Dosering av Zestoretic

Lisinopril monoterapi är en effektiv behandling av hypertoni i doser på 10-80 mg en gång dagligen, medan hydroklortiazid monoterapi är effektiv i doser på 12,5-50 mg per dag. I kliniska prövningar av kombinationsbehandling med lisinopril/hydroklortiazid med lisinoprildoser på 10-80 mg och hydroklortiaziddoser på 6,25-50 mg ökade den antihypertensiva svarsfrekvensen i allmänhet med ökande dos av någon av komponenterna.

Biverkningarna (se VARNINGAR) av lisinopril är i allmänhet sällsynta och till synes oberoende av dosen; biverkningarna av hydroklortiazid är en blandning av dosberoende fenomen (främst hypokalemi) och dosoberoende fenomen (t.ex. pankreatit), där de förstnämnda är mycket vanligare än de senare. Behandling med någon kombination av lisinopril och hydroklortiazid kan vara förknippad med antingen eller både dosoberoende eller dosberoende biverkningar, men tillägg av lisinopril i kliniska prövningar avtrubbade den hypokalemi som normalt ses med diuretika.

För att minimera dosberoende biverkningar är det vanligen lämpligt att påbörja kombinationsbehandling först efter att patienten har misslyckats med att uppnå den önskade effekten med monoterapi.

Dostitrering styrd av klinisk effekt: En patient vars blodtryck inte kontrolleras tillräckligt med antingen lisinopril eller hydroklortiazid i monoterapi kan övergå till lisinopril/HCTZ 10/12,5 eller lisinopril/HCTZ 20/12,5, beroende på aktuell monoterapidos. Ytterligare ökningar av en eller båda komponenterna ska bero på det kliniska svaret med blodtryck mätt vid interdoseringsintervallet för att säkerställa att det finns en adekvat antihypertensiv effekt vid den tidpunkten. Hydroklortiaziddosen bör i allmänhet inte ökas förrän 2-3 veckor har förflutit. Efter tillägg av diuretikumet kan det vara möjligt att minska dosen av lisinopril. Patienter vars blodtryck kontrolleras på ett adekvat sätt med 25 mg hydroklortiazid dagligen, men som upplever en betydande kaliumförlust med denna regim, kan uppnå liknande eller bättre blodtryckskontroll utan elektrolytstörningar om de övergår till lisinopril/HCTZ 10/12,5.

Hos patienter som för närvarande behandlas med ett diuretikum kan symtomatisk hypotension ibland förekomma efter den första dosen av lisinopril. Diuretikumet ska om möjligt sättas ut i två till tre dagar innan behandlingen med lisinopril inleds för att minska sannolikheten för hypotension (se Varningar). Om patientens blodtryck inte kontrolleras med enbart lisinopril kan diuretikabehandlingen återupptas.

Om diuretikumet inte kan avbrytas ska en första dos på 5 mg lisinopril användas under medicinsk övervakning i minst två timmar och tills blodtrycket har stabiliserats i minst ytterligare en timme (se VARNINGAR och FÖRSIKTIGHETER, Läkemedelsinteraktioner).

Genomgående administrering av ZESTORETIC med kaliumtillskott, kaliumsaltsubstitut eller kaliumsparande diuretika kan leda till ökningar av serumkalium (se VIKTIGTETER).

Ersättningsterapi: Kombinationen kan ersätta de titrerade enskilda komponenterna.

Användning vid nedsatt njurfunktion: Behandlingsregimer med lisinopril/HCTZ behöver inte ta hänsyn till njurfunktionen så länge patientens kreatininclearance är >30 mL/min/1,7m2 (serumkreatinin grovt ≤3 mg/dL eller 265 μmol/L). Hos patienter med svårare nedsatt njurfunktion är loopdiuretika att föredra framför tiazider, varför lisinopril/HCTZ inte rekommenderas (se VARNINGAR, Anafylaktoida reaktioner under membranexponering).