion som är vanlig hos spindlar påverkade parningsbeteendet hos kvinnliga vargspindlar. Bauer-Nilsen misstänkte att immunsvaret från infektionen skulle göra spindeln för svag eller trött för att para sig. I stället fann hon att infektionen inte hade någon märkbar effekt. Hon presenterade en poster om studien på konferensen.
”Det var min första poster. Många säger: ”Prata aldrig mer med mig om spindlar”. Men min familj och mina nära vänner är inte främmande för spindlar. De är glada över att jag är glad”, sade hon.
Uetz sade att inte ens han själv alltid var det fan av spindlar som han är i dag.
”Jag var livrädd för spindlar före college. Alla verkar reagera på det sättet. Spindlar är den mest fruktade arten på planeten numera”, sade Uetz. ”Det är helt omotiverat.”
Uetz sade att han lärde sig att uppskatta spindlar under sin första biologilektion när han tittade närmare på dem.
”När man tittar på de här djuren i mikroskop ser man dem på ett helt annat sätt”, sade han. ”De här djuren är främmande men inte mindre intressanta.”