ANTIGONE

Antigone tros ha skrivits 441 f.Kr. av den berömda dramatikern Sofokles, som levde i staden Aten. Under 500-talet genomgick det antika Grekland en guldålder, även känd som den klassiska perioden, och under denna period utvecklades konst, filosofi, arkitektur och teater. Många personer började skriva grekiska tragiska pjäser och många av dessa författare påverkades till att skriva dessa pjäser utifrån vad som pågick i Aten.
Under 500-talet var Atens kung Perikles, som var en inflytelserik grekisk statsman, talare och general i Aten. Aten utvecklade den första demokratin i världen och den regeringsform som skapades av atenarna kallades direktdemokrati. En direktdemokrati innebar att medborgarna kunde rösta om regler och lagar. Kvinnor ansågs juridiskt sett vara minderåriga och därför var kvinnor uteslutna från att delta i den direkta demokratin i Aten. Perikles är känd för att ha bidragit till att förbättra demokratin i Aten. Även om många inte höll med om hans politiska åsikter.

Antigone är fortsättningen på handlingen Ödipus som egentligen skrevs efter Antigone. Pjäsen Antigone börjar med att kriget i Thebe tar slut efter att Antigones båda bröder, Eteokles och Polynices, har mördat varandra. Båda bröderna kämpade om tronen i Thebe och deras död gjorde deras farbror kung till ny kung. Kreon erkänner Eteokles som en lojal soldat som kämpade till sin död för sin stad och därför får han en ordentlig begravning med hedersbetygelser. Samtidigt betraktas Polynices som en förrädare och kommer att straffas även i döden. Kreon hade beordrat att hans lik ska stanna utanför och det har förbjudits att begravas eller sörjas av någon. Kreon hade gjort det till en lag att den som inte lydde honom och skulle våga ge Polynices en ordentlig begravning skulle betala med sitt eget liv.
När Antigone får höra om detta går hon till sin syster Ismene och ber om hennes hjälp. Antigone berättar för Ismene vad hon planerar och gör och hon vill att Ismene ska hjälpa henne att ge deras bror den begravning han förtjänar. Ismene säger dock ständigt till sin syster att hon inte kommer att lyda lagen och vanära kungen. I pjäsen försöker Ismene genom hela interaktionen i pjäsen övertyga Antigone att sluta med sina planer. Antigone bryr sig dock inte om vad Ismene har att säga och säger till henne att hon hellre lyder gudarnas lag än den lag som människorna har upprättat.

När Kreon upptäcker att någon har försökt begrava Polynices blir han rasande och han kräver att de ska hitta vem som försökte göra detta så att de ska få betala med sitt liv för att de inte lyder honom. Antigone fångas och hålls fången. Under hela pjäsen ser vi ständiga sammandrabbningar mellan Antigone och Kreon.

Sofokles trodde på demokrati och han ansåg att en person som hade för mycket makt var dåligt för medborgarna. Sofokles höll med om den direkta demokratin som uppstod under 500-talet, han motsatte sig inte den. I Antigone ser vi att Kreon har för mycket makt och det liknar en diktatur. I Antigone kommer gudarna att straffa en om ett lik inte får en ordentlig begravning. Kreon visste detta, men trots det bestämde han sig för att inte låta Polynices begravas.