Amygdalin
 |
|
| Names | |
|---|---|
| IUPAC name
(2S,3S,4S,5R,6R)-6–3,4,5-trihydroxyoxane-2-carboxylic acid
|
|
| Other names
L-mandelonitrile-β-D-glucuronide, Vitamin B17
|
|
| Identifiers | |
|
3D model (JSmol)
|
|
| ChemSpider | |
| ECHA InfoCard | 100.045.372
 |
|
PubChem CID
|
|
|
CompTox Dashboard (EPA)
|
|
|
|
|
|
| Properties | |
| C14H15NO7 | |
| Molar mass | 309.2714 |
| Melting point | 214 to 216 °C (417 to 421 °F; 487 to 489 K) |
|
Except where otherwise noted, data are given for materials in their standard state (at 25 °C , 100 kPa).
|
|
| Infobox references | |
Laetrile (patented 1961) is a simpler semisynthetic derivative of amygdalin. Laetrile is synthesized from amygdalin by hydrolysis. The usual preferred commercial source is from apricot kernels (Prunus armeniaca). The name is derived from the separate words ”laevorotatory” and ”mandelonitrile”. Laevorotatory describes the stereochemistry of the molecule, while mandelonitrile refers to the portion of the molecule from which cyanide is released by decomposition.A 500 mg laetrile tablet may contain between 2.5 and 25 mg of hydrogen cyanide.
Likt amygdalin hydrolyseras laetril i duodenum (alkaliskt) och i tarmen (enzymatiskt) till D-glukuronsyra och L-mandelonitril; det senare hydrolyseras till bensaldehyd och vätecyanid, som i tillräckliga mängder orsakar cyanidförgiftning.
Krav på laetril baserades på tre olika hypoteser: I den första hypotesen föreslogs att cancerceller innehöll rikligt med betaglukosidaser, som genom hydrolys frigör HCN från laetril. Normala celler uppgavs vara opåverkade, eftersom de innehöll låga koncentrationer av betaglukosidaser och höga koncentrationer av rhodan, som omvandlar HCN till det mindre giftiga tiocyanatet. Senare visade det sig dock att både cancerceller och normala celler endast innehåller spår av betaglukosidaser och liknande mängder rhodanese.
Den andra föreslog att amygdalin efter intag hydrolyserades till mandelonitril, transporterades intakt till levern och omvandlades till ett betaglukuronidkomplex, som sedan transporterades till cancercellerna, hydrolyserades av betaglukuronidaser för att frigöra mandelonitril och sedan HCN. Mandelonitril dissocieras dock till bensaldehyd och vätecyanid och kan inte stabiliseras genom glykosylering:9
Slutligt hävdade den tredje att laetril är det upptäckta vitamin B-17, och antyder vidare att cancer är ett resultat av ”B-17-brist”. Den postulerade att regelbunden kosttillförsel av denna form av laetril därför faktiskt skulle förhindra alla fall av cancer. Det finns inga bevis som stöder denna gissning i form av en fysiologisk process, näringsbehov eller identifiering av något bristsyndrom. Termen ”vitamin B-17” erkänns inte av Committee on Nomenclature of the American Institute of Nutrition Vitamins. Ernst T. Krebs (inte att förväxla med Hans Adolf Krebs, upptäckaren av citronsyracykeln) betecknade laetril som ett vitamin för att få det klassificerat som ett näringstillskott snarare än som ett läkemedel.
Laetrilens historiaEdit
Tidig användningEdit
Amygdalin isolerades först 1830 från bittermandelfrön (Prunus dulcis) av Pierre-Jean Robiquet och Antoine Boutron-Charlard. Liebig och Wöhler fann tre hydrolysprodukter av amygdalin: socker, bensaldehyd och blausyra (vätecyanid, HCN). Senare forskning visade att svavelsyra hydrolyserar det till D-glukos, bensaldehyd och blausyra, medan saltsyra ger mandelsyra, D-glukos och ammoniak.
Å 1845 användes amygdalin som cancerbehandling i Ryssland och på 1920-talet i USA, men det ansågs vara för giftigt. På 1950-talet patenterades en påstådd giftfri, syntetisk form för användning som köttkonserveringsmedel, och senare marknadsfördes den som laetril för cancerbehandling.
Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten förbjöd 1977 transport av amygdalin och laetril mellan olika stater. Därefter legaliserade 27 amerikanska delstater användningen av amygdalin inom dessa delstater.
Sekvata resultatRedigera
I en kontrollerad, blindad studie från 1977 uppvisade laetril inte mer aktivitet än placebo.
Sekvata tester av laetril på 14 tumörsystem utan att det fanns några bevis på effektivitet. Memorial Sloan-Kettering Cancer Center (MSKCC) drog slutsatsen att ”laetrile visade inga positiva effekter”. Misstag i ett tidigare pressmeddelande från MSKCC uppmärksammades av en grupp laetril-förespråkare som leddes av Ralph Moss, tidigare tjänsteman med ansvar för offentliga angelägenheter vid MSKCC som hade fått sparken efter att ha deltagit i en presskonferens där han anklagade sjukhuset för att dölja fördelarna med laetrile. Dessa misstag ansågs vetenskapligt sett oviktiga, men Nicholas Wade konstaterade i Science att ”även skenet av en avvikelse från strikt objektivitet är olyckligt”. Resultaten från dessa studier publicerades alla tillsammans.
En systematisk översikt från Cochrane Collaboration från 2015 konstaterade följande:
Påståendena om att laetril eller amygdalin har positiva effekter för cancerpatienter stöds för närvarande inte av tillförlitliga kliniska data. Det finns en betydande risk för allvarliga biverkningar av cyanidförgiftning efter laetril eller amygdalin, särskilt efter oralt intag. Risk-nyttabalansen för laetril eller amygdalin som cancerbehandling är därför entydigt negativ.
Författarna rekommenderade också, på etiska och vetenskapliga grunder, att ingen ytterligare klinisk forskning om laetril eller amygdalin ska bedrivas.
Med tanke på bristen på bevis har laetril inte godkänts av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten eller av Europeiska kommissionen.
De amerikanska National Institutes of Health utvärderade bevisen separat och drog slutsatsen att kliniska försök med amygdalin visade liten eller ingen effekt mot cancer. Till exempel visade en studie från Mayo Clinic från 1982 på 175 patienter att tumörstorleken hade ökat hos alla utom en patient. Författarna rapporterade att ”riskerna med amygdalinbehandling visade sig hos flera patienter genom symtom på cyanidförgiftning eller genom cyanidnivåer i blodet som närmade sig det dödliga intervallet.”
Slutsatsen i studien var att ”Patienter som utsätts för detta medel bör instrueras om faran för cyanidförgiftning, och deras cyanidnivåer i blodet bör övervakas noggrant. Amygdalin (Laetrile) är ett giftigt läkemedel som inte är effektivt som cancerbehandling.”
För övrigt har ”inga kontrollerade kliniska prövningar (prövningar som jämför grupper av patienter som får den nya behandlingen med grupper som inte får den) av laetrile rapporterats.”
Biverkningarna av laetrile-behandlingen är symtomen på cyanidförgiftning. Dessa symtom inkluderar: illamående och kräkningar, huvudvärk, yrsel, körsbärsröd hudfärg, leverskador, onormalt lågt blodtryck, hängande övre ögonlock, svårigheter att gå på grund av skadade nerver, feber, mental förvirring, koma och död.
Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens panel för kontaminanter i livsmedelskedjan har studerat den potentiella giftigheten hos amygdalin i aprikoskärnor. Panelen rapporterade följande: ”Om konsumenterna följer rekommendationerna från webbplatser som förespråkar konsumtion av aprikoskärnor kommer deras exponering för cyanid att vida överstiga” den dos som förväntas vara toxisk. Panelen rapporterade också att akut cyanidförgiftning hade inträffat hos vuxna som hade konsumerat 20 eller fler kärnor och att hos barn ”verkar fem eller fler kärnor vara giftiga”.
Förespråkande och laglighet av laetrileEdit
Förespråkare för laetrile hävdar att det finns en konspiration mellan USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet Food and Drug Administration, läkemedelsindustrin och läkarkåren, inklusive American Medical Association och American Cancer Society, för att exploatera det amerikanska folket, och särskilt cancerpatienter.
Förespråkare för användningen av laetril har också ändrat motiveringen för dess användning, först som en behandling av cancer, sedan som ett vitamin, sedan som en del av en ”holistisk” näringsregim, eller som behandling av cancersmärta, bland annat, varav ingen av dessa har några betydande bevis som stödjer användningen.
Trots avsaknaden av bevis för användningen utvecklade laetril en betydande skara anhängare på grund av att det allmänt marknadsfördes som en ”smärtfri” behandling av cancer som ett alternativ till kirurgi och kemoterapi som har betydande biverkningar. Användningen av laetril ledde till ett antal dödsfall.FDA:s och AMA:s ingripanden, som inleddes på 1970-talet, ledde i praktiken till att priserna på den svarta marknaden eskalerade, spelade in i konspirationsberättelsen och gjorde det möjligt för samvetslösa profitörer att främja smugglingsimperier i mångmiljonklassen.
Vissa amerikanska cancerpatienter har rest till Mexiko för att få behandling med substansen, till exempel vid Oasis of Hope-sjukhuset i Tijuana. Skådespelaren Steve McQueen dog i Mexiko efter att ha opererats för att ta bort en tumör i magen, efter att tidigare ha genomgått en långvarig behandling för pleuramesoteliom (en cancer som är förknippad med exponering för asbest) under vård av William D. Kelley, en tandläkare och ortodontist utan licens som hävdade att han utarbetat en cancerbehandling som omfattade enzymer från bukspottkörteln, 50 vitaminer och mineraler dagligen, frekventa kroppsshamponeringar, lavemang, en särskild diet samt laetrile.
Laetrilförespråkare i USA är bland annat Dean Burk, tidigare chefskemist vid National Cancer Institutes cytokemilaboratorium, och den nationella mästaren i armbrytning Jason Vale, som falskeligen hävdade att hans njur- och bukspottkörtelcancer botades genom att äta aprikosfrön. Vale dömdes 2004 bland annat för att ha bedrägligt marknadsfört laetril som ett cancerläkemedel. Domstolen konstaterade också att Vale hade tjänat minst 500 000 dollar på sin bedrägliga försäljning av laetril.
På 1970-talet ifrågasatte domstolsfall i flera delstater Livsmedelsverkets befogenhet att begränsa tillgången till vad de hävdade var potentiellt livräddande läkemedel. Mer än tjugo stater antog lagar som gjorde användningen av laetrile laglig. Efter Högsta domstolens enhälliga dom i United States v. Rutherford, där det fastställdes att transport av föreningen mellan stater var olaglig, sjönk användningen dramatiskt. USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet fortsätter att begära fängelsestraff för försäljare som marknadsför laetril för cancerbehandling och kallar det för en ”mycket giftig produkt som inte har visat sig ha någon effekt på behandling av cancer”
.