Den franska flaggan

Historia

Franska flaggan

Under franska revolutionens första tid sammanfördes de tre färgerna i form av en kokarde. I juli 1789, strax innan Bastiljen intogs, rådde stor uppståndelse i Paris. En milis bildades, vars kännetecken var en tvåfärgad kokard som bestod av Paris gamla färger, blått och rött. Den 17 juli kom Ludvig XVI till Paris för att erkänna det nya nationalgardet, som bar den blå och röda kokarden, till vilken gardets befälhavare, markis de Lafayette, tydligen hade lagt till det kungliga vita.

Lagen av den 27 pluviôse, år II (15 februari 1794), fastställde ”tricolore” som nationalflagga. På rekommendation av målaren Jacques-Louis David föreskrevs det i lagen att det blå skulle viftas närmast flaggstången.

Under hela 1800-talet tävlade de legitimerande rojalisternas blått med de tre färgerna som ärvts från revolutionen. Den vita flaggan återinfördes under restaurationen, men kung Louis-Philippe återinförde ”tricolore” och satte den galliska tuppen över den.

Under revolutionen 1848 antog den provisoriska regeringen ”tricolore”, men folket på barrikaderna svängde en röd flagga för att signalera sitt uppror.

Under den tredje republiken uppstod gradvis ett samförstånd kring de tre färgerna. Från och med 1880 kom presentationen av färgerna för de väpnade styrkorna, varje 14 juli, att bli ett ögonblick av hög patriotisk glöd.

Och även om greven av Chambord, som gjorde anspråk på den franska tronen, aldrig accepterade ”tricolore”, slutade det med att rojalisterna samlades kring nationalflaggan vid tiden för det första världskriget.

Den franska flaggan i dag

I författningarna från 1946 och 1958 (artikel 2) instiftades den ”blå, vita och röda” flaggan som republikens nationella emblem.

I dag kan man se den franska flaggan på alla offentliga byggnader. Den vajar vid nationella minneshögtider, och den hedras enligt en mycket exakt definierad ceremoni. Den franska flaggan fungerar ofta som bakgrund när den franska presidenten talar till allmänheten. Beroende på omständigheterna kan den åtföljas av den europeiska flaggan eller ett annat lands flagga.