Behandling av laxermedicinsk missbruk
Myten om laxermedel som ett verktyg för viktminskning
Laxermedel hjälper faktiskt inte människor att gå ner i vikt. Laxermedel verkar på tjocktarmen. När avfallet når den delen av kroppen har tunntarmen redan absorberat kalorierna från den intagna maten. Den tarmrörelse som utlöses av laxermedlet innehåller inte ens mycket mat, fett eller kalorier.
Laxermedel kan dock orsaka tillfällig förlust av vatten, elektrolyter, mineraler och avfallsprodukter som sitter i nedre delen av tarmen. Detta kan få en person att känna att hen har en plattare mage eller få siffrorna på vågen att läsa lite lättare. Men så fort personen dricker vatten återkommer vikten.
Hur matsmältningen fungerar
Smältningsprocessen börjar i samma ögonblick som vi stoppar maten i munnen. Tuggning bryter ner maten så att den lättare kan bearbetas av kroppen. I magsäcken bearbetar matsmältningssyror och enzymer maten ytterligare, innan de töms ut i tunntarmen.
I tunntarmen fortsätter matsmältningen med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och galla från levern. Det är vid denna tidpunkt som näringsämnen och vatten från maten absorberas genom tunntarmens väggar till blodomloppet.
Därifrån flyttas avfallsprodukterna till tjocktarmen. I ändtarmen, i tjocktarmens nedre ände, lagras avföringen tills den kan skjutas ut genom anus under en tarmrörelse.
Risker i samband med missbruk av laxermedel
Efter att ha tagit laxermedel under en period börjar kroppen förlita sig på laxermedelens hjälp för att flytta avfallet genom kroppen. Människor blir både psykologiskt och fysiskt beroende av laxermedel, snabbare än vad många inser.
Konstipation: Laxermedel används för att behandla förstoppning, men vid missbruk kan laxermedel faktiskt leda till att förstoppningen förvärras. Laxermedel fungerar genom att artificiellt stimulera, eller irritera, nerverna i tjocktarmen. Denna stimulering får tarmmusklerna att dra ihop sig och flytta avföringen ut ur kroppen. Men när laxermedel används för länge eller i för stora mängder kan de skada nerverna.
Det är också riskabelt att hålla tjocktarmen tom. När musklerna i tjocktarmen hindras från att arbeta som de ska försvagas de med tiden. Tillsammans stör dessa biverkningar normala tarmrörelser. Personen kan bli beroende av högre och högre doser av ett laxermedel för att få ut avföringen.
Konstipation definieras som att man har färre än tre tarmrörelser i veckan och/eller tarmrörelser med avföring som är hård, torr och liten. Personer som har missbrukat laxermedel kan gå veckor utan avföring. Förstoppning kan vara extremt obehagligt. Symtomen inkluderar uppblåsthet, buksmärta och allmänt obehag.
Kombination av förstoppning, diarré och gaser: Användning av laxermedel fångar upp gas i tarmarna, vilket leder till att människor känner sig mätta och uppblåsta. Detta kan leda till att laxermedelanvändaren försöker behandla dessa symtom med fler laxermedel, vilket sätter igång en ond cirkel. Hos vissa människor irriterar de frekventa tarmrörelser som följer av diarré också ändtarmen och anus, vilket resulterar i sår, blödning eller smärta vid toalettbesök. Diarré kan också störa deltagandet i träning eller andra sociala aktiviteter på grund av behovet av att ofta springa till toaletten.
Dehydrering: Laxermedel hjälper inte till att avlägsna kalorier, men de avlägsnar vatten från kroppen. När för mycket vätska förloras vid diarré orsakad av laxermedelmissbruk kan människor bli uttorkade. Dehydrering utsätter organen för stress och kan vara dödlig om den inte behandlas snabbt. Symtomen omfattar törst, minskad urinering, huvudvärk, yrsel, minskad svettning, muntorrhet, svaghet och trötthet.
Elektrolytavvikelser: Elektrolyter som natrium, kalium och klorid förloras i onormalt hög takt vid diarré. Detta kan leda till svaghet, oregelbundna hjärtslag och plötslig död.
Långsiktiga medicinska konsekvenser
Kroppens beroende av laxermedel kan leda till långsiktiga medicinska komplikationer. Utan att behöva arbeta för att eliminera avfall slutar kroppen att flytta avfallet genom tarmarna på egen hand.
Dålig tarmfunktion: Efter långvarigt missbruk av laxermedel förlorar tarmarna normal muskelfunktion och nervrespons och kan inte längre dra ihop sig för att tömma avföringen normalt. Detta kallas ibland för en ”lat tjocktarm”, vilket innebär att tjocktarmen inte längre eliminerar avfall på ett effektivt sätt. I stället ligger avfallet kvar i tarmarna mycket längre än normalt. Missbruk av laxermedel är också förknippat med irritabelt tarmsyndrom.
De som tidigare har missbrukat laxermedel kan gå i veckor utan att ha avföring. Detta kan orsaka obehagliga fysiska symtom som kramper och uppblåsthet, samt känslomässiga symtom som skam, irritabilitet och ångest. Effekterna kan vara reversibla, men återhämtningen kan vara en långsam process. Symtomen kan dröja kvar i flera år.
Infektioner: Tarmen är normalt belagd med ett skyddande lager av slem, vilket förhindrar att tarmväggarna irriteras. Tarmen innehåller också bakterier som är nödvändiga för immunförsvarets funktion och den allmänna hälsan. Missbruk av laxermedel tar bort dessa bakterier och det skyddande slemmet, vilket gör tarmarna sårbara för infektioner och irritation. Vissa studier tyder till och med på att missbruk av laxermedel ökar risken för tjocktarmscancer, eftersom tanken är att långvarig inflammation ökar oddsen för att celler utvecklas onormalt under läkningsprocessen.
Rektumprolaps: Kronisk svår diarré orsakad av missbruk av laxermedel kan leda till att insidan av tarmarna sticker ut genom analöppningen. Detta tillstånd kräver vanligtvis kirurgisk behandling.