Antitusiva läkemedel

En hosta är en plötslig, explosiv utandning av luft som fungerar för att rensa ut material från luftvägarna. Hosta är ett sätt att skydda lungorna och luftvägarna från inandade partiklar. Hosta ger ibland upphov till sputum (även kallat slem), en blandning av slem, skräp och celler som stöts ut från lungorna. Hostreflexen har både sensoriska (afferenta) och motoriska (efferenta) vägar. Den inre larynxnerven transporterar den sensoriska informationen bort från området ovanför glottis i luftstrupen till hostcentret som ligger i medulla oblongata via vagusnerven. Stimulering av detta område av damm eller främmande partiklar ger upphov till hosta för att avlägsna det främmande materialet från luftvägarna innan det når lungorna. Slemproduktionen i bronkerna är en försvarsmekanism för luftvägarna, och den ökar vid inflammation och infektion. Hos hundar och katter uppstår hosta på grund av en primär sjukdomsprocess, till exempel Bordetella bronchiseptica-infektion (”kennelhosta”) eller kronisk bronkit hos hundar, eller kattastma eller hjärtmaskassocierad luftvägssjukdom hos katter. I de flesta fall kan hostan lösas genom att man åtgärdar den primära sjukdomen. Antitusivbehandling är symtomatisk och syftar främst till att underlätta för djuret och ägaren. De flesta antitussiva läkemedel är opiater eller opioider som direkt undertrycker hostcentret i medulla oblongata (se tabell: Antitussiva läkemedel). Den antitusiva effekten verkar inte vara relaterad till bindningen av traditionella opiatreceptorer (mu och kappa). Dextrometorfan är till exempel ett opioidderivat med god antitusiv aktivitet, men det har ingen aktivitet vid opiatreceptorer och är inte analgetiskt eller beroendeframkallande.