En översikt över höftskador vid löpning

Löpning har stadigt ökat i popularitet världen över och är den primära träningsformen för många personer i alla åldrar. Dess låga kostnad, mångsidighet, bekvämlighet och relaterade hälsofördelar tilltalar män och kvinnor med bred kulturell, etnisk och ekonomisk bakgrund. I takt med att fler barn och vuxna deltar i fritids- och tävlingslöpning har förekomsten av skador ökat stadigt. De flesta löprelaterade skador som drabbar de nedre extremiteterna beror på träningsfel som kan undvikas, och vissa av dem kan kräva medicinsk utvärdering eller en betydande minskning av träningen. Höftskador hos löpare beror på interaktioner mellan inneboende och yttre faktorer som påverkar den komplexa regionala anatomin negativt. Akut eller kronisk höftsmärta utgör en diagnostisk och terapeutisk utmaning eftersom de vaga, ospecifika symtomen och tecknen kan härröra från lokala, regionala eller avlägsna områden. Muskelförsträckningar och tendonit är de vanligaste orsakerna till höftsmärta och beror vanligtvis på plötsliga accelerations- och retardationsmanövrer, riktningsändringar eller excentriska sammandragningar. Apofysiit och avulsionsfrakturer kan drabba yngre löpare och ge upphov till lokal smärta vid muskelanslutningsställen. Iliotibialbandsyndromet är en vanlig orsak till laterala symtom i höft och knä som kännetecknas av skarp eller brännande smärta som förvärras av aktivitet. Bursit, som beror på repetitiv aktivitet eller akut trauma, kan drabba trokantär-, ischial- eller iliopectinealbursen. Höftartrit kan också ge ihållande smärta som förvärras vid löpning. Stressfrakturer är potentiellt allvarliga tillstånd som drabbar kvinnor oftare än män. Hovens knäppningssyndrom är ett godartat tillstånd som beror på att stram bindväv upprepade gånger passerar över trochanter, främre höftkapsel, trochanter, lårbenshuvudet eller iliopectineal eminens. Acetabulära labralrevor, sportbråck och nervsyndrom är också möjliga orsaker till ihållande höftsmärta hos löpare. Behandling av höftsmärta vid löpning bör inte bara inriktas på att åtgärda symptomen utan också på att identifiera de underliggande förhållanden som påskyndade skadan. Skadebekämpning och omfattande rehabilitering är viktigt, eftersom tidigare höftskador ökar risken för senare skador. Tränare, tränare och sjukvårdspersonal som tar hand om löpare bör förespråka löpningsprogram, underlag, skor, teknik och individualiserade konditionsprogram som minimerar risken för initiala eller återkommande höftskador.