De 10 bästa albumen från Wu-Tang Clan genom tiderna
Wu-Tan Clan är den största hiphopgruppen genom tiderna. Inte bara på grund av deras otroliga gruppalbum, som inkluderar klassiker som den genreförändrande Enter the Wu-Tang (36 Chambers) och monstret Wu-Tang Forever, utan även på grund av soloalbumen.
Till skillnad från andra hiphopgrupper, som till exempel Hit Squad, kändes de tidiga Wu-soloplattorna exakt likadana som gruppalbum – de producerades alla uteslutande av RZA och andra Wu-medlemmar dök upp för att släppa flera dödliga verser på varje album.
Så låt oss sätta igång, Stop The Breaks räknar ner de tio bästa Wu-Tang Clan-albumen genom tiderna.
10. Wu-Tang Clan – Iron Flag
Släppt: December 18, 2001
Label: Loud, Columbia, Relativity
Sova inte på Iron Flag. Många hiphophuvuden gör det. Efter att ha förändrat spelet med sitt lo-fi-signaturljud – förvrängda soulsamplingar över källartrummor – befann sig RZA i en liten svackor när 2000-talet anlände. Även om det föregående Wu-albumet, The W, definitivt innehöll några jointar, lät det som om The Abbott började bli lite trött på den skumma, gullyskiten som han var med och skapade.
Iron Flag var hans uppfräschning. Albumets öppnare – ”In the Hood” – sätter igång med lite välbehövlig energi med Masta Killa, Inspectah Deck och Streetlife som alla ger sina verser. RZA drog till och med in lite hjälp utifrån från Trackmasters och Flavor Flav för att liva upp och modernisera saker och ting lite för lyssnarna.
Trots detta ska du inte tro att Wu bytte upp det för mycket. De grymma soulsamplingarna och de hotfulla slingorna fanns fortfarande kvar, även om de var något uppfräschade, medan den obligatoriska Wu posse-skivan ”Uzi (Pinky Ring)” fortfarande brinner än i dag.
Sova inte på Iron Flag, det är ett av de bästa Wu-Tang Clan-albumen genom tiderna, ingen tvekan om det.
9. Raekwon – Only Built 4 Cuban Linx… Pt. II
Släppt: Utgivna: 8 september 2009
Label: Ice H2O, EMI
Raekwon gjorde det. Kocken gjorde det för helvete. Efter 14 år av att ha låtit hiphophuvuden vänta och mellan att ha släppt ett par mediokra soloalbum, levererade Rae äntligen det vi alla väntade på – en värdig uppföljare till The Purple Tape.
Du kan inte klandra Rae, tänk bara på den press han måste ha känt. Det hade varit som om Nas hade försökt göra en Illmatic II – gör inga misstag, Only Built 4 Cuban Linx… är tillsammans med Illmatic ett av de största hiphopalbumen genom tiderna.
Men Rae gjorde det. Han gick in i studion med några av de bästa hiphopproducenterna genom tiderna – Dr. Dre, J Dilla, Pete Rock, Marley Marl, Erick Sermon, The Alchemist och naturligtvis RZA – för att återskapa den episka, kriminella bakgrunden för sina livfulla, drogberättelser.
Han fick också hjälp av sina Wu-bröder, som alla (utom U-God) dyker upp på albumet för att visa sin kärlek och släppa några av sina bästa verser under de senaste åren – Meth och Deck i synnerhet kropp sina delar.
Och Ghostface spelar förstås en perfekt biroll igen, medverkar på 7 av de 22 styckena och ger oss ännu en av sina oförglömliga historier på ”Gihad”.
Enbart Only Built 4 Cuban Linx… Pt. II skulle ha varit ett otroligt album. Men om man beaktar att det var en uppföljare till klassikern från 95 och att Raekwon fortfarande lyckades leverera varan gör det definitivt till ett av de bästa Wu-Tang Clan-albumen genom tiderna.
8. Method Man – Tical
Released: November 15, 1994
Label:
Som den mest karismatiska och naturligt födda stjärnan i Enter the Wu-Tang (36 Chambers) var det ingen tvekan om att Method Man skulle bli den utbrytande medlemmen i Wu.
Även innan gruppen hade släppt sin debut och med bara ”Method Man” som gick runt på radion, gjorde sig Def Jam-chefen Lyor Cohen redan redo att skriva kontrakt med Meth.
Vad som leder oss till Tical, Wu:s första soloalbum. Även om Meth aldrig har haft samma livliga berättarförmåga eller klassiska verser eller unika karaktär som några av sina Wu-bröder – nämligen Raekwon, Ghostface, Deck och Ol’ Dirty – så kompenserar han mer än väl för det med sitt fantastiska flow och sin röst.
RZA visste exakt var Meths styrka låg, vilket är anledningen till att producenten skräddarsydde beatsen för att matcha hans stil – genom att lägga de dimmiga trumbrotten i lager med offbeat-tangenter för att ge Meth den bästa plattformen för att sprätta fram sina flytande heta bars.
Meths stil-över-substans-rytmer har kritiserats från första dagen, men på Tical var det till hans fördel, vilket gjorde albumet till ett av de grymmaste partyalbumen och bästa Wu-Tang Clan-albummen genom tiderna.
7. Wu-Tang Clan – Wu-Tang Forever
Släppt: Utgått: 3 juni 1997
Label: Loud, RCA, BMG
Om Enter the Wu-Tang (36 Chambers) var början, var Wu-Tang Forever början på slutet. Jag menar dock inte slutet för Wu-Tang Clan, för Wu-Tang är för evigt. Men det innebar slutet på en era där album som Liquid Swords och Tical kunde få guld och platina.
Wu måste ha vetat det eftersom de satsade allt på detta episka dubbelalbum. Vid en tid då Puff och hans Bad Boy-spelare styrde radion bestämde sig RZA för att släppa ”Triumph” som albumets första singel – en 6 minuter lång låt med 9 rappare och inga hooks. Därför att det var därför.
Wu-Tang Forever slutade med att debutera som nummer ett på Billboard 200, sålde över 600 000 enheter under sin första vecka och nådde så småningom fyra gånger platina i slutet av 1997.
Även om albumet fick en del mothugg när det släpptes – kritiker fördömde RZA:s ändrade produktionsstil och den överdrivna löptiden – är Wu-Tang Forever, när man ser tillbaka på det nu, i konkurrens med Biggies Life After Death som det största hiphopdubbelalbumet genom tiderna.
6. Ghostface Killah – Ironman
Släppt: Den 29 oktober 1996
Label: Razor Sharp, Epic Street, Sony Music
Efter att ha öppnat Wus debutalbum med sin oförglömliga ”Bring Da Ruckus”-vers och gjort sceniska framträdanden på Raekwons Only Built 4 Cuban Linx…, var Ghostface 1996 redo att leverera sitt eget soloalbum.
RZA öppnade sina samplingslådor för Ironman och grävde mer bland 60- och 70-talens blaxploitation-soundtracks för att skapa den grymma, själfulla bakgrunden för Ghost att spotta sina högt laddade, känslomässiga rim över.
Men även om Ghost skulle nå större framgång och befästa sitt rykte med senare soloplattor har Ironman fortfarande de klassiska Wu-numren – de klassiska posse-numren ”Assassination Day”, ”Winter Warz”, ”Daytona 500” och naturligtvis den tårfyllda ”All That I Got Is You”, som garanterat får vilken vuxen man som helst att gråta.
5. Ol’ Dirty Bastard – Return to the 36 Chambers: The Dirty Version
Released: Lämnas ut: 28 mars 1995
Label: Elektra, WMG Records
För att beskriva Ol’ Dirty Bastards Return to the 36 Chambers: The Dirty Version skulle vara som att … beskriva ”Shimmy Shimmy Ya” – ett stört RZA-beat med Ol’ Dirty som spottar nonsensskit i första versen och sedan loopar det baklänges i andra versen. Vad i helvete?
För att vara ärlig finns det ingen riktig poäng med att försöka analysera eller dissekera ODB:s musik. Mannen var ett geni i sin egen rätt, han tog grunden från hiphopclownerna före honom, tänk Biz Markie, och applicerade sin egen förvridna stil på den.
”Shimmy Shimmy Ya” bangs, ”Brooklyn Zoo” bangs, ”Raw Hide” bangs, ”Snakes” bangs, ”Brooklyn Zoo II (Tiger Crane)” bangs, ”Proteck Ya Neck II The Zoo” bangs. Jag menar, albumet var nominerat till en Grammy. Det är jävla ODB och han släppte ett av de bästa Wu-Tang Clan-albumen genom tiderna!
4. Ghostface Killah – Supreme Clientele
Released: Den 25 januari 2000
Label: Epic Records, Sony, Razor Sharp
Från ’93 till ’97 var Wu-Tang Clan på en felfri resa. RZA kunde inte göra något fel och befäste sitt arv som en av de största hiphop-producenterna genom tiderna under den epoken och producerade klassiker efter klassiker, år efter år.
Efter ’97 började saker och ting falla isär. RZA slutade producera på alla album och som ett resultat kom Deck och U-Gods debut inte i närheten av kvaliteten på sina bröders debut medan andra album från GZA och Raekwon inte nådde upp till den höga standard de satt upp.
Men sedan fanns Ghostface Killah. Efter en erkänt lågmäld period (jämfört med de andra medlemmarna) på 90-talet, dök Ghost upp på 2000-talet med en storögd beslutsamhet att bara ta i varenda jävla beat som han stötte på.
Och därmed var Supreme Clientele född. ”Nutmeg.” ”Apollo Kids.” ”Ghost Deini.” Den jävla ”Mighty Healthy”. Joint efter joint av Ghost som bara spottar vilda abstrakta verbala kompositioner som liksom blir begripliga efter att du lyssnat på det för 15:e gången.
Plus, RZA producerade albumet tillsammans med Ghost, vilket innebar att kvalitetskontrollen av produktionen var uppskruvad – vilket resulterade i ett grymt, lo-fi och distinkt Wu-ljudlandskap som hiphop-huvudena hade varit sugna på i några år.
Supreme Clientele var början på Ghostfaces otroligt konsekventa svit från 2000-talet fram till i dag, faktum är att han just släppte den mycket dope Twelve Reasons to Die förra året.
3. GZA – Liquid Swords
Released: November 7, 1995
Label: Geffen, MCA
GZA är en av de mest avsiktliga och kirurgiska rappare som hiphop någonsin har sett. Därför är det logiskt att han skapade ett av de mest genomgripande och kusliga hiphopalbumet genom tiderna.
Med RZA som stod för den dystra produktionen av Liquid Swords gav GZA hiphophuvudena 12 stycken helvete (13 om man räknar med Killah Priests solospår i slutet). Från den läskiga öppningsskiten på ”Liquid Swords” till den hemsökande ”I Gotcha Back” höjer GZA aldrig rösten, utan släpper bara metodiskt gatans livslektioner, en takt i taget.
I mellantiden dyker Deck upp för att mörda ”Cold World”, Method Man dyker upp för att stjäla scenen på ”Shadowboxin'”, medan Wally Don lanserar en tirad om Konstantin den store, Henrik den åttonde och Djingis Khan på ”4th Chamber”.
Inspectah Deck har fler minnesvärda verser. Method Man har det bästa flödet. Ghostface är den bästa berättaren. Men GZA är utan tvekan den bästa textförfattaren i Wu-Tang Clan och han skapade mästerverket Liquid Swords, ett av de bästa Wu-Tang Clan-albumen genom tiderna.
https://www.youtube.com/watch?v=ojBLSeUUano
2. Raekwon – Only Built 4 Cuban Linx…
Released: Utgivna: 1 augusti 1995
Label: Loud, RCA
Only Built 4 Cuban Linx… är det bästa soloalbumet från Wu-Tang Clan. Fan, Only Built 4 Cuban Linx… kan anses vara ett av 90-talets bästa hiphopalbum. Fan också, Only Built 4 Cuban Linx… är bland de bästa hiphopalbumen genom tiderna.
Det är antagligen svårt att beskriva detta album utan att faktiskt ha varit där, men jag vet att skiten aldrig var densamma som när The Purple Tape släpptes. Nasty Nas bytte till Nas Escobar, Biggie utvecklades från en Brooklyn-pojke till en knarkkung, AZ förvandlades till Sosa medan Jay-Z äntligen hade ett exempel att forma Reasonable Doubt efter.
Rappare beskriver alltid sina album som filmer eller soundtracks, men realistiskt sett är det väldigt få av dem som når upp till The Chef’s nivå. Från den reflekterande öppningen på ”Striving For Perfection” till actionscenen på ”Criminology” till albumets klimax på ”Wu-Gambinos”, varje låt utspelar sig verkligen som en filmscen, med RZA:s dramatiska produktion som fungerar som filmmusik till denna brottssaga.
1. Wu-Tang Clan – Enter the Wu-Tang (36 Chambers)
Släppt: November 9, 1993
Label: Loud
Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är ett av 1990-talets tre största hiphopalbum – det ligger på första plats tillsammans med Nas’ Illmatic och Dr. Dre’s The Chronic. Tillsammans med dessa två otroliga album påverkade och formade Wus debut hiphopens riktning i otaliga år efteråt.
Med tanke på bara beats och rim – det finns faktiskt några Wu-soloplattor som faktiskt är bättre än Enter the Wu-Tang (36 Chambers). Only Built 4 Cuban Linx… har överlägset rikare produktion, Liquid Swords är ett mer sammanhängande projekt medan Supreme Clientele bara är ett överlag bättre album.
Men Enter the Wu är där allt började. De nio solokarriärerna, Wu-affiliates, de otaliga grupp- och soloalbumen, de miljontals sålda skivorna, de tusentals världsomspännande turnéerna, Hollywoodkarriärerna, allt började med detta.
Jag tänker inte ens prata så mycket om RZA:s revolutionerande produktionsstil som spelade en massiv roll i att flytta hiphopens fokus tillbaka till östkusten. Eller hur vi för första gången i historien hade nio otroligt bra rappare som delade scenen och spottade rim tillsammans. Eller hur just The Abbotts affärsförhandlingar satte igång för framtida hiphopentreprenörer.
Det hela har diskuterats ihjäl så det finns egentligen bara en sak att säga – Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är det bästa Wu-Tang Clan-albumet genom tiderna, punkt slut.
- Best Rapper Alive – Wu Tang Edition: The Best Rapper In The Wu-Tang Clan
- Review: Ghostface Killah – Supreme Clientele
- Review: Raekwon – Only Built 4 Cuban Linx… Pt. II