6 väsentliga delar av ett giltigt avtal med exempel

En överenskommelse behöver inte utarbetas i detalj för att bli ett avtal. Ett avtal kan dock vara ofullständigt om parterna har kommit överens om väsentliga detaljfrågor men inte kommit överens om andra viktiga punkter.

Frågan om huruvida parterna har nått ett avtal prövas normalt genom att man frågar om en part har lämnat ett erbjudande som den andra parten har accepterat. Överenskommelser kan inte ge upphov till ett bindande avtal om de är ofullständiga eller inte tillräckligt säkra. Det kommer vanligtvis inte att finnas något avtal om parterna kommer överens ”med förbehåll för avtal” men aldrig riktigt kommer överens om villkoren för avtalet.

Om avtalet är en språngbräda för ett framtida avtal eller är ett avtal om att komma överens kan avtalet vara ogiltigt på grund av att det inte finns någon avsikt att skapa rättsliga relationer. Dessutom antas ett inhemskt avtal inte vara rättsligt bindande i common law-jurisdiktioner.

För ett exempel på ett samförståndsavtal (MOU) om ett samriskföretag, se länken nedan: https://docpro.com/doc189/memorandum-of-understanding-mou-joint-venture-neutral

Tillstånd

Tillstånd kan vara något som är till fördel för den person som har en förpliktelse eller som ger ett löfte om att göra något (den som lovar). Det kan också vara något som är till nackdel för den person som vill verkställa förpliktelsen eller som har förmånen av löftet (löftebäraren). Det finns inget behov av ett ”adekvat” värde: så länge som något värde ges för löftet är det tillräcklig ersättning.

Om den ena partens ersättning inte är helt klar, kommer avtalet i allmänhet att inkludera formuleringar som ”FÖR GODT OCH VÄRDIGT VÄRDE, vars mottagande härmed bekräftas” i skälen.

Alternativt kan man göra dokumentet i en handling utan motprestationer.

Vad är en handling?

Om det finns ett löfte om att göra något, men avtalet saknar varje form av motprestation, måste avtalet göras i en handling. En handling är en förseglad handling som antingen i) överför ett intresse, en rättighet eller en egendom eller ii) skapar en förpliktelse som är bindande för någon eller några personer eller iii) bekräftar en handling som överfört ett intresse, en rättighet eller en egendom.

Inte alla förseglade handlingar är handlingar. Det finns särskilda krav för att utföra och överlämna handlingar. Till exempel är ett kontrakt som är förseglat en handling. Ett avtal som ingår i en handling kräver inga överväganden. En person som i handlingen identifieras som en person som ska gynnas av ett löfte kan verkställa ett löfte om att betala pengar eller begära skadestånd om löftet inte uppfylls.

Däremot finns det inte rättvisemöjligheter (t.ex. särskild fullgörelse av andra förpliktelser än att betala pengar) om det inte finns någon motprestation.

Om en part till exempel vill ansluta sig till ett befintligt avtal utan tydlig motprestation, skulle parten ingå en anslutningshandling: https://docpro.com/doc379/deed-of-adherence-to-agreement-general

Legalitet och kapacitet

Vad gör ett avtal olagligt?

Ett avtal är olagligt om avtalet avser ett olagligt syfte. Exempelvis är ett avtal om mord eller ett avtal om att bedra skattemyndigheten både olagligt och inte verkställbart.

Det kan också hända att vissa avtal inte kan verkställas eftersom de är omoraliska och strider mot allmän ordning. Exempelvis kan avtal om sexuella tjänster vara ogenomförbara eller till och med olagliga i vissa jurisdiktioner:

https://docpro.com/doc1137/relationship-contract-consent-short-term-sexual-open-relationship

Seperability

För att undvika att hela kontraktet blir ogenomförbart på grund av olaglighet, skulle en standardklausul om separerbarhet läggas till för att säga att om och i den utsträckning som någon bestämmelse i kontraktet anses vara olaglig, ogiltig eller ogenomförbar, ska den bestämmelsen inte ha någon verkan och inte anses ingå i kontraktet, utan att detta dock medför att de övriga bestämmelserna i kontraktet blir ogiltiga.

För exempel på en standardklausul, se nedan:

https://docpro.com/doc303/general-boilerplate-document-standard-agreement

Om den andra parten har förmåga att ingå avtal?

Lagen förutsätter att en part i ett avtal har förmåga att ingå avtal. Minderåriga (barn under 18 år) och psykiskt störda personer har dock inte full avtalsförmåga. Det är upp till den person som hävdar oförmågan att bevisa sin oförmåga att ingå ett avtal.

Det finns särskilda regler som gäller för bolag (inklusive företag), icke-registrerade sammanslutningar (inklusive klubbar och fackföreningar), regeringen (inklusive alla regeringsavdelningar eller tjänstemän), offentliga myndigheter (inklusive lokala myndigheter, statliga företag), organisationer och välgörenhetsorganisationer.

Under vilka omständigheter kan en minderårig ingå ett avtal?

En minderårig kan ingå ett avtal om ”nödvändighetsvaror” (varor eller tjänster som är lämpliga för en minderårigs livsvillkor). En minderårig som inte betalar för varorna eller tjänsterna kan stämmas för avtalsbrott.

Hur är det med en mentalt oförmögen person?

I allmänhet är ett avtal som ingås av en mentalt oförmögen person ogiltigt.

En person som senare blir mentalt oförmögen kan dock bemyndiga en annan person att fatta rättsliga beslut på dennes vägnar genom att ge den andra personen fullmakt.

För ett exempel på ett fullmaktsdokument, se länken nedan:
https://docpro.com/doc1302/enduring-lasting-continuing-durable-power-of-attorney-medical-personal-care-3-attorneys

Säkerhet

Ett giltigt avtal kräver rimlig säkerhet om de väsentliga villkoren. Om parterna inte kan nå en överenskommelse om de väsentliga villkoren med rimlig säkerhet kan avtalet vara ogiltigt även om alla andra väsentliga delar är närvarande.

Vad är ett väsentligt villkor?

Definitionen av väsentliga villkor beror på vad parterna har velat uppnå. I allmänhet finns det enligt common law två absolut väsentliga villkor: (i) ersättning eller pris för en affär, och (ii) pris som ska betalas för den utlovade skyldigheten.

Om villkoret är väsentligt avgörs genom att man frågar sig om villkoret är så viktigt och grundläggande för avtalet att varje brott mot ett sådant villkor motiverar en uppsägning.

För kommersiella avtal, förutsatt att parterna har visat att de har haft för avsikt att vara juridiskt bundna, kan domstolen fylla ut luckorna med hjälp av fem särskilda regler :

• konstruera ett väsentligt villkor genom att hänvisa till den överenskomna mekanismen,

• konstruera ett väsentligt villkor genom att hänvisa till avtalet i sin helhet

• förtydliga ett väsentligt villkor genom att hänvisa till tidigare affärsförlopp

• förtydliga ett väsentligt villkor genom att hänvisa till parternas beteende efter avtalstillfället

• förtydliga ett väsentligt villkor genom lag

Till exempel: ett försäljnings- och konsignationsavtal är ett handelsavtal:
https://docpro.com/cat51/commercial-sales-and-marketing/sales-and-consignment-agreement

Ovanstående är de sex väsentliga beståndsdelarna i ett giltigt avtal. Detta klassiska tillvägagångssätt för avtalsbildning har ändrats genom utvecklingen av lagstiftningen om estoppel, vilseledande beteende, vilseledande framställning, orättmätig berikning och befogenhet att acceptera.

Man bör notera att en avtalsförpliktelse endast är bindande för de parter som ingår i avtalet. Frågan om en tredje parts avtalsrättsliga verkställighet ger upphov till frågan om privity of contract.

B. Privity of Contract

Vad är Privity of Contract?

Privity of Contract är en allmänrättslig doktrin som föreskriver att ett avtal inte kan ge rättigheter eller ålägga skyldigheter som uppstår enligt avtalet till någon annan än en av avtalsparterna. De enda parter som bör kunna stämma för att hävda sina rättigheter eller kräva skadestånd enligt ett avtal är avtalsparterna.

Det finns dock problem i samband med avtal som ingås till förmån för tredje part som inte kan hävda avtalsrättigheterna eftersom de inte är avtalsparter enligt avtalet.

Till exempel: Andrew och Ben ingick ett avtal enligt vilket Andrew kom överens med Ben om att ge en värdefull diamant till Carrie. Både Andrew och Ben hade fullt ut för avsikt att Carrie skulle dra nytta av Andrews löfte. Om Andrew av någon anledning inte ger diamanten till Carrie kan Carrie enligt doktrinen om privity of contract inte stämma Andrew eftersom hon inte är part i avtalet. Ben kan stämma Andrew för avtalsbrott, men Ben kommer endast att ha rätt till ett nominellt skadestånd eftersom Ben inte har lidit någon faktisk förlust.

Rätt för tredje part

I vissa common law-juridiska jurisdiktioner, såsom England, vissa delstater i Australien, Nya Zeeland, Hongkong, Singapore och vissa provinser i Kanada, kan avtalsparterna komma överens om att en person som inte är part i avtalet kan genomdriva ett villkor i avtalet.

Detta gäller för att ge en tredje part en lagstadgad rätt att genomdriva ett avtalsvillkor om avtalsvillkoret :

• uttryckligen föreskriver att den tredje parten kan genomdriva ett avtalsvillkor, eller

• syftar till att ge den tredje parten en förmån

Det är också möjligt att uttryckligen avtala om att inte tillämpa en sådan lagstadgad rättighet i dessa jurisdiktioner genom att inkludera ett villkor av följande lydelse:

”Inga rättigheter enligt avtal för tredje part

En person som inte är part i detta avtal ska inte ha någon rätt enligt någon lag att verkställa något av dess villkor.”

Det är inte möjligt att använda ett avtal för att införa en verkställbar förpliktelse för någon som inte är part i avtalet. En liknande effekt kan dock uppnås genom att ge en förmån under förutsättning att den tredje parten uppfyller ett villkor.

Gemensamt och solidariskt ansvar

Gemensamt ansvar uppstår när två eller flera personer gemensamt kommer överens om att göra samma sak. Om någon (eller några) av de gemensamt skyldiga (dvs. de personer som har förpliktelsen) fullgör förpliktelsen är de andra befriade från sina förpliktelser.

Det finns strikta tekniska rättsregler som gäller för solidariskt ansvar. Ansvaret kan också vara solidariskt. Två eller flera personer lovar gemensamt att göra samma sak och går också solidariskt med på att göra samma sak.

Om en av dem fullgör sitt åtagande befriar detta dem alla från deras ansvar. Det förutsätts att ansvaret är solidariskt när ett löfte ges av två eller flera personer. Om detta inte är avsikten bör en uttrycklig formulering ingå för att göra förpliktelsen solidarisk.