Differential diagnosis of hypoechoic and anechoic masses with gray scale sonography: Nya observationer

Med de tekniska framstegen inom gråskalasonografin som har gjort det möjligt att använda transduktorer med högre frekvens och utöka det akustiska dynamiska området, har det blivit uppenbart att det finns allt större problem med att särskilja fasta massor från vätskefyllda massor. Dessa svårigheter kan övervinnas genom strikt iakttagande av korrekt skanningsteknik, vilket inbegriper val av transducer, kompensation för vävnadsdämpning och förändringar i patientens position. Tillgången till signalbehandling med variabelt dynamiskt omfång och användning av skanning i realtid kan ytterligare öka förtroendet för en korrekt tolkning av dessa massor. De primära kriterierna för att fastställa att en massa är vätskefylld har utvidgats till att omfatta förekomst av reverberationsekon, ”lateral shades”-tecken och förekomst av septationer. Tidigare kallades hypoekoiska massor med interna ekon på låg nivå för ”komplexa”. Både vätskefyllda massor och fasta massor kan falla in i denna kategori. Med hjälp av de sonografiska kriterierna bör man försöka avgöra om en massa huvudsakligen är vätskefylld eller fast. Specifika anatomiska platser och patologiska tillstånd där det kan vara svårt att ställa en differentialdiagnos illustreras; dessa inkluderar abdominella massor, lever- och njurmassor samt bäckenmassor.