Avdelningen för neurologi

admin

Vad är carotis artärsjukdom?

Carotis artärsjukdom, även kallad karotis stenos, inträffar när karotisartärerna, de viktigaste blodkärlen som transporterar syrerikt blod till hjärnan, blir förträngda. Förträngningen av halspulsådern är oftast relaterad till ateroskleros (en uppbyggnad av plack, som är en avlagring av fettämnen, kolesterol, cellulära avfallsprodukter, kalcium och fibrin i den inre beklädnaden av en artär). Ateroskleros, eller ”åderförkalkning”, är en kärlsjukdom (sjukdom i artärer och vener). Karotisartärsjukdom liknar kranskärlssjukdom, där blockeringar uppstår i hjärtats artärer, och kan orsaka en hjärtattack.

För att bättre förstå hur karotisartärsjukdom påverkar hjärnan följer en grundläggande genomgång av anatomin i hjärnans cirkulationssystem.

Vad är karotisartärerna?

Huvudblodtillförseln till hjärnan sker via karotisartärerna. Halsartärerna förgrenar sig från aorta (kroppens största artär) en bit från hjärtat och sträcker sig uppåt genom halsen och transporterar syrerikt blod till hjärnan.

Det finns två halsartärer: den högra och den vänstra. Varje halspulsåder förgrenar sig sedan i en inre halspulsåder och en yttre halspulsåder. Ett par (yttre och inre) finns på varje sida av halsen. Precis som en puls kan kännas i handlederna kan en puls också kännas eller höras på båda sidor av halsen över halspulsådern.

Varför är halspulsådern viktig?

Då halspulsådern levererar blod till hjärnan kan en sjukdom i halspulsådern få allvarliga konsekvenser genom att den minskar syreflödet till hjärnan. Hjärnan behöver en konstant tillförsel av syre för att kunna fungera. Även ett kort avbrott i blodtillförseln kan orsaka problem. Hjärnceller börjar dö efter bara några minuter utan blod eller syre. Om förträngningen av halspulsådern blir tillräckligt allvarlig för att blockera blodflödet, eller om en bit aterosklerotiskt plack bryts av och hindrar blodflödet till hjärnan, kan en stroke inträffa.

Vad orsakar halspulsåderns sjukdom?

Ateroskleros är den vanligaste orsaken till halspulsåderns sjukdom. Ateroskleros är en långsam, progressiv kärlsjukdom. Sjukdomen har dock potential att utvecklas snabbt. It is generally characterized by the accumulation of fatty deposits along the innermost layer of the arteries. If the disease process progresses, plaque formation may take place. Plaque is made up of deposits of smooth muscle cells, fatty substances, cholesterol, calcium, and cellular waste products. This thickening narrows the arteries and can decrease blood flow or completely block the flow of blood to the brain.

Risk factors associated with atherosclerosis include:

  • Older age

  • Male

  • Family history

  • Race or ethnicity

  • Genetic factors

  • Hyperlipidemia (elevated fats in the blood)

  • Hypertension (high blood pressure)

  • Smoking

  • Diabetes

  • Obesity

  • Diet high in saturated fat

  • Lack of exercise

A risk factor is anything that may directly increase or be associated with a person’s chance of developing a disease. Det kan vara en aktivitet, till exempel rökning, kost, familjehistoria eller många andra saker. Olika sjukdomar har olika riskfaktorer.

Och även om dessa riskfaktorer ökar en persons risk, orsakar de inte nödvändigtvis sjukdomen. Vissa personer med en eller flera riskfaktorer utvecklar aldrig sjukdomen, medan andra utvecklar sjukdomen utan att ha några kända riskfaktorer. Att känna till dina riskfaktorer för någon sjukdom kan hjälpa till att vägleda dig till lämpliga åtgärder, inklusive att ändra beteenden och att bli kliniskt övervakad för sjukdomen.

Vilka symtom finns det på karotis?

Karotis kan vara asymtomatisk (utan symtom) eller symtomatisk (med symtom). Asymtomatisk carotisartärsjukdom är närvaron av en betydande mängd aterosklerotisk uppbyggnad utan att hindra tillräckligt mycket blodflöde för att orsaka symtom. En tillräckligt tät stenos orsakar dock inte alltid symtom. Symptomatisk karotisartärsjukdom kan leda till antingen en transitorisk ischemisk attack (TIA) och/eller en stroke (hjärninfarkt).

En transitorisk ischemisk attack (TIA) är en plötslig eller tillfällig förlust av blodflödet till ett område i hjärnan, som vanligen varar några minuter till en timme. Symtomen försvinner helt inom 24 timmar, med fullständig återhämtning. En stroke, även kallad cerebrovaskulär olycka (CVA), är när symtomen kvarstår. Symtomen på en TIA eller CVA kan omfatta, men är inte begränsade till, följande :

  • Pluttad svaghet eller klumpighet i en arm och/eller ett ben på ena sidan av kroppen

  • Pluttad förlamning (oförmåga att röra sig) av en arm och/eller ett ben på ena sidan av kroppen

  • Förlust av koordination eller rörelser

  • Förvirring, nedsatt koncentrationsförmåga, yrsel, svimning, och/eller huvudvärk

  • Stumhet eller känselbortfall i ansiktet

  • Stumhet eller känselbortfall i en arm och/eller ett ben

  • Temporär synnedsättning eller suddig syn. syn

  • Oförmåga att tala klart eller otydligt tal

TIA kan bero på allvarlig förträngning eller blockering eller på att små bitar av ett aterosklerotiskt plack bryts loss, som vandrar genom blodomloppet och fastnar i små blodkärl i hjärnan. Vid TIA uppstår sällan permanenta hjärnskador.

Ringa omedelbart efter läkarhjälp om du misstänker att en person har en TIA, eftersom det kan vara ett varningstecken på att en stroke är på väg att inträffa. Alla strokes föregås dock inte av TIA.

Stroke (CVA) är en annan indikator på sjukdom i halspulsådern. Symtomen på en stroke är desamma som för en TIA. En stroke är förlust av blodflödet (ischemi) till hjärnan som pågår tillräckligt länge för att orsaka permanenta hjärnskador. Hjärncellerna börjar dö efter bara några minuter utan syre. Området med döda celler i vävnader är en infarkt.

Det område i hjärnan som drabbats av blodflödesförlusten avgör vilket fysiskt eller mentalt funktionshinder som kan uppstå. Det kan handla om nedsatt förmåga till rörelse, tal, tänkande och minne, tarm- och blåsfunktion, ätande, känslokontroll och andra vitala kroppsfunktioner. Återhämtning av den specifika förmåga som påverkas beror på storleken och platsen för stroken. En stroke kan leda till problem, till exempel svaghet i en arm eller ett ben, eller kan orsaka förlamning, talförlust eller till och med döden.

Symtomen på karotisartärsjukdom kan likna andra medicinska tillstånd eller problem. Rådfråga alltid din läkare för en diagnos.

Hur diagnostiseras carotisartärsjukdom?

Inom en fullständig anamnes och fysisk undersökning kan diagnostiska förfaranden för carotisartärsjukdom inkludera någon, eller en kombination av följande:

  • Auskultation (avlyssning) av carotisartärerna. Placering av ett stetoskop över halspulsådern för att lyssna efter ett särskilt ljud som kallas bruit (uttalas brew-ee). Ett buller är ett onormalt ljud som produceras av blod som passerar genom en förträngd artär. En bruit anses i allmänhet vara ett tecken på en aterosklerotisk artär; en artär kan dock vara sjuk utan att producera detta ljud.

  • Duplexskanning av halspulsådern. En typ av vaskulär ultraljudsundersökning som utförs för att bedöma blodflödet i halspulsådern. En duplexskanning av halspulsådern är ett icke-invasivt (huden genomborras inte) förfarande. En sond som kallas transducer skickar ut ultraljudsvågor med en frekvens som är för hög för att höras. När transducern (som en mikrofon) placeras på halspulsådern på vissa ställen och i vissa vinklar rör sig ultraljudsvågorna genom huden och andra kroppsvävnader till blodkärlen, där vågorna ekar av blodkropparna. Omvandlaren fångar upp de reflekterade vågorna och skickar dem till en förstärkare som gör ultraljudsvågorna hörbara. Avsaknad av eller svaghet i dessa ljud kan tyda på ett hinder i blodflödet.

  • Magnetisk resonanstomografi (MRT). Ett diagnostiskt förfarande som använder en kombination av stora magneter, radiofrekvenser och en dator för att ta fram detaljerade bilder av organ och strukturer i kroppen. För att få detta test utfört ligger du i ett stort rör medan magneter passerar runt din kropp. Det är mycket högljutt. Ibland görs det med intravenös kontrast som injiceras i dina vener och ibland inte.

  • Magnetisk resonansangiografi (MRA). Ett diagnostiskt förfarande som använder en kombination av magnetisk resonansteknik (MRI) och intravenöst (IV) kontrastmedel för att visualisera blodkärl. Kontrastmedlet gör att blodkärlen blir ogenomskinliga på MRI-bilden, vilket gör att läkaren kan visualisera de blodkärl som utvärderas.

  • Computertomografisk undersökning (även kallad CT- eller CAT-skanning). Ett diagnostiskt avbildningsförfarande som använder en kombination av röntgenstrålar och datorteknik för att producera horisontella, eller axiella, bilder (ofta kallade skivor) av kroppen. En datortomografi visar detaljerade bilder av vilken del av kroppen som helst, inklusive ben, muskler, fett och organ. CT-skanningar är mer detaljerade än allmänna röntgenbilder. Liksom en MRT görs den ibland med intravenös kontrast som injiceras i dina vener och ibland inte.

  • Angiografi. Ett invasivt förfarande som används för att bedöma graden av blockering eller förträngning av halspulsådern genom att ta röntgenbilder medan ett kontrastmedel injiceras. Kontrastfärgen hjälper till att visualisera formen och blodflödet i artärerna när röntgenbilderna tas.

Behandling av karotisartärsjukdom

Specifik behandling av karotisartärsjukdom bestäms av din läkare baserat på:

  • Din ålder, din allmänna hälsa och din sjukdomshistoria

  • Sjukdomens omfattning

  • Dina tecken och symtom

  • Din tolerans för specifika mediciner, procedurer, eller behandlingar

  • Förväntningar på sjukdomsförloppet

  • Din åsikt eller preferens

Sjukdom i halspulsådern (asymptomatisk eller symtomatisk) där förträngningen av halspulsådern är mindre än 50 % behandlas oftast medicinskt. Asymtomatisk sjukdom med mindre än 70 % förträngning kan också behandlas medicinskt, beroende på den individuella situationen.

Medicinsk behandling av karotisartärsjukdom kan omfatta:

  • Modifiering av riskfaktorer. Riskfaktorer som kan modifieras är bland annat rökning, förhöjda kolesterolnivåer, förhöjda blodsockernivåer, brist på motion, dåliga kostvanor och förhöjt blodtryck.

  • Läkemedel. Läkemedel som kan användas för att behandla karotisartärsjukdom är bland annat:

    • Antitrombocytmediciner. Läkemedel som används för att minska trombocyternas förmåga i blodet att klistra ihop sig och orsaka blodproppar. Aspirin, klopidogrel och dipyridamol är exempel på trombocythämmande läkemedel.

    • Antihyperlipidemika. Läkemedel som används för att sänka lipider (fetter) i blodet, särskilt kolesterol. Statiner är en grupp antihyperlipidemiska läkemedel och omfattar bland annat simvastatin, atorvastatin och pravastatin. Studier har visat att vissa statiner kan minska tjockleken på halspulsåderns vägg och öka storleken på artärens lumen (öppning).

    • Antihypertensiva medel. Läkemedel som används för att sänka blodtrycket. Det finns flera olika grupper av läkemedel som verkar på olika sätt för att sänka blodtrycket.

För personer med förträngning av halspulsådern som är större än 50 % till 69 % kan en mer aggressiv behandling rekommenderas, särskilt hos personer med symtom. Kirurgisk behandling minskar risken för stroke efter symtom som TIA eller mindre stroke, särskilt hos personer med en ocklusion (blockering) på mer än 70 % som är goda kandidater för kirurgi.

Kirurgisk behandling av karotisartärsjukdom omfattar:

Karotisendarterektomi (CEA). Carotid endarterektomi är ett ingrepp som används för att avlägsna plack och proppar från halspulsådern, som ligger i halsen. Endarterektomi kan bidra till att förhindra att en stroke inträffar hos personer med symtom med en förträngning av halspulsådern på 70 % eller mer.

Karotispulsåderns angioplastik med stent (CAS). Karotisangioplastik med stenting är ett alternativ för patienter som löper hög risk för karotisendarterektomi. Detta är ett minimalt invasivt ingrepp där ett mycket litet ihåligt rör, eller kateter, förs fram från ett blodkärl i ljumsken till halspulsådern. När katetern är på plats kan en ballong blåsas upp för att öppna artären och en stent placeras. En stent är ett cylinderliknande rör av tunna metallnät som används för att hålla artären öppen. Eftersom det finns en risk för stroke på grund av att bitar av plack bryts av under ingreppet kan en apparat, en så kallad embolisk skyddsanordning, användas. En embolisk skyddsanordning är ett filter (som en liten korg) som fästs på en styrtråd för att fånga upp eventuella rester som kan brytas av under ingreppet.