Ankor

Ankor är fåglar. Ankor kallas också för ”vattenfåglar” eftersom de normalt finns på platser där det finns vatten som dammar, bäckar och floder. Ankor är släkt med gäss och svanar. Ankor förväxlas ibland med flera typer av obesläktade vattenfåglar med liknande former, t.ex. löjungar (en vattenfågel som finns i stora delar av Nordamerika och norra Europa) eller lappfåglar (dykfåglar i sötvatten) och sothöns (medelstora vattenfåglar som tillhör familjen rallfåglar).

Ankars egenskaper

Ankor är mindre än sina släktingar (svanar och gäss). Ankor har också kortare hals och vingar och en kraftigare kropp.

En ankhona kallas ”höna”, de känns igen på sina mycket tråkiga, bruna fjädrar. Honorna har mattbruna fjädrar så att de kan gömma sig för fiender och rovdjur. De kan också kamouflera sig i sina bon och även skydda sina ungar.

En hanand kallas för en ”drake”, man kan känna igen hananden på dess färgglada fjädrar. De använder dessa färgade fjädrar för att locka till sig ankhonorna för parning. Här är en vackert färgad drake med lila fjäderdräkt, glänsande grön huvudfärg, silvervit kropp och grå vingar med blå markeringar.

Hanarna använder sin färgglada fjäderdräkt för att locka till sig honorna. De förlorar dock sina färgglada fjädrar eller slår ut dem när honorna är upptagna med att kläcka äggen. Hanarna kommer nu att se ut som honorna i färgen och kommer tillfälligtvis inte att kunna flyga. De kommer att röra på sig igen i början av hösten och få tillbaka sina färgglada fjädrar och kunna flyga igen. Även honorna ruvar sig. De byter ut alla sina fjädrar och får nya fjädrar när deras ankungar har kläckts.

Ankor har svävade fötter som är utformade för att simma. Deras svimmade fötter fungerar som paddlar för ankorna. Anledningen till att ankor kan simma i kallt vatten är deras fantastiska cirkulationssystem. Deras blodkärl är placerade mycket nära varandra i deras ben och fötter i ett nätverk som gör att varmt och kallt blod kan utbyta värme. På så sätt kan det varma blodet som går från kroppen in i fötterna värma det kallare blodet som återvänder in i kroppen från fötterna, och blodet som går in i fötterna kyls ner tillräckligt mycket för att ankan inte ska bli besvärad av kylan. På så sätt kan ankarnas fötter tolerera kylan utan att besvära dem. Alla fåglar har detta cirkulationssystem i sina ben och fötter.

En anka har vattentäta fjädrar. Det finns en speciell körtel som kallas ”Preen Gland” nära ankarnas svans. Denna lilla körtel producerar olja som ankan använder för att täcka sina fjädrar.

Ankan tar upp oljan med huvudet och näbben och smörjer sedan in den över hela kroppen för att göra de yttre fjädrarna vattentäta. Utan denna skyddande barriär skulle ankarnas fjädrar bli vattenfyllda, och eftersom de tillbringar hela sitt liv runt och i vatten är denna vattentäta barriär oerhört viktig. Under den vattentäta pälsen finns fluffiga och mjuka fjädrar som håller ankan varm.

Andens mun kallas näbb eller näbb. Den är vanligtvis bred och platt och har rader av fina skåror längs kanten som kallas ”lameller”. Lamellerna hjälper ankan att hålla fast maten så att den inte glider av.

Anders näbb finns dock i olika former och storlekar. Näbbens och kroppens form avgör hur ankan kommer att jaga sin föda.

Anders beteende

Ankor håller sig rena genom att putsa sig själva. Ankor gör detta genom att sätta huvudet i lustiga positioner och sätta näbben i kroppen. Ankor putsar sig väldigt ofta. Preening tar också bort parasiter, tar bort fjäll som täcker nyutsprungna fjädrar och innebär också att man tar bort olja som sprids över rena fjädrar.

Anders livsmiljöer

Många ankarter är tillfälligt flyglösa under ruvningen. Ankorna söker sig till skyddade livsmiljöer med god mattillgång under denna period. De brukar röra på sig innan de flyttar.

Ankor finns i våtmarker, kärr, dammar, floder, sjöar och hav. Detta beror på att ankor älskar vatten. Vissa arter av ankor flyttar eller reser långa sträckor varje år för att föröka sig. Ankorna reser vanligtvis till varmare områden eller där vattnet inte fryser så att de kan vila och föda upp sina ungar. Avståndet kan vara tusentals kilometer. Ankor finns överallt i världen utom i Antarktis som är för kallt för dem.

Ankars livslängd

Ankor kan leva mellan 2 och 20 år, beroende på art och om de är vilda ankor eller ankor i fångenskap. Det är ett faktum att en vild anka kan leva 20 år eller mer. Tamankor lever vanligtvis 10 – 15 år i fångenskap. Världsrekordet är en Mallard Drake som levde till en mogen ålder av 27 år.

Ankor och deras matvanor

Shovelers – dessa ankor har breda näbbar och sållar sin föda efter insekter, spikar och frön från leran.

Diving ducks och Sea ducks letar efter föda på djupt under vatten. För att lättare kunna dyka ner är dykänder tyngre än dykänder och har därför svårare att lyfta för att flyga. Dessa ankor har långa och smala näbbar. Deras smala näbbar är också täckta med sågliknande kanter som hjälper dem att greppa fisk.

Dabbande ankor livnär sig på vattenytan eller på land, eller så djupt som de kan nå genom att lyfta sig upp utan att helt dyka ner. Deras näbbar är breda och korta. Dabbande ankor har små rader av plattor längs näbbens insida som kallas ”lameller”, likt skalet hos en val. Dessa gör att de kan filtrera vatten från sidan av näbben och hålla maten inne. Dabbande ankor äter växter, frön, gräs och andra små insekter och djur som de hittar på eller under vattnet. Vanligtvis sticker de upp svansen i luften och sträcker ut huvudet i vattnet för att nå sin mat.

Dabbaränder har vanligtvis glänsande färgade fläckar på vingarna. De tama ankorna är också dabblare. De är ättlingar till gräsandarna. Dabbande ankor lyfter från vattnet i snabba hopp. Ankor med längre hals dyker med huvudet nedåt i det grunda vattnet och plockar upp sin mat.

Ankor som reproducerar sig

Ankor letar vanligtvis efter en partner eller kompis på vintern. Hanar lockar till sig honorna med sin färgglada fjäderdräkt eller fjädrar. Ankhonorna leder sedan ankhanarna till sin häckningsplats på våren. Häckningsplatsen är vanligtvis den plats där ankhonan kläcktes. Ankhonan bygger sitt bo med gräs eller vass eller till och med i ett hål i ett träd.

Ankhonan bevakar sitt revir genom att jaga bort andra par. När honan har lagt 5 – 12 ägg kommer hon att sitta på sina ägg för att hålla dem varma så att de kan kläckas till ankungar. Hanarna däremot kommer att vara tillsammans med andra hanar.

Äggen kläcks normalt inom 28 dagar, utom hos myskandan som tar cirka 35 dagar att kläcka.Ankmodern kommer att hålla ihop sin kull ankungar för att skydda dem från rovdjur. Djur som tvättbjörn, sköldpaddor, hökar, stora fiskar och ormar är ankarnas främsta rovdjur och de kommer att äta ankdjuren. Ankungar kan flyga inom 5-8 veckor. Deras fjädrar utvecklas mycket snabbt.

När ungarna är redo att flyga samlas alla ankor i flockar vid stora sjöar, kärr eller havet för att vandra till sitt övervintringsställe. När ankorna flyger gör de det vanligtvis i en ”V-formad” eller lång rad.

Interessanta ankfakta

• En höna ger ifrån sig ett högt QUACK-ljud medan hanen har ett raspigt, dämpat rop.

• Rör man vid en ankunge så förhindrar man inte att ankmodern tar hand om den. Det är dock bäst att låta ankungar vara ifred för att inte skrämma bort ankmodern eller råka skada dem.

• Ankor sover med halva hjärnan vaken. Ankor är mer benägna att sova med ett öga öppet när de befinner sig i utkanten av sovgrupper. Ankor kan upptäcka rovdjur på mindre än en sekund.

• Ankars äggskal har små hål (porer) som gör att den kan andas. Ett hönsägg kan ha 7500 porer, de flesta finns i den trubbiga änden av ägget. Andningsgaser och vattenånga passerar genom dessa porer så att ägget kan andas.

• Babyankor är prekociala, vilket innebär att de föds med ögonen vidöppna, med ett varmt lager dun och är inte helt beroende av sina föräldrar för att få mat. Ankungar är redo att lämna boet inom några timmar efter att de kläckts.

• En ”koppling” är det totala antalet ägg som läggs av en fågel under ett häckningstillfälle. Kopplingsstorleken påverkas av ärftliga och miljömässiga faktorer. When food is abundant, birds lay more eggs.

• A brood is the total number of hatchlings, or ducklings in a clutch.

• Ducks have very good vision and they see in colour.