Assisterad ventilation

Kontrollerad mekanisk ventilation kan vara nödvändig vid allvarlig andningssvikt, men konsekvenserna för patienten, inklusive ökad användning av sedering och neuromuskulär blockad, kan bidra till delirium, atelektasiering och diafragmadysfunktion. Assisterad ventilation möjliggör spontan andningsaktivitet för att återställa fysiologisk förskjutning av diafragman och rekrytera bättre genomblödda lungregioner. Tryckstödsventilation är den mest frekvent använda metoden för assisterad mekanisk ventilation. Detta sätt fortsätter dock att ge ett monotont mönster av stöd för andningen, som normalt är en dynamisk process. Bullrig tryckstödsventilation där tidalvolymen varieras slumpmässigt av respiratorn kan förbättra ventilations- och perfusionsanpassningen, men graden av stöd bestäms fortfarande av respiratorn. Två nyare ventilationsmetoder, Proportional Assist Ventilation och Neurally Adjusted Ventilatory Assist (NAVA), gör det möjligt för patienten att bestämma ventilationens mönster och djup. De föreslagna fördelarna med Proportional Assist Ventilation och NAVA är bl.a. minskad asynkronitet mellan patient och ventilator och förbättrad anpassning av ventilatorstödet till patientens förändrade behov. Andningsarbetet kan också normaliseras med dessa metoder. Hittills har man dock inte kunnat påvisa något tydligt mönster av kliniska fördelar. De nuvarande utmaningarna för båda de nyare assistanssätten omfattar övervakning av patienter med dynamisk hyperinflation (auto-positivt expiratoriskt sluttryck), obstruktiv lungsjukdom och luftläckor i respiratorsystemet. NAVA är beroende av en konsekvent överföring av diafragmaaktivitet genom ett elektrodsystem som är placerat i matstrupen. Det är oklart hur länge det effektiva stödet med denna teknik kommer att vara effektivt.