Brahmanboskap

Östruscykelöversikt: Efter puberteten har kvinnliga nötkreatur återkommande östralcykler som fortsätter under större delen av deras produktiva liv om de inte blir dräktiga eller genomgår en period av negativ energibalans som skulle framkalla anöstrus (Diskin et al. 2003). I en av de första studierna som utfördes på Nelore- nötkreatur rapporterades att östralcykelns längd i genomsnitt var 20,7 (n = 20) och 22,0 (n = 14) dagar för djur med två respektive tre follikelvågor (se kapitel 1); majoriteten av korna hade två (83,3 %, n = 18) och kvigorna tre (64,7 %, n = 16) vågor (Figueiredo et al. 1997). Liknande skillnader i östruscykelns längd mellan djur med två och tre vågor har rapporterats hos Holsteinboskap (Sartori et al. 2004). Andra studier på B. taurus har beskrivit förekomsten av två till fyra follikulära vågor under östralcykeln, med dominans av två vågor och mycket sällan fyra vågor (Sirois & Fortune 1988, Townson et al. 2002). Dessa författare rapporterade också att 70 % av Nelore-honorna (n = 10) som observerades under två på varandra följande östralcykler upprepade samma mönster av follikelvågor från den föregående cykeln (dvs. två eller tre vågor). Efter att ha utvärderat 117 interovulatoriska intervall (östralcykler) från 17 Brahman-kvigor noterade Rhodes et al. (1995) att 26,5 %, 66,7 % och 6,8 % av cyklerna hade antingen två, tre eller fyra follikelvågor per cykel, och att östralcykelns längd i genomsnitt varade i 20,9 dagar. Hos fem Brahman-kvigor som undersöktes under mer än 12 östralcykler rapporterades att samma follikulära vågmönster upprepades 60 till 87,5 % av gångerna. Andra studier på Nelore-kvigor (Sartorelli et al. 2005, Mollo et al. 2007), Gir-kor (Gambini et al. 1998, Viana et al. 2000) och Brahman-kor (Zeitoun et al. 1996) har rapporterat en dominans av tre vågcykler men även observerat djur med två, fyra och till och med några få med fem vågor per östralcykel.

Det genomsnittliga antalet antrala folliklar i äggstockarna (AFC) hos B. indicus är dubbelt så stort som det antal som observerats för B. taurus (fig. 28.2; tabell 28.1). Till exempel var antalet 2 till 5 mm stora folliklar som fanns i äggstockarna vid våguppkomsten 42,7 (från 25-100) hos Nelore och 19,7 (från 5-40) hos Holsteinkor (Bastos et al. 2010). Större AFC har förknippats med större cirkulerande anti-Müllerian hormon (AMH) hos B. indicus jämfört med B. taurus (Baldrighi et al. 2014, Batista et al. 2014).

En annan observerad skillnad mellan B. taurus och B. indicus var storleken på den största follikeln vid avvikelse. Hos Holsteinboskap var diametern på den framtida ägglossningsfollikeln vid tidpunkten för avvikelsen mellan 8,3 och 9,8 mm (Ginther et al. 1996, Sartori et al. 2004, Bastos et al. 2010). Hos Nelore-kvigor skedde avvikelsen när den största follikeln nådde 5,4 till 6,2 mm (Sartori et al. 2005, Gimenes et al. 2008) och hos icke lakterande Nelore-kor mellan 7,0 och 7,4 mm i diameter (Bastos et al. 2010, Sartori et al. 2016). Trots detta var tiden efter ägglossning eller efter våguppkomst för follikelavvikelse likartad för B. taurus och B. indicus (Sartori et al. 2010, Sartori et al. 2016) på grund av en långsammare tillväxthastighet hos folliklarna hos Nelore (0,8-1,2 mm/dygn; Gimenes et al. 2008, Sartori och Barros 2011) jämfört med Holstein- nötkreatur (1.2-1,6 mm/dag; Sartori et al. 2001).

Och även om follikelavvikelse sker hos B. indicus när den dominerande follikeln når 5-7,5 mm i diameter jämfört med 8-10 mm hos B. taurus, är det möjligt att ytterligare tillväxt är nödvändig för att den dominerande follikeln ska få ägglossningskapacitet hos båda raserna. Sartori et al. (2001) observerade att Holsteinkor med folliklar med en diameter på 7 eller 8,5 mm inte ovulerade, även efter administrering av höga doser av pLH (40 mg). Däremot ovulerade 80 % av korna med folliklar lika med eller större än 10 mm efter administrering av pLH. Omvänt rapporterade Gimenes et al. (2008) att administrering av 25 mg pLH till B. indicus-kvigor framkallade ägglossning hos 33,3 %, 80,0 % och 90,0 % av djuren, med folliklar som var 7,0 till 8,4, 8.5 till 10 respektive större än 10 mm i diameter.

Den minskade mängden progesteron (P4) och den ökade mängden E2 nära tidpunkten för ägglossning är ansvariga för det uppenbara östrusbeteendet och för den preovulatoriska GnRH/LH-höjningen. Östrus, perioden av sexuell mottaglighet, varar mellan 30 minuter och 27 timmar hos B. taurus (Lopez et al. 2004) och mellan 1 och 20 timmar hos B. indicus (Bó et al. 2003). Brunststart sammanfaller med det preovulatoriska LH-tillskottet följt av ägglossning, i genomsnitt 26 till 28 timmar senare (Walker et al. 1996, Pinheiro et al. 1998, Mizuta 2003).

Studier på Nelore- nötkreatur har observerat vissa specifika egenskaper när det gäller brunst hos denna ras. Intervallet mellan brunststart och ägglossning var 27,7 ± 2,4 och 26,1 ± 1,2 timmar efter PGF2α-inducerad respektive naturlig brunst hos nulliparösa kvigor, och hos kor var det 26,8 ± 0,8 och 28,0 ± 0,9 timmar efter PGF2α-inducerad respektive naturlig brunst (Pinheiro et al. 1998). Dessutom var östrusbeteendet, när det upptäcktes (< 50 % av korna), kortare (10,5 ± 1,0 och 13,6 ± 1,0 timmar) efter PGF2α-inducerad respektive naturlig östrus jämfört med rapporter från europeiska raser, och det fanns en hög förekomst av östrus på natten.

Kombinerade data från två andra studier, där östrus synkroniserades hos 90 cykliska Nelore-kvigor och ovulationen bekräftades med ultraljud, analyserades. Även om majoriteten av kvigorna (76,7 %) fick ägglossning inom 7 dagar efter PGF2α-behandlingen, observerades 50 % av dem inte i stående brunst, även med kontinuerlig visuell övervakning dygnet runt tillsammans med hjälp av heatmount-detektorer. Av de 45 kvigor som inte observerades i brunst hade 25 (55,6 %) ägglossning, och endast en (2,2 %) av de 45 kvigor som observerades i brunst hade ingen ägglossning. Några av de möjliga orsakerna till bristen på östrusbeteende i dessa studier, förutom en inneboende raseffekt, var överdriven hantering av djuren för daglig transrektal ultraljudsbedömning och blodprovstagning och/eller en relativt brant nedgång i omgivningstemperaturen under vissa nätter under studien.

En studie som direkt jämförde östrusbeteendet hos Nelore-kor med en europeisk ras (Angus) utfördes av Mizuta (2003). Med hjälp av ett radiotelemetriskt östrusdetekteringssystem (HeatWatch) verifierade studien att den genomsnittliga östruslängden hos Nelore-kor var kortare än hos Angus-kor (12,9 ± 2,9 jämfört med 16,3 ± 4,8 timmar). Intervallet mellan brunststart och ägglossning var dock likartat: Nelore 27,1 ± 3,3 timmar och Angus 26,1 ± 6,3 timmar.

Effekten av en hög procentandel Nelore-honor som inte uppvisar några tecken på brunst före ägglossning, en kort brunstvaraktighet och en hög procentandel kor som uppvisar början och slut på stående brunst under natten gör det svårt att upptäcka tecken, vilket följaktligen försämrar effektiviteten av AI hos Nelore-kor. Detta kan minskas avsevärt om FTAI utförs utan behov av oestrousdetektering. Följaktligen har flera hormonella behandlingar utvecklats för att möjliggöra FTAI hos zebukor, inklusive protokoll för FTAI hos embryodonatorer (Barros & Nogueira 2001, Fernandes et al. 2001, Baruselli et al. 2004, Bó et al. 2007).

Diametern på den största ägglossningsfollikeln och på den luta kroppen (CL) skiljer sig också mellan B. taurus och B. indicus. De ovulatoriska folliklarna hos B. taurus har en större diameter (se fig. 28.2) och större CL-volym än B. indicus. De cirkulerande koncentrationerna av steroidhormoner hos B. taurus är dock lägre än hos B. indicus (Sartori & Barros 2011, Sartori et al. 2016). I studier med Nelore nötkreatur var diametern på ägglossningsfollikeln 11-14 mm (Figueiredo et al. 1997, Sartorelli et al. 2005, Sartori et al. 2016), och den maximala diametern på ägglossningsfollikeln hos Holstein nötkreatur var 13-19 mm (Ginther et al. 1989, Sartori et al. 2002, Sartori et al. 2004). På samma sätt varierade CL-diametern hos B. indicus från 17 till 22 mm eller cirka 2,5 till 5,0 cm3 (Segerson et al. 1984, Rhodes et al. 1995, Figueiredo et al. 1997, Bó et al. 2003, Sartori et al. 2016), medan CL-diametern hos B. taurus varierade från 20 till 30 mm eller cirka 4,0 till 14,0 cm3 (Ginther et al. 1989, Bó et al. 2003, Sartori et al. 2004, Sartori et al. 2016).

Trots större folliklar och CL har B. taurus lägre cirkulerande steroidhormonkoncentrationer. Till exempel hade icke-lakterande Holsteinkor större ovulatorisk follikeldiameter (14,2 vs 12,9 mm) och CL-volym (5,2 vs 3,9 cm3) än icke-lakterande Nelorekor (Sartori et al. 2016); Holsteinkor hade dock en lägre preovulatorisk topp av cirkulerande E2 (12,5 vs 16,2 pg/mL) och cirkulerande P4-koncentrationer (1.9 vs 2,7 ng/mL) på dag 7 i östralcykeln, jämfört med Nelore-kor.

Detta omvända förhållande mellan storleken på äggstocksstrukturerna och cirkulerande steroidhormoner kan vara relaterat till de rapporterade skillnaderna i cirkulerande insulin, IGF1 och kolesterol mellan raserna. De flesta studier har beskrivit större cirkulerande insulin och IGF1 hos B. indicus än hos B. taurus (Alvarez et al. 2000, Sartori & Guardieiro 2010, Sartori et al. 2013). Dessutom har det också rapporterats att Nelore-kvigor under liknande näringsförhållanden har cirka 60 % högre cirkulerande kolesterol (prekursor för biosyntesen av steroidhormoner) än Holstein-kvigor (196,8 jämfört med 123,5 mg/dl; Gandra et al. 2011). Förutom en större produktion av steroidhormoner kan det också finnas en minskad metabolisk clearance för E2 och P4 hos B. indicus jämfört med B. taurus (Sartori et al. 2016).