Ashoka
Ashoka, även stavat Aśoka, (död 238? f.Kr., Indien), den siste store kejsaren i den indiska Mauryan-dynastin. Hans kraftfulla beskydd av buddhismen under sin regeringstid (ca 265-238 f.v.t.; även angivet som ca 273-232 f.v.t.) främjade expansionen av denna religion i hela Indien. Efter sin framgångsrika men blodiga erövring av Kalinga-landet på östkusten avstod Ashoka från väpnade erövringar och antog en politik som han kallade ”erövring genom dharma” (dvs, genom principer om rätt liv).
Hur blev Ashoka så berömd?
Ashokas berömmelse beror till stor del på hans pelar- och stenedikter, som gjorde det möjligt för honom att nå ut till en bred publik och som lämnade ett bestående historiskt arv. Han är ihågkommen som en mönsterhärskare som kontrollerade ett stort och mångskiftande mauryanskt imperium genom fred och respekt, med dharma i centrum för sin ideologi.
Vad var Ashokas prestationer?
Ashoka kunde styra över det stora och mångskiftande mauryanska imperiet genom en centraliserad dharma-politik som gynnade fred och tolerans och som administrerade offentliga arbeten och social välfärd. På samma sätt beskyddade han spridningen av buddhismen och konsten i hela riket.
Hur kom Ashoka till makten?
Ashoka var den tredje kejsaren i den mauryanska dynastin, sonson till dess grundare Chandragupta och son till den andra kejsaren Bindusara. Vid Bindusaras död utkämpade Ashoka och hans bröder ett tronföljdskrig, och Ashoka gick segrande ur det efter flera års konflikt.
Vad hade Ashoka för trosuppfattningar?
Efter Ashokas framgångsrika men förödande erövring av Kalinga i början av sin tid som regent, konverterade han till buddhismen och inspirerades av dess doktrin om dharma. Därefter styrde han sitt rike genom fred och tolerans och fokuserade på offentliga arbeten och på att bygga upp riket snarare än att expandera det.
För att få stor publicitet för sina läror och sitt arbete gjorde Ashoka dem kända genom muntliga tillkännagivanden och genom graveringar på stenar och pelare på lämpliga platser. Dessa inskriptioner – stenedikter och pelaredikter (t.ex. lejonhuvudet på pelaren som hittades i Sarnath och som har blivit Indiens nationalemblem), som för det mesta är daterade under olika år av hans regeringstid – innehåller uttalanden om hans tankar och handlingar och ger information om hans liv och gärningar. Hans uttalanden utstrålade öppenhet och uppriktighet.
Enligt hans egna redogörelser erövrade Ashoka Kalinga-landet (den moderna delstaten Orissa) under det åttonde året av sin regeringstid. De lidanden som kriget åsamkade det besegrade folket rörde honom till sådan ånger att han avstod från väpnade erövringar. Det var vid denna tid som han kom i kontakt med buddhismen och antog den. Under dess inflytande och drivet av sitt eget dynamiska temperament beslöt han att leva i enlighet med och predika dharma och att tjäna sina undersåtar och hela mänskligheten.
Ashoka förklarade upprepade gånger att han uppfattade dharma som ett energiskt utövande av de sociomoraliska dygderna ärlighet, sanning, medkänsla, barmhärtighet, välvilja, icke-våld, omtänksamt beteende mot alla, ”liten synd och många goda gärningar”, icke-extravagans, icke-vårdslöshet och icke-skada mot djur. Han talade inte om någon särskild religiös tro eller gudstjänst och inte heller om några filosofiska doktriner. Han talade om buddhism endast till sina trosfränder och inte till andra.
Till alla religiösa sekter antog han en politik av respekt och garanterade dem full frihet att leva enligt sina egna principer, men han uppmanade dem också att anstränga sig för att ”öka sin inre värdighet”. Dessutom uppmanade han dem att respektera andras trosbekännelser, berömma andras goda sidor och avstå från häftig negativ kritik av andras åsikter.
För att aktivt praktisera dharma gick Ashoka ut på regelbundna turnéer och predikade dharma för landsbygdsbefolkningen och lindrade deras lidanden. Han beordrade sina höga tjänstemän att göra detsamma, förutom att sköta sina normala plikter; han uppmanade de administrativa tjänstemännen att ständigt vara medvetna om det vanliga folkets glädjeämnen och sorger och att vara snabba och opartiska när det gäller att skipa rättvisa. En särskild klass av höga tjänstemän, som kallades ”dharmaminister”, utsågs för att främja dharmaarbete bland allmänheten, lindra lidande varhelst det fanns och se till de särskilda behoven hos kvinnor, människor som bor i avlägsna regioner, grannfolk och olika religiösa samfund. Det beordrades att frågor som rörde allmänhetens välfärd alltid skulle rapporteras till honom. Den enda ära han sökte, sade han, var att ha lett sitt folk på dharmas väg. Läsarna av hans inskriptioner har inga tvivel kvar om hans uppriktiga iver att tjäna sina undersåtar. Han sade att han uppnådde större framgång i sitt arbete genom att resonera med människor än genom att utfärda befallningar.
En av hans allmännyttiga arbeten var grundandet av sjukhus för människor och djur, planteringen av träd och lundar vid vägkanten, grävandet av brunnar och byggandet av vattenskjul och raststugor. Order utfärdades också för att stävja offentlig slapphet och förhindra grymhet mot djur. När Ashoka dog upplöstes det mauriska imperiet och hans arbete avbröts. Hans minne överlever för vad han försökte åstadkomma och de höga ideal han höll framför sig.
Mest bestående var Ashokas tjänster för buddhismen. Han byggde ett antal stupor (minnesgravar) och kloster och uppförde pelare på vilka han lät skriva in sin förståelse av religiösa doktriner. Han vidtog kraftfulla åtgärder för att undertrycka schismer inom sangha (det buddhistiska religiösa samfundet) och föreskrev en kurs i skriftstudier för anhängarna. Den singalesiska krönikan Mahavamsa berättar att när orden beslutade att skicka predikande uppdrag utomlands hjälpte Ashoka dem entusiastiskt och skickade sin egen son och dotter som missionärer till Sri Lanka. Det är tack vare Ashokas beskydd som buddhismen, som fram till dess var en liten sekt begränsad till vissa orter, spreds över hela Indien och senare även utanför landets gränser.
Ett exempel på ett citat som illustrerar den anda som vägledde Ashoka är:
Alla människor är mina barn. Liksom för mina egna barn önskar jag att de ska få all välfärd och lycka i denna och nästa värld, så önskar jag det också för alla människor.