17 hemligheter bakom kulisserna hos begravningsentreprenörer

Trots det faktum att nästan alla kommer att behöva begravningsentreprenörernas tjänster någon gång i livet, är begravningsentreprenörernas specifika arbetsuppgifter ofta höljda i dunkel. Mental Floss pratade med flera för att lära sig några föga kända fakta om yrket, från vad som händer bakom dörrarna i balsameringsrummet till den verkliga anledningen till att du kanske vill tänka två gånger om när det gäller den ”skyddande” kistan.

1. DE KÖR MINIBUSSAR.

”Anledningen till att du inte ser att de döda plockas upp i din vardag är att vi är smygande så,” säger Jeff Jorgenson från Elemental Cremation & Burial i Seattle till Mental Floss. ”Vi är fotbollsmammor och vi är legion! Egentligen använder vi bara fotbollsmammafordon: Minibussar är de dödas transportmedel. Vi kör sällan begravningsbilar – de är endast ceremoniella fordon.”

2. DEN Söta blicken på den avlidnes ansikte krävde en del arbete.

Begravningsdirektörer säger att den viktigaste delen av förberedelserna för att förbereda kroppen för visning är ”inställningen av ansiktsdragen” – att skapa ett fridfullt ansiktsuttryck med ett trevligt leende. Men även om det kan se trevligt ut i slutet kan arbetet med att skapa det utseendet vara gräsligt. Begravningsentreprenörerna stoppar halsen och näsan med bomull och syr sedan ihop munnen, antingen med hjälp av en böjd nål och tråd för att sy mellan käkbenet och näshålan eller med hjälp av en nålinjektormaskin för att utföra ett liknande arbete snabbare. Små spikade koppar sätts också in under ögonlocken för att hålla locken stängda och hindra ögonen från att falla ihop.

Självklart kräver vissa kroppar mer restaurering än andra. En begravningsentreprenör säger att för att förbereda ett halshugget lik för en visning i öppen kista använder han en träplugg för att återförena huvudet och kroppen, och syr sedan ihop halsen igen.

3. DE KAN GÖRA EN TUR TILL DROGHANDELSFÖRRÅDET.

I sin bästsäljande bok Smoke Gets In Your Eyes säger begravningsentreprenören Caitlin Doughty: ”Om de vanliga metoderna för att sätta in ansiktsdragen inte är tillräckliga för att hålla ögonen stängda eller munnen stängd, är superlim ett hemligt vapen.” I Grave Matters påpekar författaren Mark Harris att superlim också kan användas för att täppa till eventuella stickmärken från nålar på ett lik. Brooklyns begravningsentreprenör Amy Cunningham från Fitting Tribute Funeral Services berättar för Mental Floss: ”Om du måste hålla en avliden persons händer vikta snyggt vid buken, men armarna fortsätter att falla ner i sidorna av kistan, kan du försiktigt binda deras tummar med en hästsvansbindning.”

4.

Sjättegenerationens begravningsentreprenör Caleb Wilde, känd för sin populära blogg Confessions of a Funeral Director, delar med sig av denna berättelse till oss: ”För ungefär ett år sedan dog en man och en hustru med ungefär fyra månaders mellanrum. Frun kände oss, så vi begravde henne, och mannen kände begravningsbyrån i en grannstad, så de begravde honom. Båda fick samma begravning, samma kista, valv osv. Familjen ringde oss för att berätta att den andra begravningsbyrån tog ut 3 000 dollar mer. Samma värde, olika kostnad. Ring runt till olika begravningsbyråer. Handla. Fråga efter GPL. Kom ihåg att kostnad inte alltid är lika med värde.”

5. DU KAN TÄNKA DIG FÖRTROENDE OM ”SKYDDANDE” KASETTER.

En del kistor som har vakuumförseglade gummipackningar marknadsförs som ”skyddande” eller motståndskraftiga mot ”intrång av yttre element”. Som Harris beskriver i Grave Matters skapar detta förhållanden som uppmuntrar tillväxten av anaeroba bakterier, som bryter ner kroppen genom att ruttna den, ”förvandlar mjuka kroppsdelar till gröt och sväller upp liket med illaluktande gas … Inuti den förseglade kistan är resultatet en gravskicklig version av den förruttnelse som man finner i träskbottnar och i inälvorna i orörda komposthögar”.”

6. Ibland exploderar lådor.

I själva verket, kan den tidigare nämnda ansamlingen av metangas orsaka vad folk i branschen kallar ”exploderande kistsyndrom”, där gasen bokstavligen blåser bort locken från kistorna och dörrarna från kryptorna. Vissa kisttillverkare har lagt till ”burping”-funktioner i Tupperware™-stil till sina förseglingsmodeller för att släppa ut de ackumulerade gaserna. Harris talade med en före detta kyrkogårdsägare som berättade att dessa ”skyddande” kistor med förseglare ”rutinmässigt öppnas när familjen lämnar dem … för att lindra den oundvikliga ansamlingen av gaser i kistan”. Personalen kan också lämna kistorna olåsta och inte använda sig av förseglingen till att börja med, i ett försök att undvika dessa ”illaluktande förhållanden inne i kistan”.

7. Också pacemakers exploderar ibland.

Om en pacemaker lämnas kvar i en kropp när den kremeras, ”kan den explodera och orsaka skador på upp till 10 000 dollar på retorten”, säger Wilde. ”Pacemakers måste därför avlägsnas före kremering. Och oroa dig inte, begravningsentreprenörerna/kremerarna kommer att göra avlägsnandet åt dig.”

8. EN del begravningsentreprenörer ser sällan de döda.

Jorgenson säger: ”Större delen av vad begravningsentreprenörer gör är pappersarbete – att arkivera dödsattester, skaffa tillstånd, redigera nekrologer och skicka dem till tidningen. De som arbetar med begravningar får bara se en död person när de levereras för en gudstjänst. När det gäller vissa begravningsbyråer kan en begravningsentreprenör bokstavligen gå flera år utan att se en död person.”

9. DE SER SÄTTNINGARNA GENOM ROSEFÄRGADE LJUSKULOR.

Som den formaldehyd som balsamerare använder innehåller ett rosigt färgämne för att återställa färgen på grått, livlöst kött, räcker det inte alltid till. Enligt Cunningham ”lär begravningsskolor ut färglära och scenbelysning – hur man använder färgade geler över taklamporna”. Doughty nämner också att kroppar ofta ställs ut för visitation som visas under rosafärgade glödlampor.

10. ALLT GÅR RAKT NER I AVLOPPET.

Man skulle kunna tro att alla kemikalier och kroppsvätskor som är inblandade i balsameringen skulle kastas bort som biologiska faror, men det är praxis inom branschen att bara tvätta av allt från bordet, direkt i avloppet. Harris påpekar att en enda balsamering kan generera 120 gallon ”begravningsavfall” – blod, fekalier och det tidigare innehållet i inre organ, förutom kemikalier i själva konserveringsvätskan – och allt hamnar i det offentliga avloppssystemet, för att slutligen släppas ut i vattendrag. Även om, som Wilde påpekar, ”Blod är inte värre än de andra sakerna som går ner i toaletten.”

11. FORMALDEHYD KAN VARA PÅ VÄG ATT DÖ EN LÅNGSAM DÖD.

Förutom att orsaka relativt små problem, som bihåleinflammation och hudutslag (bland annat ett som kallas för ”balsamereksem”) är formaldehyd cancerframkallande. Det amerikanska nationella toxikologiprogrammet, bland andra grupper, har sagt att personer som utsätts för höga exponeringsnivåer – till exempel balsamerare – löper större risk att drabbas av nasofarynxcancer, myeloisk leukemi och andra former av cancer.

I vanliga fall kommer kritiken från personer utanför dödshjälpsbranschen, men det börjar förändras. I majnumret 2016 av The Director, den officiella publikationen för National Funeral Directors Association, skriver Carol Lynn Green, NFDA:s rådgivare för miljööverensstämmelse, att ”det råder ingen tvekan om att formaldehyd utgör en hälsorisk”. Hon säger att Occupational Safety and Health Administration förbereder sig för att göra sina regler för arbetsplatser strängare, och rekommenderar att begravningsbyråer börjar övergå till konserveringsprodukter som inte använder den farliga gasen.

12. DU KAN INTE VERKLIGEN BLANDAS UNDER ETT TRÄD.

En del konsumenter som ogillar idén om balsamering, eller som är oroliga för miljön, väljer en ”grön” begravning. Samtidigt kommer ofta en romantisk idé om att bli begravd under ett favoritträd – kanske en ståtlig ek, till exempel. Sarah Wambold, begravningsentreprenör i Austin och expert på gröna begravningar, berättar för Mental Floss: ”En kropp måste begravas minst en meter från ett träd för att skydda dess rotsystem. Det är lite av en anpassning för människor som är engagerade i bilden av att bli begravd under ett träd, men det är inte alltid det mest gröna alternativet för trädet. Skulle de inte hellre låta trädet fortsätta att leva?” Du kan dock plantera nya träd eller buskar ovanpå en grav efter en begravning, och rötterna kommer att växa ner över kroppen.

13. MINST EN BEGRAVNINGSENTREPRENÖR VILL LÄRA DIG ATT FÖRBEREDA DÖDA KROPPAR SJÄLV.

Caitlin Doughty

Doughty, som driver en begravningsbyrå som heter Undertaking LA, sa till WIRED: ”Jag är en licensierad begravningsentreprenör, men jag vill lära folk att de inte behöver mig.” Hon förespråkar att människor ska lära sig att ta hand om sina egna döda hemma, och säger att hon vill att allmänheten ska bli bekväm med hur döden ser ut naturligt: ”En kemiskt konserverad kropp ser ut som en vaxkopia av en person. Det är meningen att kroppar ska hänga ner och bli väldigt bleka och sjunka in medan de förmultnar. Inom en dag eller så efter att de har dött ska man kunna se att personen har lämnat byggnaden. Det är det som är poängen. Jag tycker att döda kroppar ska se döda ut. Det underlättar sorgeprocessen.”

Doughty uppmuntrar idén om hembegravningar, som är lagliga i alla 50 delstater (även om 10 delstater kräver att en begravningsentreprenör är inblandad). Mer information finns på Home Funeral Alliance.

14. Det är svårt att vara deras vän.

Varje vän kan göra en besviken en gång ibland, men begravningsentreprenörer kommer förmodligen att göra det oftare, enligt Wilde. ”Vi kanske missar din födelsedagsfest, vi kanske måste gå mitt under middagen. Döden har det här sättet att hålla ett otidsenligt schema, och som dödens hantlangare är vi bundna till det schemat. Vare sig det är mitt i natten eller mitt under ditt bröllop, när döden kallar måste vi svara.”

15. INGEN VILL TJÄNA PÅ BARNS DÖD.

”Det är en tradition inom begravningsbranschen att tillhandahålla begravningar till familjerna till dödfödda barn och mycket små barn till självkostnadspris”, säger Cunningham. ”Begravningsentreprenörer bryr sig inte om att göra vinst på barns dödsfall, och faktum är att ett litet barns död gör hela företaget mer ledsamt än nästan allt annat.”

Begravningsbranschen omfattar också ett antal välgörenhetsprojekt som ägnar sig åt att hjälpa föräldrar efter ett barns död. En frivilliggrupp som heter Little Angel Gowns tillverkar begravningskläder för spädbarn av donerade brudklänningar och tillhandahåller dem gratis till sjukhus och begravningsbyråer. Tears Foundation hjälper sörjande föräldrar att betala kostnaderna för begravning eller kremering efter att ha förlorat ett barn. Eloise Woods, en naturlig begravningsplats i Texas, begraver spädbarn utan kostnad.

16. DIN MORFARS HÖFTLED KAN BLI EN NY VÄGSKYLT.

According to Doughty, families can ask for replacement medical parts back after a cremation, but most do not. Hip and knee implants are often melted down and recycled for road signs and car parts, among other things. Unfortunately, she says, breast implants usually melt all over the cremation machine.

17. SOME FUNERAL HOMES EMPLOY THERAPY DOGS.

A large part of a funeral director’s job is comforting the bereaved. Some use grief-therapy dogs to give the families a furry shoulder to cry on. For one example, check out Lulu the golden doodle.

All photos courtesy iStock unless otherwise noted.

This story originally ran in 2016.