Det är elementärt

Och även om zinkföreningar har använts i minst 2 500 år för att tillverka mässing, erkändes zink inte som ett distinkt grundämne förrän långt senare. Metallisk zink framställdes för första gången i Indien någon gång på 1400-talet genom att man värmde mineralet kalamin (ZnCO3) med ull. Zink återupptäcktes av Andreas Sigismund Marggraf 1746 genom att värma kalamin med träkol. Idag produceras det mesta av zink genom elektrolys av vattenhaltigt zinksulfat (ZnSO4).

Ungefär en tredjedel av all metallisk zink som produceras idag används i en process som kallas galvanisering. Vid galvanisering får ett föremål som är utsatt för korrosion, t.ex. en järnspik, en skyddande beläggning av zink. Zinken kan appliceras på ett föremål genom att det doppas i en bassäng av smält zink, men det appliceras oftast genom en elektropläteringsprocess. Offrande zinkanoder används i katodiska skyddssystem för att skydda utsatt järn från korrosion. Metallisk zink används också för att tillverka torrbatterier, takbeklädnad och gjutgods.

Zink används för att tillverka många användbara legeringar. Mässing, en zinklegering som innehåller mellan 55 och 95 % koppar, är förmodligen den mest kända zinklegeringen. Mässing användes för första gången för cirka 2 500 år sedan och var mycket använt av de gamla romarna, som använde det för att tillverka bland annat mynt, vattenkokare och prydnadsföremål. Mässing används fortfarande idag, särskilt i musikinstrument, skruvar och annan hårdvara som måste motstå korrosion. Zink legeras med bly och tenn för att göra lod, en metall med relativt låg smältpunkt som används för att sammanfoga elektriska komponenter, rör och andra metallföremål. Prestal®, en legering som innehåller 78 % zink och 22 % aluminium, är ett märkligt material som är nästan lika starkt som stål men som kan formas lika lätt som plast. Nickelsilver, skrivmaskinsmetall, fjädersmässing och tysk silver är andra vanliga zinklegeringar.

Zinkoxid (ZnO), en vanlig zinkförening, bildas när metallisk zink utsätts för luft och bildar ett skyddande skikt som skyddar resten av metallen. Zinkoxid används bland annat i färger, vissa gummiprodukter, kosmetika, läkemedel, plaster, tryckfärger, tvål och batterier. Zinksulfid (ZnS), en annan zinkförening, lyser när den utsätts för ultraviolett ljus, röntgenstrålar eller elektroner och används för att tillverka självlysande urtavlor, tv-skärmar och lysrörslampor. Zinkklorid (ZnCl2) är en annan zinkförening som används för att skydda trä mot röta och insekter.