Användning av antiinflammatoriska och analgetiska läkemedel hos hundar och katter

Svar (486) hämtades från en enkät till 5054 australiska veterinärer om deras användning av antiinflammatoriska och analgetiska läkemedel hos hundar och katter. Nästan alla svarande använde glukokortikoider (vanligen prednisolon) för att behandla allergiska, klådande dermatoser hos hundar, medan två tredjedelar också gav fettsyratillskott och hälften använde antihistaminer. Nästan 60 % av respondenterna injicerade först en glukokortikoid (ofta ett långtidsverkande preparat) vid behandling av inflammatoriska hudsjukdomar hos hundar. Mer än 90 % av de svarande använde glukokortikoider för att behandla immunmedierad hemolytisk anemi eller trombocytopeni, och ungefär en tredjedel gav också cytotoxiska läkemedel. Administrering av prednisolon varannan dag var i allmänhet att föredra vid långvarig enteral steroidbehandling. Fenylbutazon var den mest föredragna behandlingen vid smärtsamma eller inflammatoriska muskuloskeletala sjukdomar hos hundar, men aspirin och pentosanpolysulfat användes också i stor utsträckning. När det gäller användningen av smärtstillande läkemedel i allmänhet användes både narkotiska analgetika och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) i större utsträckning hos hundar än hos katter, men alfa-2-agonister användes på samma sätt hos båda arterna. De vanligaste narkotiska analgetika som användes var pethidin och buprenorfin hos båda arterna, medan de NSAID som användes oftast var flunixin och dipyron hos hundar och ketoprofen hos katter. Mer än 80 % av de svarande använde i allmänhet smärtstillande läkemedel i samband med potentiellt smärtsamma kirurgiska ingrepp, och doserna gavs vanligen innan narkosåterhämtning. Användningen av smärtstillande läkemedel varierade beroende på tillstånd, från 94 % för patienter med akuta allvarliga trauman, 60 % för korsbandsreparation och 29 % för perineal herniorrafi, till cirka 5 % för ovariohysterektomi och kastrering av hundar. De tre kliniska tecken som oftast angavs som indikatorer på smärta hos hundar och katter var (i fallande ordning) vokalisering, reaktion på hantering eller palpation av det drabbade området och mental depression. Andra saker som nämndes ofta var beteendeförändringar och immobilitet (hos båda arterna), inappetens/anorexi hos katter och förändrad andning hos hundar.