De obestridligt bästa hundarna i (samtida) litteratur

Jag tror att vi alla kan hålla med om att hundar och böcker är de bästa sakerna på jorden. Det enda som är bättre än hundar och böcker är böcker med hundar i. Jag har många klagomål på de böcker som tilldelas barn i skolorna, men jag tror att förmodligen Old Yeller och Where the Red Fern Grows och kanske till och med The Call of the Wild faktiskt fick vissa barn att tycka om att läsa lite mer än vad The Good Earth eller Hamlet någonsin gjorde. (Fast varför dör alla hundar i böckerna? Barn vill inte att hundar ska dö. INGEN vill att hundar ska dö. Se: https://www.doesthedogdie.com/) Visst är Lassie och Cujo och Marley minnesvärda hundar i litteraturen av mycket olika skäl. Men jag ville lyfta fram några författare som skriver hundar så bra att det känns som om man känner hundarna bättre än människorna.

Liv efter liv av Kate Atkinson
(Little, Brown, and Company)

Ingen skriver en hund som Kate Atkinson. Kate har en gång sagt: ”Jag är en ganska hänsynslös författare. Den enda gången jag kände mig riktigt illa till mods när jag dödade en karaktär var i Behind the Scenes at the Museum, när hunden skickades i krig och dödades. Det krossade mitt hjärta. Det säger mer om mig – att jag påverkas mer av hundar än av människor.” Life after Life är framför allt fylld av fantastiska hundar, först finns Bosun, sedan Lucky. Hundarna är stora vänner till karaktärerna och ger dem tröst i svåra tider. Jag tycker att hundar som ger tröst till karaktärer är ett helt förbisett sätt att visa att en karaktär är sårbar. Och Kate Atkinson gör det så bra. Dessutom är det något med hennes sätt att beskriva hundar som gör att man bara vill klappa dem.

Lily and the Octopus by Steven Rowley
(Simon & Schuster)

This is a beautiful story about a man and his dog. It’s hard to really write anything about this book without giving away its beauty. Safe to say: it will make you cry.

The Goldfinch by Donna Tartt
(Little, Brown and Company)

Anyone who tells me that that Popper isn’t their favorite character in The Goldfinch is lying. Yes, that book is a masterpiece. But one of the main reasons that it is so great is the character of Popper. Popper is a maltese who belongs to Theo’s dad’s girlfriend Xandra. Popper is a totally evolved dog—he stays home alone when Xandra travels with a pet fountain from Petco and a feeder. Hunden är utsvulten på uppmärksamhet och Theo och hans nya vän Boris adopterar honom i princip. De döper också om honom till Poppchik. Det sätt på vilket alla karaktärerna behandlar hunden är talande för dem-Xandra ignorerar honom, Theo tar hand om honom och Boris använder honom som komisk relief.

Inside of a Dog av Alexandra Horowitz
(Simon & Schuster)

Alexandra Horowitz är ingen romanförfattare, men hon skriver så bra om hundar och hundkognition att jag inte kan låta bli att skriva om henne här. Inside of a Dog är en bok om hur hundar fungerar, vad de tänker på, vilka de är i grunden. Hon berättar att hundar känner lukten av tid – känner de lukten av tid? Men ja, ju starkare en lukt är, desto nyare är den. De upplever allt via lukten. Och det är därför din hund kanske vet att du är hemma innan du går in genom dörren. Han känner lukten av dig från (bokstavligen) en mils avstånd. Det är en bok som jag konsulterar regelbundet när jag stirrar över soffan på min hund och tänker: ”Vad är det som händer i ditt söta lilla huvud (och näsa)?”

Hyperbole och en Half by Allie Brosh
(Simon & Schuster)

Detta är en bok med grafiska essäer om olika ämnen – ångest, kärlek, att flytta och djur. Den innehåller några av de mest perfekta skrivningar om hundar som jag någonsin har läst. Ett exempel: ”Dogs Don’t Understand Basic Concepts Like Moving” som är berättelsen om att flytta över hela landet med två hundar som helt enkelt inte fattar det. Längre fram i boken finns en ovidkommande essä med liknande namn med titeln ”Dog’s Guide to Understanding Basic Concepts” (Hundens guide för att förstå grundläggande begrepp). Den senare innehåller grundläggande missuppfattningar hos hundar, bland annat ”Jag borde äta bin” och ”Problem: Buller”. Plan: Gör mer oväsen” och den bästa: ”Danger” in which she notices what her dog thinks is dangerous (balloons, vacuums, plastic bags, sometimes rocks) and not dangerous (moving cars, lawn mowers). This book makes me laugh out loud and weep profusely every time I read it.