Biografi

RuPaul växte upp i San Diego och lärde sig modetips av sin mamma och sina tre systrar. Efter att ha bott en tid i Atlanta och gjort småjobb, bland annat som försäljare av begagnade bilar, flyttade RuPaul till New York i början av 90-talet. Han hade börjat uppträda på lokala klubbar på Manhattan och blev en populär attraktion genom sina olika flamboyanta handlingar på scenen. Efter att ha kämpat mot drogberoende och levt i fattigdom fick RuPaul ett skivkontrakt av den berömda duon Randy Barbato och Fenton Bailey, med hiphopbolaget Tommy Boy Records. Hans debutalbum, ”Supermodel of the World”, släpptes 1993, men det misslyckades på Billboardlistan fram till året därpå, då succén med singeln ”Supermodel (You Better Work)”, en hyllning till modevärldens divor, placerade sig på topp 30 på poplistan. Musikvideon till ”Supermodel” nominerades för bästa dansvideo vid MTV Video Music Awards 1994. År 1992 träffade han Mathu, hans sminkös och Zaldy, hans kostymdesigner. De två studerade varenda centimeter av hans kropp och fortsatte att skapa några av Rupauls mest kända kostymer och bygga upp vad han kallar ”Glamazon-looken”. Framgången med ”Supermodel” fick Rupaul att uppträda på ett möte för homosexuellas rättigheter i Washington D.C., på samma plats som Martin Luther King höll sitt ”I Have a Dream”-tal. 1994 spelade RuPaul in en duett med Elton John, ”Don’t Go Breaking My Heart”, som hamnade på de amerikanska listorna, men som visade sig vara mer framgångsrik i Europa, där de två var med som värdar vid Englands Brit Awards och RuPaul spelade in en populär julspecial. 1995 lanserade RuPaul sin självbiografi ”Lettin It All Hang Out”, som sedan dess inte längre finns i tryck och som har sålts i 450 739 exemplar enbart på Amazon.com. Han medverkade också i två filmer, The Brady Bunch Movie (1995) och Spike Lees Crooklyn (1995). Medieexponeringen gav Rupaul en egen show på VH1. I The RuPaul Show, som var en blandning av en talkshow och en varietéshow, utförde Rupaul alla typer av stunts från komiska sketcher, programspecials som The Rupaul Porn Star Show och Disco salute och avslutas ibland med att Rupaul samarbetar i en duett med gäststjärnor. Showen slutade tyvärr 1998 efter tre säsonger då tittarsiffrorna började svikta. Samma år blev han talesman för M.A.C. Cosmetics, som kallade honom ”The First Face of M.A.C.”. Under sex år öppnade han butiker i tio länder och bidrog till att samla in över 22 miljoner dollar till M.A.C:s aidsfond.
Ett julalbum med titeln ”Ho, Ho, Ho, Ho” släpptes 1997. Efter att ha flyttat till Rhino Records för sitt tredje album Foxy Lady gjorde RuPaul återigen väsen av sig på klubbarna med supermodellsystersingeln ”Snapshot” och den rörande självinspirerade ”A Little Bit Of Love”. Samtidigt gjorde RuPaul också film och medverkade i filmer som dragqueen-komedin med alla stjärnor To Wong Foo, Thanks For Everything, Julie Newmar (1995), TV-filmerna A Mothers Prayer (1995) med Linda Hamilton och An Unexpected Life med Stockard Channing (1998), TV-dramat The Truth About Jane (2000), But I’m a Cheerleader (1999), och Inde-filmen Who Is Cletis Tout? (2001) med Richard Dreyfuss, Tim Allen och Christian Slater. År 1999 fick Rupaul Vito Russo Entertainer of The year vid The Gay & Lesbian Alliance Against Defamation (GLAAD) media awards för att ha utmanat gränserna och brutit mot gränserna genom att bli en öppet homosexuell person som har uppnått excellens inom underhållningsområdet och främjat sin synlighet och förståelse för samhället genom sitt arbete. År 2002 hedrades Rupaul av The Most Beautiful Transsexuals In The World Association, som berömde honom för hans uppsökande stöd till det homosexuella samhället med deras Lifetime Achievement Award för att hedra hans mer än tioåriga erövring och för att ha etablerat mode och glamour i underhållningsbranschen.