Att vara ”i ögonblicket”
Mindfulness kan ses som en övning i att ”vara i ögonblicket” – men vad betyder det egentligen? Betyder det att om vi är mindful ska vi aldrig tänka på det förflutna eller framtiden, aldrig försöka planera eller reflektera över våra tidigare erfarenheter?
Egentligen innebär att vara i ögonblicket att vara mindful medveten om vad som händer här och nu, i vår erfarenhet, och detta inkluderar alla tankar vi gör om det förflutna eller framtiden. Mycket av tiden har vår erfarenhet inte denna kvalitet av medvetenhet eller mindfulness. Mycket av tiden är vi som robotar, som automatiskt lever ut vanemönster av självömkan, ilska, uppfyllande av önskningar, rädsla osv. Dessa vanemässiga tendenser tar över och styr våra liv åt oss – utan att vi kan ta ett steg tillbaka och avgöra om det är vad vi faktiskt vill göra. Det kan bli en riktig chock när vi börjar inse hur vanemässiga och automatiska våra liv är, och när vi inser hur mycket löptänkande leder till tillstånd av lidande.
När vi befinner oss i detta robotiserade tillstånd är vi inte medvetet medvetna om vad som pågår. Vi kanske på någon nivå vet att vi är arga, men vi inser nog för det mesta inte att vi har ett alternativ att inte vara arga. Vi fantiserar utan att ha någon urskiljning om huruvida det vi tänker på gör oss lyckliga eller olyckliga. Och faktum är att en stor del av tiden när vi låter våra vanor dominera oss gör vi inte oss själva eller andra lyckliga – ofta tvärtom.
Att vara i nuet är bara ett annat sätt att säga att vi är medvetna om vad som händer i vår upplevelse, att vi inte bara är arga (eller vad som helst) utan att vi är medvetna om att vi är arga och att vi är medvetna om att vi kan välja att vara annorlunda. När vi inte befinner oss i ögonblicket tänker vi naturligtvis ofta bokstavligen på det förflutna eller nuet. Vi kanske uppehåller oss vid det förflutna och grubblar över någon tidigare skada. Eller vi kanske fantiserar om en framtid där vi har vunnit på lotto och lever våra liv i något tänkt paradis, eller dagdrömmer om att vara tillsammans med den perfekta partnern.
Ofta är dessa fantiserade förflutna och framtider inte ens verkliga möjligheter, utan helt enkelt fantasier om hur saker och ting skulle kunna vara eller hur vi skulle ha velat att de skulle ha varit. Och precis som med all obeveklig aktivitet har vi ingen medvetenhet om att detta fantiserande är meningslöst. Allt det gör är att förstärka ohjälpsamma känslomässiga tendenser som aldrig riktigt kan berika våra liv.
Reflektera med mindfulness
Det finns förstås sätt att tänka med mindfulness på det förflutna eller framtiden. Att vara i ögonblicket betyder inte att vi är fast i ögonblicket. Vi kan mindfulness och kreativt påminna om tidigare händelser eller föreställa oss vad som kan hända i framtiden. Vi kan tänka på det förflutna och fundera på hur vi kunde ha agerat annorlunda, eller undra varför något hände som det gjorde. Vi kan tänka på möjliga framtider och på hur de handlingar som vi begår nu kommer att göra dessa framtider mer eller mindre sannolika. När vi tänker på det förflutna eller framtiden samtidigt som vi befinner oss i ögonblicket är vi medvetna om att vi reflekterar och vi är inte vilse i våra tankar. Vi förväxlar inte fantasi med verklighet. Vi avviker inte från att tänka på det förflutna för att konstruera imaginära förflutna där vi sa eller gjorde rätt – eller om vi gör det så är det en del av ett medvetet tankeexperiment för att se vad vi kan lära oss av erfarenheten. Vi tänker på framtiden, men snarare än att det är idel dagdrömmeri tänker vi på konsekvenserna av våra handlingar eller reflekterar på annat sätt över vart vi vill ta vägen i livet.
Undertiden kan dagdrömmar vara kreativa. Det kan vara underbart att slappna av med medvetandets tyglar och ge vårt kreativa omedvetna sinne möjlighet att uttrycka sig. Men det är i allmänhet mycket nyttigare att ha en del av vårt medvetna sinne som står beredd, observerar och håller utkik efter tecken på att det omedvetnas kreativa uttryck håller på att bli grått – och förvandlas till det repetitiva och reaktiva uttrycket av gamla och ohjälpsamma känslomönster. Det medvetna sinnet kan ingripa i sådana ögonblick med en lätt beröring, en försiktig omdirigering av våra mentala energier så att vi förblir i nuet, medvetna, uppmärksamma och kreativa.