Anaplasma phagocytophilum hos hundar i Tyskland

I den här prospektiva studien undersöktes förekomsten av Anaplasma phagocytophilum hos hundar i Tyskland med totalt 111 hundar. Hundarna delades in i två grupper. Hundar i grupp 1 (n = 49) uppvisade kliniska och/eller hematologiska tecken som ses vid infektioner med A. phagocytophilum, medan hundarna i grupp 2 (n = 62) inte hade några tecken på anaplasmos. För varje hund utfördes en A. phagocytophilum 16S rRNA-nested polymerasekedjereaktion (PCR) av etylendiamintetraättiksyra (EDTA)-antikoagulerat helblod, en mikroskopisk utvärdering av en buffy coat och ett indirekt fluorescerande antikroppstest (IFAT) av serum. Sammanlagt 48 seroreaktiva hundar identifierades, vilket motsvarar en total punktprevalens på 43,2 %. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan seroreaktiviteten mot A. phagocytophilum-antigen i grupp 1 (44,9 %) och 2 (41,9 %) (P > 0,5). Sju hundar (6,3 %) hade positiva PCR-resultat. Alla var seroreaktiva. Sex tillhörde grupp 1. Morulae i neutrofila granulocyter hittades hos två hundar i grupp 1 men inte hos någon i grupp 2. Båda hundarna var seroreaktiva. Mycket höga antikroppstitrar (> eller =1:1024) påvisades betydligt oftare hos hundar med kliniska symtom som kunde hänföras till infektion med A. phagocytophilum (grupp 1) än hos hundar som inte hade det (grupp 2) (P < 0,001). Det fanns ingen signifikant korrelation mellan totalt positiva resultat eller antikroppstitrar och ålder, ras, kön eller om hundarna var familje- eller brukshundar. Hundar med stort fästingangrepp var betydligt oftare seroreaktiva för A. phagocytophilum än hundar med inget eller lågt fästingangrepp (P = 0,007). Sammanfattningsvis verkar det finnas en hög risk för infektion med A. phagocytophilum i Tyskland. Resultaten av denna studie tyder på att allvarlig sjukdom som enbart orsakas av A. phagocytophilum kan vara möjlig även om det inte finns några definitiva bevis. Mycket höga antikroppstitrar (>1:1024) kan förknippas med klinisk anaplasmos.