Akut och primär hivinfektion

Akut hiv-infektion är den omedelbara perioden efter hiv-infektion och avser den första månaden efter att du har blivit smittad, medan termen primär hiv-infektion avser sexmånadersperioden efter smittan. Denna tidiga period utgör en viktig tid när det gäller smittsamhet och skador på immunförsvaret.

Serokonversionssymtom

Efter att ha smittats med hiv kan du känna dig ohälsosam under en kort tid. Symtom på tidig hivinfektion kan vara ospecifika, influensaliknande symtom, till exempel: feber, svullna körtlar, ont i halsen, munsår eller tröst, viktnedgång, trötthet, värk i kroppen, kräkningar och utslag. Detta kallas serokonversionssjukdom och inträffar vanligtvis en till fyra veckor efter infektionen. Symptomatisk serokonversionssjukdom förekommer hos minst 50 % och möjligen så många som 80 eller 90 % av de smittade personerna.

Under serokonversionen försvagas ditt immunförsvar och hiv sprids mycket snabbt i din kropp. Immunförsvarets styrka mäts genom att titta på CD4-celler; dessa celltal sjunker vanligtvis under denna tidiga fas av infektionen. Det finns en stor mängd hiv i ditt blod och detta är känt som virusbelastningen. I denna tidiga infektionsfas är det större risk att smitta andra på grund av en hög viral belastning.

Hivtestning efter en nyligen inträffad infektion

Om du är orolig för en eventuell nyligen inträffad hivinfektion bör du göra ett hivtest. Om testresultatet inte reagerar eller är negativt kan det upprepas om några veckor för att vara säker. Alla har inte symtom efter en nyligen inträffad infektion och därför är testet det enda tillförlitliga sättet att veta om du har hiv.

Om du kan ha exponerats för hiv inom de senaste 72 timmarna bör du och din läkare också diskutera om profylax efter exponering (PEP) är lämpligt i ditt fall. PEP tas för att förhindra att hiv får fäste och för att förbli hivnegativ.

De mest exakta testerna för hivdiagnostik efter nyligen inträffad infektion är laboratorietester för antigen/antikroppar (även kallade fjärde generationens eller ELISA-tester). Ett hiv-antigen är en del av själva viruset och finns i höga nivåer i blodet mellan hivinfektion och serokonversion. Under serokonversionen produceras hiv-antikroppar av kroppen som svar på infektionen och de kvarstår livet ut.

”Symptomatisk serokonversionssjukdom förekommer hos minst 50 % och möjligen så många som 80 eller 90 % av de infekterade individerna.”

HIV-antigen/antikroppstester upptäcker majoriteten av de hiv-smittade inom fyra veckor efter smittotillfället men kan ibland upptäcka infektioner så tidigt som tio dagar efteråt. Även om de är extremt exakta kräver de att blod tas ut med en nål och resultaten är inte tillgängliga omedelbart. Dessa tester tenderar att erbjudas på sjukhus eller i bekräftande syfte.

Snabba, punktvisa tester kan administreras och tolkas i vilken miljö som helst och kräver endast ett litet blodprov (som tas med ett fingerprick) eller munvätska (som tas med en munslev), med ett resultat som vanligen är tillgängligt inom 30 minuter. På samma sätt kan självtester utföras i hemmet, där du administrerar testet själv och tolkar resultaten utifrån de medföljande instruktionerna. Nackdelen med båda dessa typer av tester är att de kanske inte kan upptäcka en nyligen inträffad infektion på ett korrekt sätt. De flesta förlitar sig på att upptäcka hiv-antikroppar, vilket kan ta en viss tid att visa sig.

Det är därför lämpligt att testa med hjälp av ett laboratorietest som kan testa både hiv-antigen och antikroppar.

Point-of-care- och självtester kan ibland ge falskt negativa testresultat till personer som påbörjar antiretroviral terapi (ART) mycket snart efter hiv-infektionen. Det verkar som om antikroppssvaret kan undertryckas när behandlingen inleds under den akuta infektionen. Detta kan leda till ett negativt testresultat men innebär inte att hiv har botats eller avlägsnats från kroppen. If you are already taking HIV treatment, you should not use a rapid test or self-test to confirm that you have HIV.

Starting treatment

Aktuella behandlingsriktlinjer i Storbritannien föreslår att alla personer med nyligen insjuknad hiv-infektion granskas av en specialist och erbjuds ART omedelbart. Behandlingen bör påbörjas när du känner dig redo för det.

Det finns dock vissa fall vid akut eller primär infektion då behandling starkt rekommenderas, bland annat:

• Neurologiska symtom (hjärnhinneinflammation, kognitiva eller motoriska symtom, svaghet/numbritet till följd av nervskada)
• Någon aids-definierande sjukdom
• Ett CD4-antal på mindre än 350 celler
• Om du har ett hiv-negativt testresultat inom 12 veckor efter det att du fick din hivdiagnos.

Det finns fördelar med att påbörja behandlingen så snart som möjligt, oavsett CD4-antal. En fördel är att förhindra vidare överföring av hiv. Efter att ha påbörjat behandlingen kommer din virusbelastning att sjunka tills den når en tillräckligt låg nivå för att klassificeras som ”odetekterbar”. Forskning visar att de som får effektiv behandling med en odetekterbar virusbelastning inte kan överföra viruset till andra. Det tar vanligtvis sex månader att minska virusbelastningen till odetekterbara nivåer när man väl är i behandling.

För att påbörja behandlingen är du mest smittsam under tidig hiv-infektion när virusbelastningen är mycket hög. Det är viktigt att förebyggande metoder som kondomer eller PrEP används under denna tid för att skydda sexpartners.

Genom att gå på behandling säkerställs att virusmängden i kroppen kan hållas odetekterbar och att ditt immunförsvar får en chans att stärkas för att förebygga sjukdomar. Om du påbörjar behandlingen i ett tidigt skede av infektionen bidrar detta till att begränsa skadorna på immunförsvaret. Det finns belägg för att chansen att uppnå ett normalt antal CD4-celler är mindre om behandlingen skjuts upp mer än ett år efter infektionen. Därför rekommenderas det att påbörja behandlingen inom ett år, om inte tidigare.

Att påbörja behandlingen förblir ditt beslut och du bör diskutera eventuella farhågor du har med din läkare. Att upprätthålla följsamhet till behandlingen för att uppnå en mycket låg (odetekterbar) virusbelastning är viktigt för att få viruset under kontroll och begränsa dess förmåga att skada ditt immunförsvar. Att ta medicin kommer att vara ett kontinuerligt och långsiktigt åtagande.

Även om du inte tar behandlingen kommer ditt immunförsvar efter några månader att vara bättre på att hålla viruset under kontroll. Du kommer att må bättre, din virusbelastning kommer att sjunka och ditt CD4-antal kommer att stiga. Trots detta kan du fortfarande överföra hiv om du inte tar behandling.