Bronkdilatatorer

Bronkdilatatorer är en typ av läkemedel som gör det lättare att andas genom att slappna av musklerna i lungorna och vidga luftvägarna (bronkerna).

De används ofta för att behandla långvariga tillstånd där luftvägarna kan bli trånga och inflammerade, till exempel:

• astma – en vanlig lungsjukdom som orsakas av inflammation i luftvägarna
• kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) – en lungsjukdom som vanligen orsakas av rökning och som orsakar blockering av luftvägarna, även om detta delvis kan vändas med behandling

Bronkdilaterande läkemedel kan vara antingen:

• kortverkande – används som kortvarig lindring vid plötsliga, oväntade anfall av andfåddhet
• långverkande – används regelbundet, för att hjälpa till att kontrollera andfåddhet vid astma och KOL och öka effekten av kortikosteroider vid astma (se nedan)

Bronkdilatatorer och kortikosteroider

Inhalerade kortikosteroider är den viktigaste behandlingen för att minska inflammation och förhindra uppblossningar vid astma.

Men vissa personer kan också ha nytta av att ta bronkodilatorer för att hålla luftvägarna öppna och förstärka effekterna av kortikosteroider. Långverkande bronkdilatatorer ska aldrig tas utan kortikosteroider.

Vid KOL är den initiala behandlingen kort- eller långverkande bronkdilatatorer, med kortikosteroider som tillägg i vissa allvarliga fall.

Behandling med kortikosteroider och bronkdilatatorer kan kräva användning av separata inhalatorer, men i allt större utsträckning tillhandahålls dessa läkemedel tillsammans i enskilda inhalatorer.

Typer av bronkdilatatorer

De tre mest använda bronkdilatatorerna är:

• beta-2-agonister – såsom salbutamol, salmeterol, formoterol och vilanterol
• antikolinerga läkemedel – såsom ipratropium, tiotropium, aclidinium och glykopyrronium
• theofyllin

Beta-2-agonister och antikolinergika finns i både kort- och långverkande former, medan teofyllin endast finns i långverkande form.

Beta-2-agonister

Beta-2-agonister används för både astma och KOL, även om vissa typer endast finns tillgängliga för KOL. De inhaleras vanligen med hjälp av en liten, handhållen inhalator men kan också finnas som tabletter eller sirap.

För plötsliga, svåra symtom kan de också injiceras eller nebuliseras. En nebulisator är en kompressor som används för att förvandla flytande läkemedel till en fin dimma, vilket gör det möjligt att inhalera en stor dos av läkemedlet genom ett munstycke eller en ansiktsmask.

Beta-2-agonister fungerar genom att stimulera receptorer som kallas beta-2-receptorer i musklerna som kantar luftvägarna, vilket gör att de slappnar av och gör det möjligt för luftvägarna att vidgas (vidgas).

De ska användas med försiktighet hos personer med:

• överaktiv sköldkörtel (hypertyreoidism) – ett tillstånd som uppstår när det finns för mycket sköldkörtelhormon i kroppen
• kardiovaskulär sjukdom – någon sjukdom i hjärtat eller blodkärlen

.

• en oregelbunden hjärtslag (arytmi)
• högt blodtryck (hypertoni)
• diabetes – ett livslångt tillstånd som gör att en persons blodsockernivå blir för hög

I sällsynta fall, beta-2-agonister kan förvärra vissa av symtomen och eventuella komplikationer av dessa tillstånd.

Anticholinergika

Anticholinergika (även kallade antimuskarinerga) används främst vid KOL, men några få är även licensierade för astma. De tas vanligen med hjälp av en inhalator men kan nebuliseras för att behandla plötsliga och svåra symtom.

Anticholinergika får luftvägarna att vidgas genom att blockera de kolinerga nerverna. Dessa nerver frigör kemikalier som kan få musklerna som kantar luftvägarna att dras åt.

De ska användas med försiktighet hos personer med:

• godartad prostatahyperplasi – en icke-cancerartad svullnad i prostatan
• en blåsans utflödesobstruktion – ett tillstånd som påverkar urinflödet ut ur blåsan, såsom blåsten eller prostatacancer
• glaukom – en tryckuppbyggnad i ögat

På personer med godartad prostatahyperplasi eller en blåsutflödesobstruktion kan antikolinergika orsaka urineringsproblem. Glaukom kan förvärras om antikolinerga läkemedel oavsiktligt hamnar i ögonen.

Theofyllin

Theofyllin tas vanligen i tablett- eller kapselform, men en annan version som kallas aminofyllin kan ges direkt i en ven (intravenöst) om dina symtom är svåra.

Det är oklart exakt hur teofyllin fungerar, men det verkar minska eventuell inflammation (svullnad) i luftvägarna, förutom att slappna av musklerna som kantar dem.

Effekten av teofyllin är svagare än andra bronkodilatatorer och kortikosteroider. Det är också mer sannolikt att det orsakar biverkningar, så det används ofta bara tillsammans med dessa läkemedel om de inte är tillräckligt effektiva.

Theofyllin ska användas med försiktighet hos personer med:

• överaktiv sköldkörtel
• kardiovaskulär sjukdom
• leverproblem – till exempel leversjukdom
• högt blodtryck
• magsår – öppna sår som utvecklas på magslemhinnan
• epilepsi – ett tillstånd som påverkar hjärnan och orsakar upprepade anfall (kramper)

Theofyllin kan leda till att dessa tillstånd förvärras. Hos personer med leverproblem kan det ibland leda till en farlig ansamling av läkemedel i kroppen. Andra läkemedel kan också orsaka onormal uppbyggnad av teofyllin i kroppen och detta bör alltid kontrolleras av din läkare.

Äldre personer kan också behöva extra övervakning när de tar teofyllin.

Biverkningar

Biverkningarna av bronkdilaterande läkemedel kan variera, beroende på det specifika läkemedlet du tar. Se till att du läser bipacksedeln som följer med ditt läkemedel för att se vilka de specifika biverkningarna är.

De allmänna biverkningarna av bronkdilaterare är bland annat:

• trembling, particularly in the hands
• headaches
• a dry mouth
• suddenly noticeable heartbeats (palpitations)
• muscle cramps
• a cough
• nausea and vomiting
• diarrhoea

Read more about the side effects of bronchodilators.

Pregnancy and breastfeeding

In most cases, bronchodilators should be taken as normal while pregnant or breastfeeding.

However, speak to your GP if you regularly use bronchodilators and are considering having a baby or think you might be pregnant.

Pregnancy may affect your asthma, so it’s important to continue taking your medication and have it monitored regularly, to ensure the condition is controlled.

Interactions with other medicines

Bronchodilators may interact with other medicines, which could affect the way they work or increase your risk of side effects.

Some of the medicines that can interact with bronchodilators (particularly theophylline) include:

• vissa diuretika – en typ av läkemedel som hjälper till att avlägsna vätska från kroppen
• vissa antidepressiva – inklusive monoaminoxidashämmare (MAOI) och tricykliska antidepressiva (TCA)
• Digoxin – ett läkemedel som används för att behandla arytmier
• Benzodiazepiner – en typ av lugnande medel som ibland kan användas som kortvarig.termer för behandling av ångest eller sömnproblem (sömnlöshet)
• lithium – ett läkemedel som används för att behandla svår depression och bipolär sjukdom
• quinoloner – en typ av antibiotika

Detta är inte en fullständig lista över alla läkemedel som kan interagera med bronkdilatatorer, och alla dessa interaktioner gäller inte för varje typ av bronkodilator.

Du bör alltid noggrant läsa igenom den patientinformationsbroschyr (PIL) som följer med ditt läkemedel. Du kanske kan hitta en specifik PIL i MHRA:s databas på GOV.UK.

Om du är osäker bör du tala med din apotekare eller husläkare.