Carl Jung Biografi

Jungs arbete efter Freud

Jung var besvärad av sin brytning med Freud. Han påbörjade en fördjupad självanalys (en undersökning av sig själv) för att få all ärlighet och fasthet för sin egen resa mot att upptäcka det omedvetna psykets mysterier. Under åren 1913-1921 publicerade Jung endast tre viktiga artiklar: ”Two Essays on Analytical Psychology” (1916, 1917) och ”Psychological Types” (1921). I ”Two Essays” fanns de grundläggande idéerna som låg till grund för hans senare arbete. Han beskrev sin forskning om psykologisk typologi (klassificering av personligheter genom att studera deras likheter och skillnader) – att det finns två grundläggande klassificeringar, eller ”två typer av personligheter”, i det sätt på vilket de förhåller sig till världen: introversion och extroversion. Introversion, där man har egenskapen att vara självupptagen, tillbakadragen, upptagen av sin ”inre värld”. Extroversion, där man förhåller sig till världen genom socialt engagemang och har intressen utanför sig själv och är ”utåtriktad”. Han uttryckte tanken att det är den ”personliga ekvationen” som, ofta omedvetet men i överensstämmelse med den egna typologin, påverkar hur en individ observerar och interagerar med sin omvärld.

Näst Jungs typologi var hans viktigaste bidrag hans upptäckt att människans fantasiliv har en viss struktur. Det måste finnas subtila aktiva centra i det omedvetna som styr det naturliga beteendet och den fria fantasin. Dessa kombineras för att bilda Jungs begrepp arketyper. En individ kommer att drömma på impuls, och dessa drömmar kommer att ha ett tema eller en berättelse som liknar en saga, eller en myt, från en för länge sedan förfluten tid, som är okänd för den person som drömmer. För Jung innebar detta att arketypiska symtom (minnen av erfarenheter av människor från det förflutna som finns i varje människas omedvetna sinne) tillhör människor i alla åldrar och från alla tider; de är uttryck för en kollektiv kropp av människans grundläggande psykiska natur. Många neurotiska lidanden har uppstått på grund av en känsla av självförträngning (att man fjärmar sig från sig själv) på grund av människans skapande av en logisk ram och kontroll av sitt beroende av dessa ”minnen” av upplevelser som finns i det omedvetna.

För att studera arketypiska mönster och processer besökte Jung så kallade primitiva stammar. Han bodde bland Puebloindianerna i New Mexico och Arizona 1924 och 1925 och bland invånarna på Elgonberget i Kenya under 1925 och 1926. Senare besökte han Egypten och Indien. För Jung uttryckte de religiösa symbolerna och fenomenologin (ett system av trosuppfattningar som utvecklats genom att studera människors förståelse och medvetenhet om sig själva) inom buddhismen och hinduismen samt lärorna inom zenbuddhismen och konfucianismen alla differentierade upplevelser på vägen till människans inre värld, en värld som var mycket försummad av den västerländska civilisationen. Jung sökte också efter traditioner i den västerländska kulturen som kompenserade för dess ensidigt utåtriktade utveckling mot förnuft och teknik. Han fann dessa traditioner i gnosticismen (tron att den personliga friheten kommer genom andlig kunskap och förståelse), den kristna mysticismen (tron att instinkt och andlig känsla är vägarna till Gud) och framför allt ockultismen (kunskap om eller användning av övernaturliga krafter). Några av hans viktigaste verk är djupa och tydliga psykologiska tolkningar av alkemiska skrifter (förmågan och kraften att göra vanliga saker speciella), som visar deras levande betydelse för förståelsen av drömmar och det dolda temat för neurotiska och mentala störningar.