Degenerativ diskbråck

Översikt

Degenerativ diskbråck (DDD) drabbar diskarna som separerar benen i ryggraden. När du åldras börjar ryggraden visa tecken på slitage när diskarna torkar ut och krymper. Dessa åldersrelaterade förändringar kan leda till artrit, diskbråck eller spinal stenos. Tryck på ryggmärgen och nerverna kan orsaka smärta. Fysioterapi, egenvård, medicinering och injektioner i ryggraden används för att hantera symtomen. Operation kan vara ett alternativ om smärtan är kronisk.

Skivornas anatomi

Din ryggrad består av en pelare av ben som kallas kotor. Mellan varje kotpelare finns en stötdämpande skiva som förhindrar att benen gnider mot varandra. Diskarna är utformade som ett radiellt bildäck. Den hårda ytterväggen, som kallas annulus, har korslagda fibrösa band, ungefär som ett däck med slitbana. Dessa band är fästa vid varje kotben. Inne i skivan finns ett gelfyllt centrum som kallas kärnan, ungefär som en däckslang (fig. 1). Läs mer på Anatomy of the Spine (ryggradens anatomi).

Vad är degenerativ diskbråck?

Degenerativ diskbråckssjukdom (spondylos) kan uppträda i vilket område som helst av ryggraden (hals-, bröst- och ländrygg), men är vanligast i ländryggen. Det är egentligen inte en sjukdom, utan snarare ett tillstånd där diskarna ”degenererar” och förlorar sin flexibilitet och höjd för att dämpa ryggraden. Diskarna har en begränsad blodtillförsel, så när de skadas kan de inte reparera sig själva så lätt. Åldersrelaterade förändringar av diskarna är bland annat följande (fig. 2):

• Skivor torkar ut och krymper – skivkärnan består av cirka 80 % vatten. När man blir äldre förlorar den långsamt vatten och flexibilitet, vilket ger större påfrestningar på diskbandet.
• Små revor uppstår i diskbandet – ibland trycker sig den gelliknande diskkärnan genom en reva i väggen och rör vid närliggande nerver. Detta material innehåller inflammatoriska proteiner som kan irritera nerverna och orsaka smärta. Risserna påverkar också små nerver i annulus och orsakar diskogen smärta med liten mikrorörelseinstabilitet i skivan. Med tiden torkar proteinerna ut och diskarna blir styvare.
• Diskarna blir tunnare – på grund av vattenförlusten blir diskarna tunna och avståndet mellan kotorna börjar kollapsa. Det är därför vi blir kortare när vi åldras.
• Bensporrar växer – utan att skivorna håller isär kotorna kan de gnugga på varandra och orsaka onormala benutväxter.
• Överdriven rörelse onormal gnuggning ökar stressen på facettlederna. Klämda nerver kan leda till smärta i rygg eller ben (ischias).
• Ryggradskanalen smalnar av den extra stressen gör att ligamenten och facettlederna förstoras (hypertrofi) när de försöker kompensera och sprida belastningen över ett större område. Denna övertillväxt gör att ryggradskanalen smalnar av, vilket kan komprimera ryggmärgen och nerverna och orsaka smärta (se Spinalstenos).

Vad är symtomen?

Symtomen på en degenerativ disk varierar från person till person. Många personer med försämring har ingen smärta, medan andra kan uppleva smärta så intensiv att den stör de dagliga aktiviteterna.

Smärtan börjar ofta på ett av tre sätt:

(1) en större skada följt av plötslig och oväntad smärta

(2) en obetydlig skada följt av plötslig ryggsmärta

(3) smärta som startar gradvis och blir gradvis värre

Oftast börjar smärtan i nedre delen av ryggen och kan kännas i ett eller båda benen och skinkorna (ischias). Den beskrivs ofta som tryck eller brännande smärta. Du kan också känna domningar eller stickningar i benet och foten, vilket vanligtvis inte är någon anledning till oro om du inte har svaghet i benmusklerna.

Du kan ha kronisk underliggande smärta som är ett gnagande irritationsmoment och tillfälliga episoder av intensiv muskelsmärta från tid till annan. Dessa episoder varar från några dagar till några månader.

Sittande orsakar vanligtvis mest smärta eftersom dina diskar i denna position har mer vikt på sig. Aktiviteter som att böja eller vrida sig gör vanligtvis smärtan värre, och att ligga ner tenderar att lindra smärtan. Du kan faktiskt må bättre om du går eller springer i stället för att sitta eller stå för länge.

Personer som får diagnosen i 30-årsåldern kan undra om deras degenerativa diskbråck kommer att orsaka ännu mer smärta när de är i 60-årsåldern. Men när du är 60 år kan dina diskar ha torkat ut till den grad att de orsakar mindre smärta.

Vad är orsakerna?

Förutom ålder och skador bidrar artrit och osteoporos till diskdegeneration.

De flesta diskavvikelser kan ses på en magnetröntgenundersökning. Medan en stor del av personer med ryggsmärta har avvikelser som bekräftas av MRT, har studier på friska unga vuxna visat att så många som 30 % av personer utan smärta också har avvikelser som kan ses på en MRT-undersökning. (1)

Det är inte känt varför vissa människor har smärta och andra inte, men olika faktorer bidrar till diskdegeneration, bland annat: genetiska, miljömässiga, autoimmuna, inflammatoriska och traumatiska faktorer i kombinationer som man ännu inte har förstått.

Vem drabbas?

Denna åkomma kan drabba unga vuxna som har en aktiv livsstil, men för det mesta uppkommer den långsamt och ger inte symptom förrän senare i livet. Personer som röker löper större risk att utveckla degenerativ diskbråckssjukdom, liksom personer som arbetar i vissa yrken. Personer med DDD har större sannolikhet att ha familjemedlemmar som också har sjukdomen.

Hur ställs en diagnos?

När du först upplever smärta, kontakta din husläkare. Din läkare kommer att göra en fullständig anamnes för att förstå dina symtom, eventuella tidigare skador eller tillstånd och avgöra om det är några livsstilsvanor som orsakar smärtan. Därefter görs en fysisk undersökning för att fastställa källan till smärtan och testa om det finns muskelsvaghet eller domningar.

Din läkare kan beställa en eller flera bildundersökningar: Röntgen, magnetröntgen, diskogram, myelogram eller datortomografi för att identifiera ett diskbråck eller andra tillstånd som komprimerar nervrötterna. Baserat på resultaten kan du bli hänvisad till en neurolog, ortoped eller neurokirurg för behandling.

Vilka behandlingar finns tillgängliga?

Samtidigt som diskdegeneration inte kan vändas finns det bevis för att motion, livsstilsförändringar och noggrann hantering av din ryggsmärta kan bidra till en bättre livskvalitet.

Om de konservativa terapierna misslyckas med att hjälpa dig att hantera och kontrollera de smärtsamma symtomen, kan din läkare rekommendera operation. Den långsiktiga effektiviteten av kirurgi vid degenerativ diskbråckssjukdom jämfört med naturlig historia, konservativ behandling eller placebo har dock ännu inte studerats. (5)

Non-kirurgiska behandlingar
Non-kirurgisk behandling av en degenerativ diskbråck kan inkludera medicinering, vila, sjukgymnastik, hemövningar, hydroterapi, kiropraktik och smärtlindring.

Självvård. Att använda rätt hållning (se Hållning & Kroppsmekanik) och hålla ryggraden i linje är det viktigaste du kan göra för din rygg. Det kan hända att du behöver göra justeringar i dina dagliga vanor när du står, sitter och sover. Du kan också behöva lära dig rätt sätt att lyfta och böja dig (se Självvård vid nack- och ryggsmärta). Din arbetsplats kan behöva omdisponeras så att din ryggrad inte utsätts för stress.
Stress är ett stort hinder för smärtkontroll. Smärtan ökar när du är spänd och stressad. Avslappningsövningar är ett sätt att återta kontrollen över din kropp. Djupandning, visualisering och andra avslappningstekniker kan hjälpa dig att bättre hantera den smärta du lever med (se Smärtbehandling).

Fysisk terapi. Målet med sjukgymnastik är att hjälpa dig att återgå till full aktivitet så snart som möjligt. Motion är till stor hjälp vid en smärtsam degenerativ diskbråck och kan hjälpa dig att läka snabbare. Sjukgymnaster kan instruera dig i rätt lyft- och gångteknik, och de kommer att arbeta med dig för att stärka och stretcha musklerna i ländryggen, benen och magen (se Att hantera ryggsmärta). De kommer också att uppmuntra dig att öka flexibiliteten i ryggraden, armarna och benen. Aktivitetsförändring, vila, smärtstillande medicin, muskelavslappnande medel och is kan vara till hjälp i det akuta skedet. Även om fysioterapeuten kan visa dig övningar är det upp till dig att utföra dem hemma.

Kiropraktik. Spinal justering är en behandling som kiropraktorer använder för patienter med rygg- eller nacksmärta. Kiropraktorn applicerar tryck på det område som är orörligt eller inte rör sig ordentligt. Filosofin bakom kiropraktisk justering är att återföra lederna till en mer normal rörelse. En god rörelse bidrar till att minska smärta och muskelspasmer. Rörelse minskar också bildandet av ärrvävnad, vilket kan leda till stelhet (se kiropraktisk behandling).

Läkemedel. Din läkare kan skriva ut smärtstillande medel, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och steroider. Ibland förskrivs muskelavslappnande medel för muskelspasmer.

• Nonsteroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) – aspirin, naproxen (Naprosyn, Aleve), ibuprofen (Motrin, Nuprin, Advil) och celecoxib (Celebrex) är exempel på icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel som används för att minska inflammation och lindra smärta.
• Analgetika, till exempel paracetamol (Tylenol) kan lindra smärta men har inte de antiinflammatoriska effekterna av NSAID-läkemedel. Långvarig användning av analgetika och NSAID kan orsaka magsår samt njur- och leverproblem.
• Steroider kan användas för att minska svullnad och inflammation i nerverna. Tabletterna tas oralt (som en Medrol-dosförpackning) i en avtagande dosering under en femdagars period.

Steroidinjektioner. Förfarandet görs under röntgenstyrning och innebär en injektion av kortikosteroid och ett bedövningsmedel i ryggraden. Läkemedlet levereras rakt in i det smärtsamma området för att minska svullnaden och inflammationen i nerverna. Upprepade injektioner kan ges för att uppnå full effekt. Smärtlindringens varaktighet varierar och kan pågå i veckor eller år. Injektionerna görs i samband med sjukgymnastik och/eller hemträningsprogram för att stärka ryggmusklerna och förebygga framtida smärtepisoder. Se epidurala steroidinjektioner och facettinjektioner.

Holistisk terapi. Vissa patienter anser att akupunktur, akupressur, yoga, kost/kostförändringar, meditation och biofeedback är till hjälp för att hantera smärta samt förbättra den allmänna hälsan.

Kirurgiska behandlingar
Kirurgi rekommenderas sällan om du inte har ett bevisat diskbråck eller instabilitet och dina symtom inte har förbättrats avsevärt med icke-kirurgisk behandling.

På varje nivå i ryggraden finns det ett diskutrymme framtill och parvisa facettleder baktill. Genom att arbeta tillsammans definierar dessa strukturer ett rörelsesegment och möjliggör rörelseomfång. Målet med operationen är att stoppa den smärtsamma rörelsen i rörelsesegmentet, återställa diskutrymmets höjd och dekomprimera ryggmärgsnerverna. Du bör förstå vad en operation kan och inte kan göra och om den kan lindra dina symtom. Prata med din läkare om huruvida kirurgi är rätt för dig.

Ryggmärgsfusionskirurgi sammanfogar en eller flera av de beniga ryggkotorna för att stabilisera och stoppa smärtsam rörelse. En distansbur packad med bentransplantat sätts in i det kollapsade diskutrymmet (fig. 3). Under de kommande tre till sex månaderna kommer benplantatet att smälta ihop kotorna ovanför och nedanför till en enda fast benbit. Metallstavar och skruvar kan användas för att immobilisera området medan fusionen skapas.

En av de långsiktiga riskerna med fusion kan vara degeneration av intilliggande diskar. Diskarna ovanför eller nedanför fusionen tar emot mer stress och belastning. Det extra slitaget kan leda till snabbare degeneration av dessa diskar än vad som skulle ha kunnat ske utan fusionen.

Rörelsebevarande kirurgi innebär anordningar som stabiliserar ryggraden utan att benen smälter samman. Tanken är att minska risken för sjukdom i intilliggande segment som orsakas av fusion, men är ännu inte bevisad. Eftersom detta är relativt nya tekniker finns det inga studier av långsiktiga resultat. Försäkringsbolagen klassificerar många av dessa anordningar som undersökande och patienterna kan behöva betala för dem ur egen ficka.

• Artificiell diskersättning innebär att den skadade disken avlägsnas och att en rörlig anordning sätts in som efterliknar en disks naturliga rörelse. De är tillverkade av metall och plast och liknar implantat för höft- och knäleder.
• Dynamisk stabilisering innebär att en flexibel stång sätts in längs facettlederna på ryggradens baksida. Pedikelskruvar sätts in i benen ovanför och under den skadade skivan. En flexibel koppling möjliggör ett kontrollerat omfång av böjnings-, rätnings- och vridningsrörelser.

Kliniska prövningar

Kliniska prövningar är forskningsstudier där nya behandlingar – läkemedel, diagnostik, förfaranden och andra terapier – testas på människor för att se om de är säkra och effektiva. Det bedrivs alltid forskning för att förbättra den medicinska vårdens standard. Information om aktuella kliniska prövningar, inklusive behörighet, protokoll och platser, finns på webben. Studier kan sponsras av National Institutes of Health (se clinicaltrials.gov) samt av den privata industrin och läkemedelsföretag (se www.centerwatch.com).

Källor & länkar

Om du har fler frågor kan du kontakta Mayfield Brain & Spine på 800-325-7787 eller 513-221-1100.

Källor

1. Magnetisk resonanstomografi av ländryggen hos personer utan ryggsmärta. N Engl J Med 331:69-73, 1994.
3. Familiell predisposition för degenerativ diskbråckssjukdom. Spine 21:1527-9, 1996.
4. Förekomst och riskfaktorer för ländryggssmärta hos medelålders jordbrukare. Occup Med (Lond) 45:141-6, 1995.
5. Inflytande av yrke på ländryggsdegeneration. Spine 24:1164, 1999.
6. Chronic pain-the end of the welfare state? Qual Life Res 3 Suppl 1:S11-7, 1994.

Links

Spine-Health.com

SpineUniverse.com

Glossary

annulus (annulus fibrosis): tough fibrous outer wall of an intervertebral disc.

arthritis: joint inflammation caused by infection, immune deficiency (rheumatoid arthritis), or degeneration of the cartilage that causes pain, swelling, redness, warmth, and restricted movement.

degeneration: the gradual deterioration of specific tissues, cells, or organs resulting in a loss of function, caused by injury, disease, or aging.

disc (intervertebral disc): a fibrous cushion that separates spinal vertebrae. Har två delar, ett mjukt gelliknande centrum som kallas nucleus och en hård fibrös yttervägg som kallas annulus.

Diskogen smärta: smärta som uppstår på grund av degenerativa förändringar i mellanskivorna.

Nucleus (nucleus pulposus): mjukt gelliknande centrum i en mellanskiva.

Osteoporos: en utarmning av kalcium i benen som gör dem svaga, spröda och benägna att gå sönder. Vanligt hos äldre kvinnor efter klimakteriet. Kan förebyggas tidigt i livet med kalcium och regelbunden motion för att stimulera benomsättningen.

Osteofyter: (bone spur) en benutsprängning som uppstår nära broskdegeneration i leder. Ofta relaterad till artros.

Radikulopati: avser alla sjukdomar som påverkar de spinala nervrötterna. Används också för att beskriva smärta längs ischiasnerven som strålar ner i benet.

spondylos: ett ryggradstillstånd som beror på degeneration av de intervertebrala skivorna i ryggraden, vilket leder till att utrymmet som upptas av skivan blir smalare och att det förekommer bensporer.

spinal stenos: förträngning av spinalkanalen och nervrotskanalen tillsammans med förstoring av facettlederna.

Vvertebra: (plural vertebrae): ett av 33 ben som bildar ryggraden, de är indelade i 7 cervikala, 12 thorakala, 5 lumbala, 5 sakrala och 4 coccygeala. Endast de 24 översta benen är rörliga.

uppdaterad > 9.2018
granskad av > Robert Bohinski, MD, PhD, Mayfield Clinic, Cincinnati, Ohio