En kort historia om bibelöversättning | Bibelöversättning | Wycliffe Bible Translators

Det finns knappt ett århundrade under den kristna eran där bibelöversättning av något slag inte pågick någonstans. Det är anmärkningsvärt.

Det verkar verkligen som om bibelöversättning alltid har varit en integrerad del av Guds uppdrag. Ingenstans är detta mer slående än i den tidiga syriska kyrkan. Otroligt nog blev den kyrka som Saulus hade för avsikt att förfölja i Apostlagärningarna 9 ett centrum för mission. Den första översättningen av Skrifterna under den kristna eran skedde till syriska omkring 170 e.Kr., som talades i Damaskus!

Bibelöversättningen spred sig sedan från Syrien under de följande århundradena till Armenien, Georgien, Samarkand och vidare. Septuaginta var nästan alltid källtexten för Gamla testamentet i detta skede. Detta var en översättning från hebreiska till grekiska som färdigställdes omkring 130 f.Kr. för grekisktalande judar. Det var den som Paulus använde när han citerade Gamla testamentet. Du vet vad de säger: ”Om det var tillräckligt bra för Paulus, är det tillräckligt bra för…”

Måttet att göra Skrifterna tillgängliga för vanliga människor

En man som inte var övertygad av detta argument var Hieronymus. Runt 382 e.Kr. gav påven sin sekreterare Jerome i uppdrag att ta fram en ny översättning på latin, eftersom de Septuaginta-baserade versionerna var, ska vi säga, ganska röriga. Jerome tog sig an uppgiften med rapporterad bävan, men också med stort allvar. Han lärde sig hebreiska och tack vare Origenes arbete fick han tillgång till bibeltexter på både hebreiska och grekiska. Det påpekande som tillskrivs honom att ”okunnighet om Skriften är okunnighet om Kristus” avslöjar något om hans passion.

Den resulterande översättningen, som gjordes på folkets latin, är känd för oss som Vulgata. Vi inser knappt hur många av Hieronymus’ nyckeluttryck som vi har tagit över till engelska. Ord som skrift, frälsning, rättfärdigande och återfödelse kom in i engelskan via sin latinska form i Vulgata.

Översättning under medeltiden

Man skulle kunna tro att det under ”den mörka medeltiden” inte skulle ha funnits många bibelöversättare i arbete. Det var säkert den tid då den islamiska expansionen fick kyrkan att gå i låst läge och se inåt. Ändå var det Cyril och Methodius tid, missionärer och bibelöversättare för slaverna. Det fanns också en imponerande aktivitet när det gällde att översätta bibelställen till arabiska i Sevilla, Bagdad och Damaskus. Vi vet också att Bede översatte Johannesevangeliet till gammal engelska. Peter Waldo gjorde liknande saker i Frankrike.

John Wycliffe framträdde i 1300-talets England som en högprofilerad motståndare till privilegier och makt i kyrkan. Mot slutet av sitt liv gav han uttryck för sin övertygelse genom att översätta Skrifterna från Vulgata till medelengelska för vanligt folk. Efter sin död bannlystes Wycliffe, hans kropp grävdes upp och brändes. Men till skillnad från dem före honom hade Wycliffe en effekt som spred sig över hela Europa: Jan Hus och andra i Prag producerade skrifter på ungerska och böhmiska. Hus förklarades vara kättare och brändes omedelbart på bål.

Nya resurser

Två händelser på 1400-talet förändrade bibelöversättningens kurs som knappast något annat. Gutenbergs utveckling av tryckpressen är välkänd, men Konstantinopels fall 1453 förbises ofta. Kunskapen om och tillgången till de grekiska och hebreiska texterna hade torkat ut i västkyrkan. Det var östkyrkan som hade bevarat denna gamla kunskap, så när Konstantinopel föll flydde de lärda västerut med sina grekiska och hebreiska texter. De hamnade i Paris, London och Rotterdam. Det var Erasmus av Rotterdam som 1516 producerade en utgåva av den grekiska texten till Nya testamentet.

Den tryckta bibeln skapade helt nya spridningsmöjligheter, och att den grekiska texten fanns tillgänglig innebar att översättningen blev mycket mer exakt. Kombinera dessa två faktorer med den växande önskan som väcktes av sådana som Wycliffe att läsa Skrifterna själv och du kan se hur bibelöversättningen hade förändrats. År 1600 hade tryckta versioner av hela Bibeln utkommit på 15 europeiska språk.

Grundläggande arbete

William Tyndales översättning av Bibeln till engelska på 1530-talet sticker ut för engelskspråkiga. Han myntade så många uttryck som kommunicerade kraftfullt. Hans användning av bågskytteuttrycket för att missa målet, ”att synda”, var mästerlig. Det var också hans geniala uppfinning ”at-one-ment”. Många andra uttryck, t.ex. ”de levandes land”, ”skilsmässa” och ”mitt ögons äpple” är så bekanta att vi glömmer bort deras bibliska ursprung. King James-versionen, som publicerades 1611, innehöll mycket av Tyndales banbrytande arbete.

Takten för bibelöversättning avtog under de följande 200 åren, men till följd av missionens framväxt runt Afrikas och Indiens kuster tog den fart igen under den första delen av 1800-talet. Henry Martyn dog utmattad i Armenien vid 31 års ålder, men inte innan han hade översatt Nya testamentet till tre språk! I William Careys uppdrag från Serampore i Indien arbetade han på 40 språk. År 1880 hade den yorubatalande anglikanska biskopen Samuel Ajayi Crowther blivit den första afrikanska översättaren av modersmål. Allt detta stoppades dock när koloniala attityder tog över: Det räckte med europeiska språk. Det var en ny mörk tidsålder!

Hoppfulla tecken

Under 1900-talet kom alltmer hoppfulla tecken, när blodsutgjutningen 1914-18 väl var överstökad. SIL, som grundades 1934 av Cameron Townsend, och de Wycliffe-organisationer som följde efter stod i centrum för ett växande fokus på folkgrupper som ännu inte hade hört evangeliet.

Detta var århundradet då ny teknik återigen fick en enorm inverkan på arbetet med bibelöversättning: datorn, mobiltelefonen och internet revolutionerade översättningsmetoderna, översättningens hastighet och kvalitet samt distributionen.

Kvinnor började gå i spetsen för bibelöversättning. Pandita Ramabai, en indisk högkastad kvinna som konverterade till kristendomen, är ett anmärkningsvärt exempel. Vid 24 års ålder fann hon sig själv utblottad: en utarmad, föräldralös änka. Hon lärde sig grekiska och hebreiska för att översätta Skrifterna till marathi och slutförde sin översättning strax före sin död 1922. Vid SIL:s tredje träningsläger 1936 åkte Florrie Hansen (senare Cowan) och Eunice Pike iväg för att arbeta tillsammans i Mexiko – utan make!

I slutet av århundradet växte organisationer för bibelöversättning fram i det ena landet efter det andra. Det som tidigare hade varit en tillfällig uppblossning av översättningsverksamhet hade blivit en global rörelse!

Den pågående berättelsen

I dag har hela Bibeln översatts till nästan 700 olika språk, och med över 2 500 aktiva översättningsprojekt på gång är bibelöversättningsrörelsen starkare än någonsin.

Denna rörelse är dock inte ohotad. Både regeringar och kyrkor fortsätter att argumentera för att ett fåtal globala språk är tillräckliga och effektiva på bekostnad av de övriga, och översättningsagendan tenderar att återspegla önskemålen hos dem med ekonomisk makt snarare än hos dem med lokal insikt.

Men historiens lärdom är att bibelöversättningsrörelsen inte är lätt att utplåna. Om, som den framlidne gambianskfödde historikern Dr Lamin Sanneh föreslog, Kristus själv är den största översättningshandlingen – Gud översatt till mänskligheten – kan vi vara säkra på att bibelöversättningshistorien inte är över än!

David Morgan

David Morgan arbetade i flera olika roller i Centralafrika i 16 år. Han ledde sedan Wycliffes utbildningsprogram i Storbritannien i 12 år och arbetar nu i en ledarroll som stödjer bibelöversättning i Eurasien. Han håller en årlig presentation om bibelöversättningens historia vid School of Language and Scripture.