5 sätt att leva som en munk i världen

av P. Paul Sheller, OSB, Vocation Director, Conception Abbey

1. Odla tystnaden
St. Benedictus skrev: ”Att tala och undervisa är mästarens uppgift; lärjungen ska vara tyst och lyssna” (RB 6:8). Tystnad är den miljö som gör det möjligt för dig att lyssna till Guds röst och rösterna från din omgivning på rätt sätt. Många människor känner sig obekväma med tystnad eller tycker att den är obekväm, så de fyller sina dagar med onödigt buller och distraktioner. Genom att stänga av musiken och radion, särskilt när du sitter i bilen, och genom att begränsa användningen av TV och Internet utmanas du att lyssna till den Gud som bor inom dig och talar i djupet av ditt hjärta. Att vara tyst hjälper oss dessutom att undvika skvaller- och förtalssynder. Den helige Benedictus upprepade den visdom som finns i Ordspråksboken där det står: ”I en flod av ord undviker du inte synden” (RB 6:11). Genom att undvika onödigt buller i ditt liv lär du dig att odla inre tystnad, vilket är den idealiska miljön för bön.

2. Var trogen mot den dagliga bönen
St. Benedictus sade: ”Bönen bör därför vara kort och ren, såvida den inte kanske förlängs under inspiration av gudomlig nåd” (RB 20:4). Denna instruktion är en tröst för dem som har en krävande arbetsvecka, ett hektiskt schema och är belastade av många ansvarsområden i hemmet till den grad att de kanske inte kan ägna stora tidsperioder åt bön. Trots detta bör du hitta tid på morgonen för att prisa Gud innan dagen börjar och be i tacksägelse under kvällen innan du går till sängs. Du kan be timsliturgin för att helga dagen, särskilt genom att vara trogen morgon- och kvällsbönen. Oavsett vad du gör vill du vara angelägen om att utveckla en hjärtlig attityd till Gud medan du ber och överlämnar dig själv och dina nära och kära till Guds omsorg. Det kommer att finnas många tillfällen under dagen att be korta böner om tillit till Gud. Målet för munkar (och alla kristna) är att be utan uppehåll, och du kan göra detta genom att hålla minnet av Gud levande i ditt hjärta och din hjärna i varje ögonblick.

3. Bilda en äkta gemenskap
Munkar stödjer och uppmuntrar brodern som stöter på svårigheter, och de firar tillsammans med varandra under glädjefyllda tider. Den helige Benedictus instruerade: ”Ingen ska sträva efter vad han bedömer vara bättre för sig själv, utan i stället efter vad han bedömer vara bättre för någon annan. Till sina medmunkar visar de brödernas rena kärlek” (RB 72:7-8). I en värld av individualism, sociala medier och ytliga relationer längtar alla människor efter en djup känsla av tillhörighet och gemenskap med varandra. Det andliga livet är alltid en resa som vi företar tillsammans med andra. Man måste vara villig att investera tid och energi för att engagera sig personligen i andra människor och visa intresse för deras liv, så att era samtal går från ytliga ämnen till de mer meningsfulla områdena i livet. Du kanske vill samlas med andra som delar din tro, dina värderingar och din längtan efter Gud. Att be tillsammans, läsa och diskutera en andlig bok och bibelstudier är alla sätt att samlas för att växa i tron.

4. Avsätt tid för Lectio Divina
Den urgamla klosterpraktiken Lectio Divina, eller ”helig läsning”, betonar en långsam, bönefylld läsning av den heliga Skriften, som är tänkt att göra det möjligt för dig att lyssna på Ordet och söka fred i Guds närvaro. Den helige Benedictus varnade sina munkar: ”Trötthet är själens fiende. Därför bör bröderna ha bestämda perioder för manuellt arbete såväl som för böneläsning” (RB 48:1). Reflektion över Guds ord har, om den sker intensivt och i bön, kraften att kalla dig till en ständig omvändelse i livet. Bekanta dig med metoden och ta mellan 15-30 minuter per dag i en lugn miljö för att praktisera lectio divina med hjälp av Skriften eller läs i bön från de heligas skrifter eller andra stora andliga verk. Andlig läsning ger näring åt ditt sinne och din själ och ger ofta de inspirerade ord som du behövde höra. Att möta Guds ord varje dag på ett bedjande sätt drar oss in i en djupare gemenskap med den som talar ordet till oss.

5. Öva dig i ödmjukhet
Numera delar av Benedikts regel lyfter fram vikten av ödmjukhet, framför allt i kapitel 7 där Benedikt beskriver ödmjukhet som en stege med tolv steg som munken ska stiga uppför. Det första steget är att munken alltid håller ”Gudsfruktan” framför ögonen (RB 7:10). När man fruktar Gud eller är i ”vördnad” för Gud upprätthåller man ett rätt förhållande och inser att man är en skapelse och inte Gud. Ödmjukhet är en dygd som måste utvecklas, och den innebär att vara jordnära, ärlig och sanningsenlig, både i bön, på arbetet och i vardagliga angelägenheter. Den helige Benedictus skrev: ”Sätt ditt hopp till Gud ensam. Om du märker något gott hos dig själv, ge det åt Gud, inte åt dig själv, men var säker på att det onda du begår alltid är ditt eget och ditt att erkänna” (RB 4:41-43). Att vara en ödmjuk person innebär att vara tacksam för de välsignelser och möjligheter som Gud ger dig och att erkänna att dina gåvor och talanger har Gud som källa. Låt dagliga strider, och till och med att falla i synd, vara en inbjudan till ödmjukhet, där du utan att tveka erkänner att du måste förlita dig helt och hållet på Guds nåd, och inte på din styrka.