Den stora schismen 1054 – Medeltiden – Fakta för barn
Den stora schismen 1054
Den stora schismen 1054 innebar att den kristna kyrkan splittrades i två delar – den västliga och den östliga.
De två delarna skulle bli den romersk-katolska kyrkan och den östliga ortodoxa kyrkan. Splittringen kvarstår än idag även om det har gjorts försök att försona de två kyrkorna.
Den stora schismen kallas också för öst-västschismen och även om det datum som anges för schismen är 1054 hade det funnits stora spänningar mellan de två sidorna länge före detta datum.
Rötter till schismen
Schismen uppstod inte bara på grund av religiösa skillnader. Politiska och sociala influenser påverkade också.
En av de stora orsakerna var Romarrikets upplösning.
Romarriket hade blivit så stort att det var svårt att styra det som en helhet.
In 285, the Roman Emperor Diocletian divided the empire into two parts:
-
-
- The Western Roman Empire
- Eastern Roman Empire (the Byzantine Empire).
-
Both halves of the empire worked together but slowly the two halves moved apart.
By the beginning of the sixth century, the Western Roman Empire was being overrun by the barbarians while the Eastern Roman Empire continued to do well.
Language also caused the two halves to slowly drift apart.
The main language in the West was Latin but the main language in the East was Greek.
The number of people who spoke both languages decreased as did communication between the two halves.
As a result of these differences, the two parts of the Church began to separate.
They started to have different views regarding religious doctrine and also used different rites.
Little Schisms
There was a lot of tension between the two halves of the Church even before the Great Schism occurred.
These ”little schisms” occurred over the years before the Great Schism.
The Church had a number of bishops who were recognized at patriarchs.
Patriarchs held authority over other bishops.Advertisement
There are five patriarchs:
- The Patriarch of Rome
- The Patriarch of Alexandria
- The Patriarch of Antioch
- The Patriarch of Constantinople
- The Patriarch of Jerusalem
The Patriarch of Rome
The Patriarch of Rome was viewed as being the ”first among equals” but he did not have any authority over the other patriarchs.
En av de första små schismerna inträffade mellan åren 343 och 398 när kyrkan splittrades på grund av arianismen (tron att Jesus inte var lika med Gud och därför inte var gudomlig).
Arianismen accepterades av många i östkyrkan men inte i västkyrkan.
Vad hände år 404
Ett annat problem uppstod år 404 när den bysantinske kejsaren Arcadius vägrade att acceptera Johannes Chrysostomos som patriark av Konstantinopel.
Chrysostomus stöddes av den romerska påven och eftersom de östra patriarkerna höll med den bysantinske kejsaren och vägrade att acceptera Chrysostomus som legitim, bröt påven kommunikationen med den östra delen av kyrkan.
Denna schism reparerades inte förrän år 415, då de östra patriarkerna äntligen höll med om att Chrysostomus var en legitim patriark.
Vad hände år 482
A. tredje ”liten schism” inträffade år 482 när den bysantinske kejsaren Zeno försökte förena skillnaderna mellan hur de båda halvorna av kyrkan såg på Jesus.
En del ansåg att Jesus hade två naturer (mänsklig och gudomlig) medan andra ansåg att Jesus bara var gudomlig.
Zeno utfärdade ett edikt som kallades Henotikon men det förkastades av påven Felix III.
Patriarken av Konstantinopel, Acacius, hade uppmuntrat Zeno att utfärda ediktet och som ett resultat av detta bannlyste påven patriarken.
Denna schism läktes år 519 när en ny bysantinsk kejsare, Justin I, erkände exkommunikationen.
Även om kyrkan tekniskt sett hade nått en överenskommelse, rörde sig de östliga patriarkernas trosinriktning bort från de västliga patriarkernas.
De östliga patriarkerna trodde nu på miafysitismen.
Miafysitismen är tron på att Jesu mänskliga sida och gudomliga sida var en och odelbar samt att de inte kunde särskiljas från varandra.
Den stora schismen
Det finns ett antal orsaker som ledde till den stora schismen utöver de små schismerna som har nämnts tidigare.
Ett av de första problemen var att den romersk-katolska kyrkan lade in några extra ord i den nicenska trosbekännelsen.
Den nicenska trosbekännelsen är en kristen trosbekännelse som man enades om vid ett möte i Nicaea (kallat det första konciliet i Nicaea).
Denna bekännelse hade reviderats ett par gånger men år 431, vid det tredje ekumeniska konciliet i Efesus (ett annat möte), förklarade konciliet uttryckligen att ytterligare tillägg inte skulle vara tillåtna.
Den romersk-katolska kyrkan lade till några extra ord ändå.
Det inledande uttalandet som löd:
”Vi tror på den helige Ande, Herren, livets givare, som utgår från Fadern”
Ändrades av den romerska kyrkan så att meningen löd:
”Vi tror på den helige Ande, Herren, livets givare, som utgår från Fadern och Sonen”.
Den romersk-katolska kyrkan hade lagt till orden
”och sonen”.
Den östortodoxa kyrkan höll inte med om detta tillägg och kallade det för icke-kanoniskt.
Flera meningsskiljaktigheter
En annan meningsskiljaktighet uppstod om territoriet på Balkan.
Problemet var att både den östortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan ansåg att de hade jurisdiktion över området.
En annan tvist handlade om att patriarken av Konstantinopel skulle benämnas ekumenisk patriark.
Den romersk-katolska kyrkan var oenig med att patriarken av Konstantinopel skulle benämnas ekumenisk patriark eftersom de ansåg att detta betydde universell patriark.
På liknande sätt fanns det också en tvist om hur mycket makt patriarken av Rom (påven) hade över de andra patriarkerna.
De andra patriarkerna höll med om att påven skulle ha högre ära än de andra, men de höll inte med om att detta innebar att påven hade någon auktoritet över de andra patriarkerna.
En annan stridsfråga mellan kyrkans två halvor var några av de metoder under gudstjänsten som skilde sig åt mellan de två halvorna.
En praxis gällde eukaristin (riten där bröd och vin används för att symbolisera Kristi kropp).
Den romersk-katolska kyrkan började använda osyrat bröd för ritualen, vilket den östligt-ortodoxa kyrkan inte höll med om och den östligt-ortodoxa kyrkan började doppa brödet i vinet, vilket fördömdes av den romersk-katolska kyrkan.
Den officiella brytningen
Vissa romersk-katolska kyrkor i Konstantinopel började använda sig av romersk-katolska sedvänjor i stället för att följa de östligt-ortodoxa sedvänjorna.
Den ekumeniske patriarken Michael Cerularius krävde att dessa kyrkor skulle följa de östliga traditionerna.
De romersk-katolska kyrkorna hade godkännande av påven (Leo IX) i Rom och vägrade.
Som ett resultat av detta stängde Cerularius kyrkorna. Han lät sedan skriva ett brev där han angrep västvärldens praxis.
Påven läste brevet och beordrade att ett returbrev skulle skrivas för att ta upp de punkter som Cerularius hade tagit upp och försvara påvens supremation.
Påven skickade sedan brevet med en delegation till Konstantinopel.
Delegationen anlände i april 1054.
Delegationen gillade inte det sätt på vilket de välkomnades och lämnade mötet med Cerularius efter att ha gett honom påvens brev.
Cerularius, som var arg över delegationens agerande, blev ännu argare när han insåg att brevets förseglingar hade öppnats och att delegaterna hade publicerat brevet så att alla kunde läsa det.
Som ett resultat av detta ignorerade patriarken delegaterna och vägrade att erkänna deras auktoritet.
Leo IX dog den 19 april 1054 och efter att patriarken Cerularius fortsatte att vägra att träffa delegaterna från påven, gick delegaterna in i katedralen Hagia Sophia (den östortodoxa kyrkans huvudkyrka) under en kyrklig ceremoni och placerade ett brev på huvudaltaret.
Brevet innehöll exkommunicering av patriarken av Konstantinopel, Michael Cerularius.
Cerularius brände brevet (kallat en påvlig bulla) och fördömde sedan delegaterna.
Den stora schismen var officiell.
De två sidorna kommunicerade fortfarande med varandra efter men under det fjärde korståget plundrade de kristna, med Roms välsignelse, Konstantinopel och Hagia Sophia.
Efter detta kommunicerade brytningen mellan de två sidorna sällan och försöken att försonas misslyckades.
Försoning
De två sidorna har fortfarande inte försonats men det finns en tydlig upptining mellan de två sidorna under de senaste åren.
De två sidorna har haft mer kontakt och man har försökt att försonas med en del av olikheterna mellan de två kyrkorna…