Cybill Shepherd
Shepherd föddes den 18 februari 1950 i Memphis, Tennessee, som dotter till Patty (född Shobe), hemmafru, och William Jennings Shepherd, som drev ett företag för hushållsapparater. Cybill fick sitt namn genom att använda en namnblandning som hänvisade till hennes farfar Cy och hennes far Bill. Medan hon gick på East High School vann Shepherd titeln ”Miss Teenage Memphis” och representerade staden vid Miss Teenage America-tävlingen 1966 vid 16 års ålder, där hon vann priset för sympatiska egenskaper. Hon deltog i tävlingen ”Årets modell” 1968 vid 18 års ålder, vilket gjorde henne till en av 1960-talets modestjärnor och ledde till att hon fick uppdrag som fotomodell under hela gymnasietiden och därefter.
Cybill Shepherd i ett foto från Teen från 1970
Enligt Shepherds självbiografi fångade ett omslag till tidningen Glamour från 1970 filmregissören Peter Bogdanovichs uppmärksamhet. Hans dåvarande fru, Polly Platt, hävdade att när hon såg omslaget i en kassakö i en Ralphs matbutik i södra Kalifornien sa han ”Det är Jacy”, och syftade på den roll som Bogdanovich castade – och till slut gav till Shepherd – i The Last Picture Show (1971).
Första erfarenheten av berömmelseRedigera
Hennes första film var The Last Picture Show, även med Jeff Bridges och Timothy Bottoms i huvudrollerna. Filmen blev en kritiker- och kassasuccé och fick åtta Oscarsnomineringar och vann två. Shepherd nominerades till en Golden Globe. Shepherd fick en roll mot Charles Grodin i The Heartbreak Kid (1972). Hon spelade Kelly, en ung kvinna som Grodins karaktär faller för under sin smekmånad i Miami. Filmen, som regisserades av Elaine May, blev ännu en kritiker- och kassasuccé. Även 1972 poserade Shepherd som Kodak Girl för kameratillverkarens då vanliga kartongdisplayer.
Åter 1974 slog sig Shepherd ihop med Peter Bogdanovich för titelrollen i Daisy Miller, baserad på Henry James novell. Filmen, som var en tidstypisk pjäs som utspelade sig i Europa, blev ett fiasko. Samma år inledde hon en sångkarriär och släppte ett studioalbum Cybill Does It…To Cole Porter för MCA Records. Albumet fick kritik av Village Voice-kritikern Robert Christgau, som skrev: ”Hennes röst är förvånansvärt behaglig, men du skulle aldrig veta hur dessa sånger gnistrar. Eftersom Cole inte gillade att … göra det med (eller ’till’) kvinnor särskilt mycket, kanske ’göra’ är så fientligt som det låter.”
1975 gjorde hon sin nästa film, At Long Last Love, en musikal som regisserades av Bogdanovich, men liksom Daisy Miller floppade den. Shepherd återkom med goda recensioner för sitt arbete i Martin Scorseses Taxi Driver (1976). Enligt Shepherd hade Scorsese begärt en ”Cybill Shepherd-typ” för rollen. Hon porträtterade en eterisk skönhet som Robert De Niros karaktär, Travis Bickle, blir förtrollad av.
En rad mindre framgångsrika roller följde, bland annat The Lady Vanishes, en nyinspelning av Alfred Hitchcocks film med samma namn från 1938. Shepherd, som redan hade deltagit i en skådespelarkurs med Stella Adler, erbjöds arbete på en middagsteater i Norfolk, Virginia, och vände sig till vännen Orson Welles för att få råd. Han uppmuntrade henne att skaffa sig erfarenhet av att stå på scenen inför en publik, någon annanstans än i New York eller Los Angeles, bort från de hårda storstadskritikerna, och därför flyttade hon tillbaka till sin hemstad Memphis för att arbeta med regional teater.
Återkomst till HollywoodRedigera
Året 1982 återvände Shepherd till New York och till scenen när hon spelade tillsammans med James MacArthur i en teaterturné av Lunch Hour av Jean Kerr. Året därpå återvände Shepherd till Los Angeles och fick rollen som Colleen Champion i nattdramaet The Yellow Rose (1983), mittemot Sam Elliott. Trots att serien var kritikerrosad varade den bara en säsong. Ett år senare fick Shepherd rollen som Maddie Hayes i Moonlighting (1985-1989), som blev den roll som definierade hennes karriär. Producenterna visste att hennes roll var beroende av att hon hade kemi med sin medspelare, och hon var delaktig i valet av Bruce Willis. Serien är en lättsam kombination av mystik och komedi och vann Shepherd två Golden Globe Awards.
Shepherd i 1985
Hon spelade huvudrollen i Chances Are (1989) med Robert Downey Jr. och Ryan O’Neal och fick utmärkta recensioner. Hon återupptog sedan sin roll som Jacy i Texasville (1990), uppföljaren till The Last Picture Show (1971), då de ursprungliga skådespelarna (och regissören Peter Bogdanovich) återförenades 20 år efter inspelningen av originalet. Hon medverkade i Woody Allens Alice (1990) och Eugene Levys Once Upon a Crime (1992) samt i flera tv-filmer. 1997 vann hon sin tredje Golden Globe för Cybill (1995-1998), en tv-sitcom där titelfiguren, Cybill Sheridan, en skådespelerska som kämpar med hämmade roller i B-filmer och dåliga såpoperor, var löst modellerad efter henne själv (inklusive skildringar av hennes två före detta makar).
Å år 2000 publicerades Shepherds bästsäljande självbiografi, Cybill Disobedience: How I Survived Beauty Pageants, Elvis, Sex, Bruce Willis, Lies, Marriage, Motherhood, Hollywood, and the Irrepressible Urge to Say What I Think, skriven i samarbete med Aimee Lee Ball. Samma år var Shepherd värd för en kortlivad syndikerad talkshowversion av boken Men Are from Mars, Women Are from Venus, men lämnade showen i början av 2001. År 2003 gästspelade hon i 8 Simple Rules som syster till Cate Hennessy (porträtterad av Katey Sagal). Hon har spelat Martha Stewart i två tv-filmer: Martha, Inc: The Story of Martha Stewart (2003) och Martha: Behind Bars (2005).
Från 2007 och fram till dess att programmet upphörde medverkade Shepherd i The L Word som Phyllis Kroll under programmets sista tre säsonger. År 2008 anslöt hon sig till skådespelarna i Psych som huvudpersonen Shawn Spencers mamma, Madeleine Spencer. Den 7 november 2008 gästspelade Shepherd i ett februariavsnitt av CBS-dramat Criminal Minds. År 2010 medverkade Shepherd i ett avsnitt av No Ordinary Family och i november samma år gästspelade hon i ett avsnitt av $h*! My Dad Says.
Shepherd medverkade tillsammans med Jennifer Love Hewitt i tv-filmen The Client List 2010 och sedan i serien 2012-13 baserad på filmen.
I juli 2012 debuterade Shepherd på Broadway i återupplivningen av Gore Vidals The Best Man på Gerald Schoenfeld Theatre tillsammans med James Earl Jones, John Stamos, John Larroquette, Kristin Davis och Elizabeth Ashley och fick positiva recensioner.
Shepherd medverkade i rollen som en mor som sörjer sin dotters död i Do You Believe? (2015), en film med kristet tema som produceras av Pure Flix Entertainment.