Abdullah av Saudiarabien

Abdullah av Saudiarabien, i sin helhet ʿAbd Allāh ibn ʿAbd al-ʿAzīz Āl Saʿūd, (född ca 1923 -död 23 januari 2015, Riyadh, Saudiarabien), kung av Saudiarabien 2005-2015. Som kronprins (1982-2005) hade han fungerat som landets de facto härskare efter att hans halvbror kung Fahd (regerade 1982-2005) 1995 fick en stroke av sin halvbror.

Abdullah var en av kung ʿAbd al-ʿAzīz ibn Saʿūd’s 37 söner. För sitt stöd till kronprins Faisal (1964-75) under Faisals maktkamp med kung Saud (1953-64) belönades Abdullah 1962 med befälet över det saudiska nationalgardet. År 1975 utnämnde kung Khalid (1975-82), Faisals efterträdare, honom till vice premiärminister, och 1982 utnämnde kung Fahd honom till kronprins och förste vice premiärminister. År 1995 drabbades Fahd av en försvagande stroke och Abdullah tjänstgjorde kortvarigt som regent året därpå. Även om Fahd senare återvände till makten, skötte ʿAbdullah de dagliga angelägenheterna i landet och blev kung efter Fahds död 2005.

Abdullah var engagerad i att bevara arabiska intressen, men han försökte också upprätthålla starka band med västvärlden, särskilt med USA. År 2001 blev relationerna mellan de två länderna ansträngda på grund av saudiska påståenden om att den amerikanska regeringen inte var opartisk i sin inställning till den palestinsk-israeliska konflikten. Situationen förvärrades senare under året efter attackerna mot Förenta staterna den 11 september och det efterföljande avslöjandet att de flesta av angriparna var saudiska medborgare. Abdullah fördömde attackerna och föreslog i ett försök att förbättra förbindelserna ett fredsinitiativ som antogs vid det arabiska toppmötet 2002. I planen uppmanades Israel att dra sig tillbaka från de ockuperade områdena (Gazaremsan, Västbanken och Golanhöjderna) och i gengäld utlovades en fullständig arabisk normalisering av förbindelserna med det judiska landet. Spänningarna mellan USA och Saudiarabien återuppstod dock efter att Abdullah vägrade att stödja en USA-ledd attack mot Irak eller att tillåta användningen av saudiska militära anläggningar för en sådan handling. (Se Irakkriget.)

På den inhemska fronten införde Abdullah ett program med moderata reformer för att ta itu med ett antal utmaningar som Saudiarabien står inför. Landets fortsatta beroende av oljeinkomster var ett särskilt bekymmer, och bland de ekonomiska reformer han införde fanns begränsad avreglering, utländska investeringar och privatisering. Han försökte ursprungligen blidka extrema islamistiska röster – varav många ville göra slut på den saudiska dynastins styre – men spöket av anti-saudiskt och västfientligt våld inom landets gränser ledde till att han för första gången beordrade säkerhetstjänsten att använda våld mot vissa extremister. Samtidigt svarade Abdullah 2005 på kraven på större politisk delaktighet genom att anordna landets första kommunalval, som baserades på rösträtt för vuxna män. Osäkerheten kring arvsordningen i kungadömet var ytterligare en källa till inhemsk oro, och i slutet av följande år utfärdade Abdullah en ny lag som preciserade landets arvsordning. Bland förändringarna fanns inrättandet av en Allegiance Commission, ett råd av saudiska prinsar som skulle delta i valet av en kronprins – tidigare en uppgift för kungen ensam – och övervaka en smidig övergång till makten.

I februari 2009 införde Abdullah en rad breda regeringsförändringar som påverkade områden som rättsväsendet, de väpnade styrkorna och olika ministerier. Bland hans beslut kan nämnas att ledande personer inom rättsväsendet och den religiösa polisen ersattes med mer moderata kandidater och att landets första kvinnliga biträdande minister utsågs, som fick i uppdrag att övervaka flickors utbildning. Vid Abdullahs död 2015 utsågs hans halvbror Salman till kung.