Binjuremärgen

Binjuremärgen är den centrala delen av binjurekörteln, omgiven av hjärnbarken. Medulla spelar en mycket viktig roll i homeostasen: den tjänar till att utsöndra adrenalin och noradrenalin. Den här artikeln kommer att behandla binjuremärgens struktur, funktion och kliniska relevans.

Struktur

Binjurekörtlarna, även kallade supra-njurkörtlar, finns omedelbart ovanför njurarna. De är retroperitoneala strukturer och består av två huvudregioner: den yttre binjurebarken och det inre binjuremärgen.

De viktigaste sekretoriska cellerna i binjuremärgen kallas kromaffinceller, som är neuroendokrina celler som är modifierade sympatiska ganglier. Kromaffincellerna är derivat av neuralkammarceller. Adrenalin frisätts som svar på aktivering av det sympatiska nervsystemet, vars fibrer transporteras till binjuremärgen av de thorakala splanchniska nerverna.

Fig 1 – Histologi av binjurekörteln.

Funktion

Binjuremärgen ansvarar främst för syntesen av katekolaminerna adrenalin och noradrenalin, men har även andra sekretoriska funktioner som till exempel produktion av dopamin. Både adrenalin och noradrenalin produceras från aminosyran tyrosin, genom flera reaktioner.

Det syntetiserade adrenalinet lagras i vesiklar innan det släpps ut i blodet. Adrenalin förknippas främst med ”kamp- eller flyktreaktionen”, och noradrenalin spelar också en roll i aktiveringen av det sympatiska nervsystemet som en neurotransmittor i postganglionära synapser.

Det uppvisar sin verkan genom α- och β-adrenoreceptorer (G-proteinkopplade receptorer), både i det centrala nervsystemet och i periferin. ”Kamp- eller flyktreaktionen” är en viktig överlevnadsmekanism och orsakar ett antal fysiologiska förändringar, t.ex. ökad hjärtminutvolym och ökad glykogenolys i lever- och muskelvävnad.

Klinisk relevans – Phaeokromocytom

Ett phaeokromocytom är en neuroendokrin tumör i binjurens märg, närmare bestämt kromaffincellerna, som utsöndrar adrenalin, som diskuterats tidigare. Detta leder till ett överskott av adrenalin och leder till ständig aktivering av ”flykt- eller kampresponsen”. Därför kan detta leda till symtom som:

• Takykardi
• Hypertoni
• Angslan
• Palpitationer
• Viktminskning
• Hyperglykemi

I vissa situationer kan det leda till en hypertensiv kris. Även om ovanstående symtom alla är möjliga, är den mest typiska presentationen intermittenta attacker av huvudvärk, överdriven svettning och takykardi.

Dessa patienter uppvisar extremt höga blodtryck, vanligen högre än 180/120 mmHg. Hypertoni kan leda till ökat tryck i vitala kretslopp, till exempel i hjärnan och i njurarna, vilket kan vara dödligt.

Typiskt sett innebär behandlingen en kirurgisk resektion av tumören, men alfa adrenoceptorblockerare måste ofta ges före operationen för att minimera komplikationer.

Fig 3 – Binjure med ett phaeokromocytom närvarande i märgen.