Balansstörningar – National Dizzy & Balance Center

admin

Balansstörningar

Vad är en balansstörning?

En balansstörning är en störning som gör att en person känner sig ostadig, yr, yr eller har en känsla av att röra på sig, snurra eller flyta. Ett organ i vårt inneröra, labyrinten, är en viktig del av vårt vestibulära system (balanssystem). Labyrinten samverkar med andra system i kroppen, t.ex. det visuella (ögonen) och skelettsystemet (ben och leder), för att upprätthålla kroppens position. Dessa system, tillsammans med hjärnan och nervsystemet, kan vara källan till balansproblem.

Det finns tre strukturer i labyrinten som kallas de halvcirkulära kanalerna, och de låter oss veta när vi befinner oss i en roterande (cirkulär) rörelse. De halvcirkulära kanalerna, den övre, bakre och horisontella, är vätskefyllda med en vätska som kallas endolymf. Växelns rörelse talar om för oss om vi rör oss. De halvcirkulära kanalerna och syn- och skelettsystemen har specifika funktioner som bestämmer en individs orientering. Vestibulum är det område i innerörat där de halvcirkulära kanalerna sammanstrålar, nära cochlea (hörselorganet). Det vestibulära systemet samarbetar med det visuella systemet för att hålla objekt i fokus när huvudet rör sig. Led- och muskelreceptorer är också viktiga för att upprätthålla balansen. Hjärnan tar emot, tolkar och bearbetar informationen från dessa system som styr vår balans.

Hur fungerar balanssystemet?

Förflyttning av vätska (endolymf) i de halvcirkulära kanalerna signalerar till hjärnan om huvudets rotationsriktning och rotationshastighet, till exempel när vi nickar med huvudet uppåt och nedåt eller tittar från höger till vänster. Varje halvcirkelkanal har en utbuktande ände, eller en förstorad del som kallas cupula, som innehåller hårceller. Huvudets rotation orsakar ett flöde av vätska, vilket i sin tur orsakar förskjutning av den övre delen av hårcellerna som är inbäddade i den geléliknande cupula.

Två andra organ som ingår i det vestibulära systemet är utricle och saccule. Dessa kallas de otolitiska organen och är ansvariga för att upptäcka linjär acceleration, eller rörelse i en rak linje. Hårcellerna i de otolitiska organen är täckta av ett geléliknande lager som är späckat med små kalciumkristaller som kallas otoconia. När huvudet lutas eller kroppens position ändras i förhållande till gravitationen får kristallernas förskjutning hårcellerna att böja sig.

Balanssystemet samarbetar med syn- och skelettsystemen (musklerna och lederna och deras sensorer) för att bibehålla orienteringen eller balansen. Till exempel skickas visuella signaler till hjärnan om kroppens position i förhållande till omgivningen. Dessa signaler bearbetas av hjärnan och jämförs med information från det vestibulära systemet och skelettsystemet. Ett exempel på samverkan mellan det visuella och vestibulära systemet kallas den vestibulärt-okulära reflexen. Nystagmus (en ofrivillig rytmisk ögonrörelse) som uppstår när en person snurrar runt och sedan plötsligt stannar är ett exempel på en vestibulär-okulär reflex. Nystagmus är den grund för vilken de flesta diagnostiska tester mäts. Intensiteten och riktningen är viktiga komponenter för att skilja olika yrsel- och balanstillstånd åt.

Vad är symptomen på en balans-/svimningsstörning?

När balansen är nedsatt har en person svårt att upprätthålla orienteringen. En individ kan till exempel uppleva att ”rummet snurrar” och kanske inte kan gå utan att vackla, eller kanske inte ens kunna resa sig upp. Några av de symtom som en person med balansstörning kan uppleva är:

  • En känsla av yrsel eller svindel (snurrande)
  • Fallande eller en känsla av att falla
  • Ljusnervositet eller att känna sig yr
  • Visuell oskärpa
  • Desorientering

En del personer kan också uppleva illamående och kräkningar, diarré, svimning, förändringar av hjärtfrekvens och blodtryck, rädsla, ångest eller panik. En del av dessa symtom orsakas av åksjuka, som kan utvecklas på grund av en balansstörning. Reaktioner på symtomen kan vara trötthet, depression och minskad koncentration. Symtomen kan dyka upp och försvinna under korta perioder eller pågå under en längre tid.

Vad orsakar en balans-/svimningsstörning?

Infektioner (virala eller bakteriella), huvudskador, störningar i blodcirkulationen som påverkar innerörat eller hjärnan, vissa mediciner och åldrande kan förändra vårt balanssystem och resultera i en balansstörning. Personer som har sjukdomar, hjärnstörningar eller skador på syn- eller skelettsystemet, till exempel obalans i ögonmusklerna och artrit, kan också få balanssvårigheter. En konflikt mellan signaler till hjärnan om känslan av rörelse kan orsaka rörelsesjuka (t.ex. när en person försöker läsa när han eller hon sitter i en bil). Några symtom på rörelsesjuka är yrsel, svettning, illamående, kräkningar och allmänt obehag.

Balansstörningar kan bero på problem inom något av fyra områden:

  • Perifer vestibulär störning, en störning i labyrinten
  • Central vestibulär störning, ett problem i hjärnan eller dess anslutande nerver
  • Systemisk störning, ett problem i andra delar av kroppen än huvudet och hjärnan
  • Kärlstörning, eller problem med blodflödet

Vad är några av de vanligaste balansstörningarna?

Benign paroxysmal positionell svindel (BPPV)
En kortvarig, intensiv svindelkänsla som uppstår på grund av en specifik lägesförändring av huvudet. En person kan uppleva BPPV när han eller hon rullar över till vänster eller höger när han eller hon stiger ur sängen på morgonen, eller när han eller hon tittar upp efter ett föremål på en hög hylla. Orsaken till BPPV är inte känd, även om den kan orsakas av en infektion i innerörat, en huvudskada eller åldrande.

Labyrinthit
En infektion eller inflammation i innerörat som orsakar yrsel och balansförlust.

Ménière’s sjukdom
En balansrubbning orsakad av vätska i innerörat som ger upphov till episoder av yrsel, fluktuerande hörselnedsättning, tinnitus (ett rytande eller brusande i öronen) och känslan av fyllighet i örat. Orsaken till Ménières sjukdom är okänd.

Vestibulär neuronit
En infektion i den vestibulära nerven, vanligtvis viral.

Perilymphfistel
Ett läckage av inneröresvätska till mellanörat. Det kan uppstå efter en huvudskada, fysisk ansträngning eller, sällan, utan känd orsak.

Hur diagnostiseras balansstörningar?

Diagnostisering av en balansstörning är komplicerad eftersom det finns många olika typer av balansstörningar och eftersom andra medicinska tillstånd, inklusive öroninfektioner, blodtrycksförändringar och vissa synproblem och vissa mediciner också kan bidra till en balansstörning. En person som upplever yrsel bör träffa en läkare för en utvärdering.

Den primära läkaren kan begära ett yttrande från en specialiserad klinik som NDBC för att hjälpa till att utvärdera ett balansproblem. NDBC är en klinik som specialiserar sig på att diagnostisera sjukdomar och störningar i örat, med expertis inom balansstörningar. De kommer vanligtvis att inhämta en detaljerad anamnes och utföra en fysisk undersökning för att börja sortera ut möjliga orsaker till balansstörningen. Läkaren kan kräva tester för att bedöma orsaken till och omfattningen av balansstörningen. Vilka typer av tester som behövs varierar beroende på patientens symtom och hälsotillstånd. Eftersom det finns så många variabler kommer inte alla patienter att behöva alla tester.

Några exempel på diagnostiska tester som de kan begära är en hörselundersökning, en videonystagmografi (VNG – ett test av det vestibulära systemet) eller bildundersökningar av huvudet och hjärnan. Kaloritestet kan utföras som en del av VNG. Vid detta test stimuleras varje öra med varm och sedan kall luft eller vatten ett öra i taget; mängden nystagmus till följd av stimulationen mäts. Svag nystagmus eller avsaknad av nystagmus kan tyda på en störning i innerörat. Ett annat test av det vestibulära systemet och balanssystemet är datoriserad dynamisk posturografi (CDP). Detta kräver att individen står på en speciell plattform som kan röra sig i en kontrollerad visuell miljö; kroppens svankningar registreras som svar på rörelser i plattformen och/eller den visuella miljön.

Hur behandlas balansstörningar?

Det finns olika alternativ för att behandla balansstörningar. Ett alternativ omfattar behandling av en sjukdom eller störning som kan bidra till balansstörningen, till exempel öroninfektion, stroke eller multipel skleros. Individuell behandling varierar och baseras på symtom, sjukdomshistoria, allmänt hälsotillstånd, undersökning av en läkare och resultaten av medicinska tester. Ett annat behandlingsalternativ är balansövningar som kallas vestibulär rehabilitering. Dessa balansprogram använder övningar, inklusive rörelser av huvudet och kroppen som är specifikt utvecklade för patienten. Denna form av terapi anses främja kompensation för störningen och har visat sig vara mycket effektiv för de flesta patienter. Vestibulära rehabiliteringsprogram, som vissa kallar balansprogram, administreras av professionella personer med kunskap och förståelse för det vestibulära systemet och dess förhållande till andra system i kroppen. För mer information om vestibulär rehabilitering och dess effektivitet, se avsnittet om vestibulär rehabilitering på vår webbplats. Där hittar du en mängd information om balansprogram.

För personer som diagnostiserats med Ménières sjukdom kan kostförändringar som att minska intaget av natrium hjälpa. För vissa personer kan det hjälpa att minska alkohol, koffein och/eller undvika nikotin. Vissa aminoglykosidantibiotika, såsom gentamicin och streptomycin, används för att behandla Ménières sjukdom. Systemisk streptomycin (ges genom injektion) och topisk gentamicin (ges direkt på innerörat) är användbara på grund av deras förmåga att påverka hårcellerna i balanssystemet. Gentamicin kan dock även påverka hårcellerna i cochlea och orsaka hörselnedsättning. I fall som inte svarar på medicinsk behandling kan kirurgi vara indicerat.

Hur kan jag hjälpa min läkare att ställa en diagnos?

Du kan vidta följande åtgärder som kan vara till hjälp för din läkare vid fastställandet av en diagnos och behandlingsplan.

  • Tag med en skriftlig lista över symtom till din läkare
  • Tag med en lista över mediciner som för närvarande används för balansstörningar till din läkare
  • Var specifik när du beskriver arten av dina symtom till din läkare. Beskriv till exempel hur, när och var du upplever yrsel.

Slutligt, kom ihåg att skriva ner alla instruktioner eller tips som din läkare ger dig.

En del av denna information är en artighet av www.nidcd.nih.gov.