Broskskador

Översikt

Knäleden består av tre ben – lårbenet (femur), skenbenet (tibia) och knäskålen (patella). Benens ändar är täckta av en hård, vit, teflonliknande vävnad som kallas ”ledbrosk” och som hjälper benen att glida smidigt vid ledrörelser. När ledbrosket slits med åldern kallas detta för artros. Ledbrosket kan också skadas vid en vrid- eller svängskada eller vid en direkt stöt mot knät. Dessa skador kallas kondralskador.

Vanliga skademekanismer är fall, idrottsskador eller motorfordonsolyckor. Skador på ledbrosket kan också förekomma i samband med ledbandsskador i knäet, t.ex. korsbandsskador eller meniskskador. Små bitar av brosk kan ibland brytas av och flyta runt i knät som ”lösa kroppar”. Ibland finns det dock ingen tydlig historia av en enskild skada. Tillståndet kan bero på en serie mindre skador som inträffat över tid.

Symtom

Symtom på ledbroskskador innebär ofta smärta, som i allmänhet är värre vid aktivitet. Beroende på var i knäet kondroskadan är placerad kan djup knäböjning göra smärtan värre. Om lårbenets patellaända är involverad kan smärtan vara värre när man går uppför trappor eller går på huk. Konstant eller intermittent svullnad i knät kan förekomma i samband med vissa aktiviteter. Slutligen kan symtom som låsning, fastlåsning eller smärtsam knäppning förekomma. Hos patienter med lösa kroppar kan de uppleva oregelbunden låsning av knäet eller känslan av något löst som rör sig runt knäet.

Diagnos

Diagnosen av kondralskador görs utifrån en anamnes av patientens symtom i kombination med fynd från en fysisk undersökning. Röntgenbilder kan vara till hjälp för att ställa diagnosen, men är ofta normala. En MRT upptäcker vanligtvis ledbroskskadan ; en definitiv diagnos av storleken och omfattningen av chondralskadan kan dock endast fastställas vid operationstillfället med direkt visualisering av ledytan.

Behandling

Behandlingsalternativ för ledbroskskador beror på patientens symtom, storleken och lokaliseringen av skadan, patientens ålder och aktivitetsnivå, förekomst av en lös kropp och förekomst eller avsaknad av generaliserad artrit i resten av knäet. På grund av bristen på blodtillförsel till ledbrosket läker inte kondralskador på samma sätt som sår i huden eller brutna ben. Behandlingen syftar till att kontrollera symtomen på kondralskadan, jämna ut den återstående ledytan för att förhindra återaggregering eller återställa broskytan genom användning av transplantat eller inväxning av ”broskliknande” ärrvävnad i den skadade broskytan.

För äldre, mindre aktivitetskrävande patienter med minimala symtom rekommenderas vanligen icke-operativ behandling. Icke-operativ behandling innebär vila och ändring av aktivitet, viktminskning för att minska belastningen på knät, antiinflammatorisk medicin, kortisoninjektioner och eventuellt injektioner med viskosupplementering (konstgjord ledvätska).

För yngre, aktiva patienter eller för dem som inte får varaktig lindring av icke-operativ behandling kan kirurgi rekommenderas. Typen av kirurgiskt ingrepp beror på många faktorer, bland annat patientens ålder, skadans storlek och läge samt tidigare kirurgiska behandlingar. Vid ett vanligt utfört ingrepp, kallat ”kondroplastik”, slätar kirurgen artroskopiskt ut det söndertrasade eller fransiga ledbrosket för att avlägsna lösa klappar som kan irritera och inflammera leden. Ett annat mer komplicerat ingrepp som kallas mikrofraktur innebär att man skapar flera små hål i benet vid basen av kondralskadan för att uppmuntra tillväxt av broskliknande ärrvävnad för att fylla ut det skadade området.

I vissa fall kan det vara lämpligt att transplantera broskpluggar i området med kondralskada. Dessa transplantat kan tas från en icke viktbärande del av patientens eget knä (s.k. autografts) eller donatorbroskproppar kan användas för större skador (s.k. allografts). Större skador kan gynnas av ett stegvis förfarande som kallas ”autolog chondrocytimplantation” där ett prov av patientens brosk avlägsnas arthroskopiskt och skickas till ett laboratorium där broskcellerna odlas i en cellkultur i 3-6 veckor. Dessa celler återimplanteras sedan under ett andra kirurgiskt ingrepp.

Och ytterligare information

För mer information, besök http://orthoinfo.aaos.org/topic.cfm?topic=A00422.