Den ödesdigra, hatiska ökningen av kvävning under sex
Jan Wynne-Jones vet nästan ingenting om sin dotter Vickys sista ögonblick i livet. Hon vet bara att Vicky, en lång, blond, 25-årig nygift kvinna som arbetade som kundansvarig och som kunde beräkna en balansräkning eller sätta ihop en garderob utan att svettas, ströps av sin man en natt i november 2009.
Vicky hade gift sig med Michael Roberts bara fem månader tidigare, men paret hade varit tillsammans i fyra år och bodde nära sina familjer i Warrington, i Cheshire. Jan, hennes man och deras tre andra barn såg Roberts som en del av familjen. Det hade inte funnits några ”varningssignaler”, inga tecken på missbruk eller humörsvängningar.
Enligt Roberts hade Vickys död varit en fruktansvärd olycka, en ”sexlek som gått fel”. I rätten erkände han sig oskyldig till mordet på henne och hävdade att de hade haft sex i soffan med ett badrockssnöre runt Vickys hals och att hon tre gånger hade bett honom att ”dra hårdare”. När hon sjönk ihop på golvet trodde han att hon skämtade och väntade på att hon skulle sätta sig upp och säga ”Boo!”. När han insåg att hans fru var död satte han sig i ett hörn och grät.
”Jag visste att det inte var sant, men jag ville inte protestera för mycket”, säger Jan. ”I tre dagar var vi tvungna att sitta och lyssna på honom. Jag tänkte: ’Har du inte gjort tillräckligt? Det var bara två personer där när det hände och juryn kan bara höra från en av dem – det är enormt. Det är en sak man inte kan ändra på.”
Turligtvis fanns det gott om bevis som talade för Vicky. Patologirapporten visade att hennes skador inte kunde ha tillfogats av en sladd i en morgonrock och att det våld som användes var överdrivet. Roberts hade brutit ett tungben i främre delen av hennes nacke. Han hade inte ringt efter en ambulans. Han gömde Vickys kropp i garaget och berättade för hennes familj att hon hade lämnat honom för en annan man. Hans telefon visade att han hade haft affärer med minst tre kvinnor och ringt en av dem konstant den aktuella kvällen. Ett brev skrivet av Vicky hittades i lägenheten, vilket avslöjade att hon hade upptäckt något om Roberts otrohet och gett honom en tidsfrist – som föll på helgen då hon dog.
Juryn fann Roberts skyldig till mord och han dömdes till minst 17 år. Han har aldrig berättat sanningen om vad som verkligen hände. ”Han tog bort Vicky, hennes val, hennes chanser, hennes framtid”, säger Vickys syster Lindsey Wynne-Jones. ”Och sedan tog han hennes värdighet. Till och med nu är det ’sexleken som gick fel’ som man fokuserar på. Även om det har motbevisats kommer det alltid att finnas där.”
Bara en månad efter rättegången hittades en annan kvinna – Michelle Stonall – strypt med sin hunds koppel i Sheldon Country Park i Birmingham. Hennes mördare använde sig av samma försvar med ”sexlekar”. Mindre än två månader därefter ströps Anna Banks, en 25-årig klassrumsassistent, av sin pojkvän sedan fyra månader tillbaka. Daniel Lancaster hävdade att Banks ”tyckte om att strypas under samlag”. Han befanns inte skyldig till mord, men däremot till dråp och dömdes till fyra års fängelse.
Sedan december förra året har en grupp kvinnor försökt samla mordförsvaret ”sexlekar som gått fel” på ett ställe – på webbplatsen We Can’t Consent to This (Vi kan inte samtycka till detta). Under det årtionde som gått sedan mordet på Vicky har sådana mord ökat med 90 procent. Två tredjedelar av dem är strypningar.
Strängningar – dödliga och icke-dödliga – ”klämning”, ”nackkompression” eller, som vissa kallar det, ”andningsspel” – är starkt könsrelaterade. Enligt Women’s Aid stryps i genomsnitt en kvinna i Storbritannien till döds av sin partner varannan vecka. Det är ett vanligt inslag i icke-dödliga övergrepp i hemmet, liksom i våldtäkter och rån där kvinnor är offer. Det är slående hur sällan det förekommer vid brott mot män.
En mängd studier har visat att strypning utan dödlig utgång är en av de högsta markörerna för framtida mord, vilket är anledningen till att Australien, Nya Zeeland, Kanada och de flesta amerikanska delstater har utvecklat en förebyggande lagstiftning för att stärka polis-, åklagar- och straffrättsliga åtgärder i samband med strypning. I de flesta amerikanska delstater är det till exempel numera obligatoriskt för polisen att åtala strypningsattacker som grova brott. I Storbritannien kan de dock räknas som misshandel – den lindrigaste möjliga misshandeln.
Susan Edwards, advokat och professor i juridik, har i årtionden kämpat för att strypning ska bli ett fristående brott. ”I Storbritannien förminskas det rutinmässigt på alla nivåer”, säger hon. ”Det presenteras som en tillfällig förlust av kontroll. Försök till strypning lämnar ofta inga synliga skador och dödsfall slutar alltför ofta med lindriga straff. Man hör saker som ’kärleksbråk’. Hjärtstillestånd kan inträffa inom några sekunder vid strypning, så det finns också försvaret att strypning inte var dödsorsaken.”
Och nu har ett nytt försvar lagts till i mixen – samtycke. Fiona Mackenzie, en aktuarie, startade We Can’t Consent to This (Vi kan inte samtycka till detta) efter upprördheten över det så kallade ”grova sexmordet” på Natalie Connolly, 26, som hennes miljonärspartner John Broadhurst, 40, utförde. Trots att offret hade 40 olika skador, inklusive allvarliga inre trauman, en bruten ögonhåla och blekmedel i ansiktet, fick Broadhurst ett straff på tre år och åtta månader för dråp.
”Folk pratade om det här försvaret som om det var en isolerad händelse och jag visste att det inte var det”, säger Mackenzie. Även om engelsk lag inte erkänner samtycke till kvävning – eller någon annan fysisk skada – i samband med samkönat sex, har Labourparlamentarikern Harriet Harman just meddelat att hon har för avsikt att få detta understruket igen i det kommande lagförslaget om våld i hemmet. ”Det behöver betonas mer eftersom försvarsgrupper i allt större utsträckning erbjuder det, kanske för att grovt sex har smugit sig in i det vanliga samhället”, säger Mackenzie. ”Jag har haft så många kvinnor som hört av sig och berättat att de har blivit förskräckta på Tinder-dejter av partners som har tagit strypgrepp på dem under sex. Om du dejtar förväntas det av dig och om du inte följer med är du tråkig.”
Det här är hur Amber*, som nu är 27 år, kände sig när hon för första gången kvävdes under sex 2012 i Dublin. ”Jag hade träffat en vän till en vän på en utekväll och vi gick tillbaka till hans. Han var hårdare mot mig än vad jag var van vid, men jag tänkte inget på det. Han strök sin hand på min hals – återigen, jag tänkte inget på det – sedan började han klämma.”
Skväljningen var inte tillräckligt fast för att orsaka Amber mycket obehag. ”Jag ville vara attraktiv för honom. Så jag tänkte bara: ’Okej, det här är vad som får honom att tända, jag låter honom göra det’.” Hon hade precis kommit ut ur ett långvarigt förhållande. ”Så jag tänkte att det måste vara så här folk har sex nu.”
Lucy*, 33, som träffade en man på Tinder i september förra året, beskriver en liknande upplevelse. ”Han var en mycket stilig kille som var välsvarvad”, säger hon. De gick på en dejt: middag och drinkar. Efteråt åkte Lucy till hans hus, där de flyttade till sovrummet. ”Det är här det blir lite suddigt”, minns Lucy. ”Jag var full, men jag kunde samtycka. Han frågade om han kunde strypa mig och jag sa ja – jag hade gjort det förut.” Tidigare hade strypningen inte varit ”en stor grej” – en mindre del i hela upplevelsen och jämförbar med ”lite hårdragning”; det vill säga en snabb och liten smärta som var avsedd att vara lustfylld.
”Men nästa sak jag minns är att jag vaknade upp och kippade efter andan med honom ovanpå mig. Jag är inte säker på hur länge jag svimmade. Jag bokade en Uber klockan 6.30 för att ta mig därifrån. Nästa dag såg jag blåmärkena på mitt bröst. Vi pratade efteråt och allt han sa var att ”vi båda blev lite för mycket”.”
Mackenzie pekar på två nyligen inträffade strypningsfall som slutade med domar om dråp. Chloe Miazek, 20, som ströps av Mark Bruce efter att ha träffat honom vid en busshållplats och gått till hans lägenhet i Aberdeen i november 2017. Mark Bruce, 32, dömdes till sex år. Hans försvar hävdade att ”erotisk sexuell kvävning” var något som Miazek hade uttryckt intresse för med tidigare sexpartners.
Hannah Pearson, från Lincolnshire, var 16 år när hon ströps av James Morton, 24, som hon hade träffat på dödsdagen i juli 2016. Hans försvar sa att han var ute efter att fullfölja ”sin sexuella kick utan att ta hänsyn till konsekvenserna av det”. Juryn friade honom från mord men han fick 12 år för dråp.
”Båda dessa kvinnor var mycket unga och mycket berusade och dödades av mycket äldre män som de hade träffat bara några timmar tidigare”, säger Mackenzie.
Hur blev strypning så utbrett? Autoerotisk asfyxi – när någon begränsar syretillförseln till sin egen hjärna i syfte att uppvakta – är inte nytt: det har funnits dokumenterade fall sedan början av 1600-talet. Men historiskt sett har det varit en ”nisch” och ett övervägande manligt tidsfördriv. Och de allvarliga risker det alltid har inneburit kan ses i de två högprofilerade exemplen med parlamentsledamoten Stephen Milligans och skådespelaren David Carradines död.
Nu är det dock kvinnor som stryps – Mackenzie har inte hittat ett enda fall där en man dödats av en kvinna i en påstådd ”sexlek som gått fel”. Och sexundersökningar, rådgivningsforum, flöden i sociala medier och kvinnotidningar visar hur praktiken har blivit mainstream. ”Om ögonbindel och rollspel har gått in i vaniljområdet finns det fortfarande gott om sexövningar … som att strypa”, föreslår Women’s Health. ”Breath play, the risk new sex practice gripping millennials”, erbjuder Flare. På elitedaily.com citeras en sexpedagog som säger att alla som sitter fast i en sexrutin kan läsa om ”hur man stryper sin partner på ett säkert sätt”.
Gail Dines, feministisk tänkare och vd för Culture Reframed, anser att strypning har normaliserats via två huvudvägar. ”För männen är det pornografi och för kvinnorna är det i kvinnotidningar”, säger hon. ”Och båda dessa mediegenrer legitimerar det som en form av ’lek’.” Hon beskriver strypning som en ”standardhandling nummer ett” på porrsidor och säger att kvinnor tittar på porr för att ”se vad män vill ha och de ser strypning”.
Kopplingen mellan strypning och porr gjordes för nästan 20 år sedan, när läraren och den klassiska musikern Jane Longhurst ströps med ett par strumpbyxor av sin bästa väns pojkvän, Graham Coutts. Coutts (som också använde sig av försvaret ”samtyckande sex”) beskrevs i rätten som besatt av våldsam pornografi. Efter rättegången drev Longhursts familj en kampanj för ett förbud mot våldsam porr, vilket slutligen ledde till paragraf 63 i 2008 års lag om straffrätt och invandring, som gör det olagligt att inneha en extrem pornografisk bild som innehåller handlingar som hotar en persons liv. De fall som har kommit till domstol har dock varit sådana som rört bestialitet eller barnmisshandel. ”Det används inte för våldsscener, strypning och våldtäkt, vilket var meningen”, säger Edwards.
Erika Lust, en av världens enda kvinnliga porrregissörer, håller med om att strypnings- och kvävningsscener numera dominerar porren. ”Ansiktsslag, kvävning, munkavle och spott har blivit alfa och omega i alla porrscener och inte i ett BDSM-sammanhang”, säger hon. ”När ett direkt hot mot livet långsamt normaliseras betyder det att en kvinna vars partner stryper henne kanske inte anmäler det – och om hon gör det kanske det inte leder till något”, säger Edwards. ”Det betyder att om en kvinna dör på detta sätt känner domare och juryer att ’det är så här folk har sex nu’ och att frågor inte alltid ställs.”
Lust påpekar att om sexualundervisningen är otillräcklig, ”kommer unga människor att gå till internet för att få svar. Många människors första exponering för sex är hardcore porr”. Detta, säger hon, lär barnen ”att män bör vara hårda och krävande och att förnedring är standard”.
En ung man som talade med Guardian för den här artikeln sa att han stryper sin flickvän, och att han har gjort det i flera år, ”för att hon gillar det”. Dagar senare hörde han av sig igen. ”Jag tänkte på vårt samtal och frågade henne om det. Hon sa att hon faktiskt inte gillar det; hon trodde att jag gillade det. Men saken är den att jag inte gör det: jag trodde att det var vad hon ville.”
Sarah* var ett vittne i ett fall av ”sexspel som gått fel” som slutade med en oskyldig dom. Hon bodde i lägenheten under offret – en person som hade suttit i fängelse för drog- och sexarbetsbrott och som verkade varm, vänlig och mycket sårbar.
En eftermiddag hörde Sarah gräl varvat med skratt på övervåningen. Hennes granne ropade: ”Släpp mig!” Det hördes ett ljud av fall på golvet, följt av skrammel, sedan sex, sedan tystnad. Senare på kvällen gick Sarah upp på övervåningen eftersom det droppade vatten genom taket. Grannens dörr stod på glänt, kökskranen var på – hon stängde av den och gick till sovrummet.
”Jag såg min granne hänga i ett rep”, säger hon. En man sov bredvid henne. Sarah säger att en polis frågade henne om hennes granne var ”den lokala underhållningen”.
Fallet tog lång tid innan det kom till rättegång. Offret – som hade mer än 30 skador – var en orolig kvinna, fick juryn veta. Hon hade skickat ”snuskiga” sms. Mannen som hade sovit bredvid henne insisterade på att han bara hade haft ”normalt sex”. Trots att Sarah – och en annan granne – trodde att det hade varit två män i lägenheten, åtalades ingen annan. Sexleken som gick snett var något som polisen eller åklagarmyndigheten hittade på, inte försvaret. ”Det kändes som om polisen trodde att hon på något sätt hade bett om det”, säger Sarah. ”Historien om ’sexleken som gått fel’ var ett sätt att skylla på alla och ingen.” Den sovande mannen befanns inte skyldig. Ingenting förklarades någonsin.
Den döda kvinnan var en mor, en syster, en dotter – hela hennes familj var på rättegången. Sarah kan inte föreställa sig hur det påverkade dem. ”Jag kan förstå att hon skulle betraktas som ett svårt offer att presentera för en jury”, säger hon. ”Men så vitt jag vet var det mycket möjligt att ’släpp mig’ var de sista ord hon sa.”
Familjen Wynne-Jones fick den dom de ville ha – Roberts har tio år på nacken, men för Vickys mamma känns det som om det inte var någon tid alls. ”For the people who have to go through what we did and then walk away with a charge of manslaughter and a four-year sentence – that doesn’t put a lot of worth on a person’s life.”
* Some names have been changed
{{topLeft}}
{{bottomLeft}}
{{topRight}}
{{bottomRight}}
{{/goalExceededMarkerPercentage}}
{{/ticker}}
{{heading}}
{{#paragraphs}}
{{.}}
{{/paragraphs}}{{highlightedText}}
- Domestic violence
- Women
- Sex
- Crime
- features
- Share on Facebook
- Share on Twitter
- Share via Email
- Share on LinkedIn
- Share on Pinterest
- Share on WhatsApp
- Share on Messenger