CDC ökar uppskattningen av autismens förekomst med 15 procent, till 1 av 59 barn

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) släppte i dag sin uppdatering av autismens uppskattade förekomst bland landets barn, baserat på en analys av 2014 års medicinska journaler och, i de fall det finns tillgängligt, utbildningsjournaler från åttaåriga barn från elva övervakningsplatser i hela USA.

Den nya uppskattningen innebär en 15-procentig ökning av prevalensen nationellt: till 1 av 59 barn, från 1 av 68 barn två år tidigare.

Hur som helst varierade prevalensuppskattningarna kraftigt mellan övervakningsplatserna, med betydligt högre siffror på de platser där forskarna hade full tillgång till skoljournaler. Detta tyder på att de nya nationella siffrorna återspeglar en ihållande underskattning av autismens verkliga förekomst bland landets barn.

”Dessa resultat visar att även om framsteg har gjorts på vissa fronter finns det fortfarande mycket arbete kvar att göra”, säger Angela Geiger, ordförande och verkställande direktör för Autism Speaks. ”De motiverar en betydande ökning av livsförbättrande forskning och tillgång till högkvalitativa tjänster för personer med autism över hela spektrumet och under hela livet.”

Autism Speaks uppmanar lagstiftare, folkhälsoinstitut och National Institutes of Health att främja forskning som hjälper oss att bättre förstå den ökade prevalensen och de komplexa medicinska behoven som ofta följer med autism. Därmed bör beslutsfattare följa den amerikanska Interagency Autism Coordinating Committee’s rekommendation att fördubbla autismforskningsbudgeten.

Autism Speaks uppmanar också regeringschefer att främja politik som bättre ger individuellt anpassat stöd och tjänster inom områden som utbildning, övergång till vuxenlivet, boendealternativ och sysselsättning.

De viktigaste resultaten i den nya rapporten är:

• Nationellt sett hade 1 av 59 barn en diagnos av autismspektrumstörning (ASD) vid 8 års ålder 2014, en ökning med 15 procent jämfört med 2012.
• Men de uppskattade siffrorna varierade, med en högsta siffra på 1 av 34 i New Jersey (en ökning med 20 procent), där forskarna hade bättre tillgång till utbildningsregister. På den låga sidan var den uppskattade förekomsten av autism i Arkansas endast 1 på 77. ”Detta tyder på att den nya nationella uppskattningen av prevalensen på 1 på 59 fortfarande återspeglar en betydande underskattning av autismens verkliga förekomst bland våra barn”, säger Thomas Frazier, vetenskaplig chef för Autism Speaks. ”Och utan mer och bättre forskning kan vi inte veta hur mycket högre den verkligen är.”
• Klyftan mellan könen när det gäller autism har minskat. Även om pojkar hade 4 gånger större sannolikhet att få en diagnos än flickor (1 av 37 jämfört med 1 av 151) 2014, var skillnaden mindre än 2012, då pojkar 4,5 gånger oftare fick en diagnos än flickor. Detta verkar återspegla en förbättrad identifiering av autism hos flickor – varav många inte passar in i den stereotypa bild av autism som ses hos pojkar.
• Vita barn hade fortfarande större sannolikhet att diagnostiseras med autism än barn som tillhörde en minoritet. Den etniska klyftan hade dock minskat sedan 2012, särskilt mellan svarta och vita barn. Detta verkar återspegla ökad medvetenhet och screening i minoritetssamhällen. Diagnosen av autism bland spansktalande barn låg dock fortfarande betydligt efter diagnosen bland icke-spansktalande barn.
• Tråkigt nog fann man i rapporten ingen generell minskning av diagnosåldern. År 2014 diagnostiserades de flesta barn fortfarande efter 4 års ålder, även om autism kan diagnostiseras på ett tillförlitligt sätt så tidigt som vid 2 års ålder. En tidigare diagnos är avgörande eftersom ett tidigt ingripande ger de bästa möjligheterna att stödja en sund utveckling och ge fördelar under hela livet.

”Det är uppmuntrande att se tecken på förbättrad identifiering av autism hos flickor och minoritetsgrupper”, säger Dr Frazier. ”Vi måste fortsätta att minska denna klyfta samtidigt som vi kraftigt påskyndar tiden från den första oron för ett barns utveckling till screening, diagnos och ingripande. Om de flesta barn inte diagnostiseras förrän efter 4 års ålder förlorar vi månader, om inte år, av insatser som kan ge fördelar under hela deras liv.”

Övriga resultat

• I den nya rapporten konstaterades att nya diagnostiska kriterier för autism som antogs 2013 (DSM-5) endast innebar en liten skillnad i uppskattningarna av prevalensen. Förekomsten av autism var något högre (med 4 procent) baserat på den äldre (DSM-IV) definitionen av autism jämfört med DSM-5. Framtida prevalensrapporter kommer att baseras helt på DSM-5-kriterierna för autism och ge ett bättre mått på förändringens inverkan.
• Nationen saknar fortfarande en tillförlitlig uppskattning av autismens prevalens bland vuxna. Eftersom autism är ett livslångt tillstånd för de flesta människor utgör detta en oacceptabel lucka i vår medvetenhet om deras behov – särskilt inom områden som sysselsättning, boende och social integration. Varje år beräknas 50 000 tonåringar med autism bli av med skolbaserade tjänster.