Cyberbrott
Definition av cyberbrott
Ny teknik skapar nya möjligheter för brottslingar, men få nya typer av brott. Vad skiljer cyberbrottslighet från traditionell brottslighet? En skillnad är uppenbarligen användningen av den digitala datorn, men tekniken i sig är otillräcklig för att skilja mellan olika områden av brottslig verksamhet. Brottslingar behöver inte en dator för att begå bedrägerier, smuggla barnpornografi och immateriella rättigheter, stjäla en identitet eller kränka någons privatliv. Alla dessa verksamheter fanns redan innan prefixet ”cyber” blev allestädes närvarande. Cyberbrottslighet, särskilt när det gäller Internet, är en utvidgning av befintligt brottsligt beteende tillsammans med vissa nya olagliga verksamheter.
De flesta cyberbrott är angrepp på information om enskilda personer, företag eller regeringar. Även om angreppen inte sker på en fysisk kropp, sker de på den virtuella kroppen hos en person eller ett företag, vilket är den uppsättning informationsattribut som definierar människor och institutioner på Internet. I den digitala tidsåldern är våra virtuella identiteter med andra ord en viktig del av vardagen: vi är en bunt nummer och identifierare i flera datadatabaser som ägs av regeringar och företag. Cyberbrottslighet belyser nätverksdatorernas centrala roll i våra liv, liksom bräckligheten hos sådana till synes solida fakta som den individuella identiteten.
En viktig aspekt av cyberbrottslighet är dess icke-lokala karaktär: handlingar kan ske i jurisdiktioner som är åtskilda av stora avstånd. Detta innebär allvarliga problem för brottsbekämpningen eftersom tidigare lokala eller till och med nationella brott nu kräver internationellt samarbete. Om en person till exempel tar del av barnpornografi som finns på en dator i ett land som inte förbjuder barnpornografi, begår den personen då ett brott i ett land där sådant material är olagligt? Var exakt äger cyberbrottsligheten rum? Cyberrymden är helt enkelt en rikare version av det utrymme där ett telefonsamtal äger rum, någonstans mellan de två personer som för samtalet. Internet är ett nätverk som sträcker sig över hela planeten och erbjuder brottslingar flera gömställen både i den verkliga världen och i själva nätverket. Precis som personer som går på marken lämnar spår som en skicklig spårare kan följa, lämnar cyberkriminella ledtrådar om sin identitet och plats, trots att de gör sitt bästa för att dölja sina spår. För att kunna följa sådana ledtrådar över nationsgränserna måste dock internationella avtal om cyberbrottslighet ratificeras.
Å 1996 utarbetade Europarådet tillsammans med regeringsföreträdare från Förenta staterna, Kanada och Japan ett preliminärt internationellt avtal om datorrelaterad brottslighet. Runt om i världen protesterade medborgarrättsgrupper omedelbart mot bestämmelser i fördraget som krävde att Internetleverantörer (ISP) skulle lagra information om sina kunders transaktioner och lämna ut denna information på begäran. Arbetet med fördraget fortsatte ändå och den 23 november 2001 undertecknade 30 stater Europarådets konvention om IT-brottslighet. Konventionen trädde i kraft 2004. Tilläggsprotokoll om terroristverksamhet och rasistiska och främlingsfientliga cyberbrott föreslogs 2002 och trädde i kraft 2006. Dessutom har olika nationella lagar, t.ex. USA PATRIOT Act från 2001, utökat de brottsbekämpande myndigheternas befogenheter att övervaka och skydda datornätverk.