Förstå en veteran med PTSD

Servicemän och -kvinnor står ofta inför unika utmaningar när de lämnar den aktiva tjänstgöringen och återanpassar sig till det civila livet.

Som förklaras av U.S. Veterans Magazine, inkluderar dessa utmaningar

• att upptäcka sätt att återupprätta sina roller inom familjen,
• att behöva hitta och skaffa ett civilt jobb (ibland för första gången någonsin, till exempel när de tar värvning efter avslutad gymnasieutbildning),
• och anpassa sig till ett liv som innebär att de måste göra sina egna val i stället för att bli tillsagda vad de ska göra, hur de ska göra det och när de ska göra det.

Hur som helst, ibland återvänder soldater också hem med utmaningar relaterade till deras psykiska välbefinnande som ett resultat av vad de har bevittnat under sin aktiva tjänstgöring. Och en av de vanligaste mentala utmaningarna är posttraumatiskt stressyndrom (allmänt känt som PTSD).

PTSD och militären

The National Institute of Mental Health (NIMH) förklarar att PTSD är ”en störning som utvecklas hos vissa människor som har upplevt en chockerande, skrämmande eller farlig händelse”. När det gäller militär personal specifikt inträffar dessa typer av händelser vanligtvis under krigstider när soldater står ansikte mot ansikte med inte bara sin egen dödlighet, utan även med sina kamrater.

I själva verket är PTSD vanligare för militär personal än för den allmänna befolkningen. Enligt USA:s Department of Veterans Affairs kommer cirka 7-8 procent av befolkningen att drabbas av PTSD någon gång i livet. Denna andel är dock mycket högre för militärveteraner, och den exakta mängden beror till stor del på vilken konflikt de genomgått.

De som tjänstgjorde i operationerna Iraqi Freedom och Enduring Freedom har till exempel någonstans mellan 11 och 20 procent risk att utveckla PTSD. Det uppskattas dock att cirka 30 procent av Vietnamkrigsveteranerna utvecklade eller kommer att utveckla detta särskilda psykiska tillstånd. Så hur är det för veteraner som lever med PTSD?

Liv med PTSD

NIMH säger att personer som lider av PTSD ofta har flashbacks av den traumatiska händelsen, mardrömmar och andra skrämmande tankar. De kan också utveckla undvikandesymptom där de medvetet håller sig borta från allt som påminner dem om upplevelsen. Detta kan innebära att de undviker vissa platser och föremål som fungerar som en påminnelse om vad de har upplevt.

Med PTSD följer också ofta vad NIMH kallar för arousal- och reaktivitetssymtom. Dessa inkluderar att vara lätt skrämd, känna sig spänd och visa arga utbrott. Sömnproblem är också vanligt vid PTSD. Enligt National Sleep Foundation beror detta i allmänhet på att individen känner att den måste vara alert, vilket är ett resultat av den ångest som ibland kommer med natten och det efterföljande mörkret, eller de mardrömmar som personen försöker undvika.

Veteraner med PTSD kan också märka kognitiva förändringar och förändringar i humöret. De kan till exempel ha svårt att minnas hela den traumatiska händelsen eller känna skuldkänslor i samband med sin del i den. Ibland har de negativa känslor mot sig själva eller världen i stort, eller så tappar de intresset för aktiviteter som de brukade njuta av.

Dessa är alla kännetecken på PTSD och alla dessa typer av reaktioner måste vara närvarande på någon nivå för att en professionell person ska kunna ställa en diagnos. Men varför utvecklar vissa militärer PTSD medan andra inte gör det, även om de har bevittnat exakt samma händelse?

PTSD-riskfaktorer

Många studier har genomförts om just detta ämne. En metaanalys som publicerades i PLOS One rapporterar att efter att ha granskat 32 olika undersökningar (21 retrospektiva studier, 4 prospektiva studier och 7 tvärsnittsstudier) finns det många faktorer som utmärker sig som starka prediktorer för om stridsinvolverad militär personal kommer att utveckla PTSD eller inte.

De inkluderar:

• Förrtida exponering för negativa händelser i livet: Att utsättas för oroväckande livsupplevelser (t.ex. sexuella övergrepp eller misshandel) innan man ansluter sig till militären kan öka risken för PTSD, delvis på grund av att händelsens negativa inverkan skapar andra psykologiska problem.
• Vittne till skada eller dödsfall: Om en soldat bevittnar en skada eller dödsfall, eller avlossar sitt vapen under aktiv tjänstgöring, finns det en högre risk att utveckla PTSD än en soldat som inte har upplevt dessa omständigheter.
• Varierade militära egenskaper: Militär rang och yrke, tjänstegren, längd och antal utplaceringar har alla visat sig bidra till risken för PTSD, eftersom varje faktor avgör hur sannolikt det är att soldaten kommer att delta i aktiv strid.
• Deployment stressors: Att utsättas för höga temperaturer, brist på avskildhet i enheten och oro för familjen kan alla öka en veterans risk för PTSD.
• Kön: Kvinnliga veteraner utvecklar oftare PTSD än sina manliga motsvarigheter, möjligen av skäl som hänger samman med att de är mer mottagliga för depression, upplever mindre sammanhållning i det militära förbandet och är mer känsliga för hot.
• Ras: Minoriteter har visat sig vara mer mottagliga för PTSD än militär personal som inte tillhör en minoritet. Det är dock oklart om detta beror på att denna befolkningsgrupp tenderar att ha fler av de andra riskfaktorerna, eller om de tilldelas militära roller där det förekommer strid oftare.
• Utbildningsnivå: Ju lägre utbildningsnivå en soldat har, desto högre är risken för PTSD, eventuellt på grund av att han eller hon inte har lärt sig effektiva copingfärdigheter eller begränsad tillgång till hjälpsamma resurser.

PTSD och risker efter utplacering

PPLOS Ones forskning visade också att PTSD-risken kan stiga efter hemkomsten och att den ofta är baserad på olika faktorer efter utplacering.

En faktor är socialt stöd, och deras studie visade att ”en positiv återhämtningsmiljö efter traumaexponering kan fungera som en skyddsfaktor” för PTSD. Med andra ord, ju mer familj och vänner till militären finns där för att erbjuda stöd efter avslutad tjänstgöring, desto mindre sannolikt är det att PTSD utvecklas. Det beror på att denna nivå av stöd ger militären det självförtroende och den självtrygghet som behövs för att avvärja detta tillstånd.

Arbetsstatus efter anställning är också en potentiell riskfaktor. Särskilt om veteranen kommer tillbaka och är arbetslös, och därför inte kan försörja familjeenheten ekonomiskt, kan detta utlösa PTSD.

Dessa typer av situationer kan inträffa långt efter att striden har upphört, men de kan fortfarande påverka soldaten psykologiskt, vilket gör PTSD till ett hot även efter hemkomsten. Med vetskap om allt detta, hur kan du bäst hjälpa en veteran med PTSD?

Hjälp till veteraner med PTSD

Det första steget innebär att utbilda dig själv om hur en person med PTSD vanligtvis reagerar. Enligt National Center for PTSD kan en person med detta psykiska tillstånd verka arg, spänd eller orolig. De kan också framstå som avtrubbade, distanserade eller distanserade.

Veteraner med PTSD kan också vara lätt irriterade, nervösa eller nervösa, samtidigt som de är mer krävande eller beskyddande. Intimitetsproblem är inte heller ovanliga vid PTSD.

Alla dessa reaktioner kan påverka familj och vänner, som kan känna sig sårade, nedstämda, arga eller ledsna, särskilt om de inte känner igen dessa mönster som normala reaktioner på PTSD. Så för att skapa en positiv reaktion krävs först att man förstår dessa reaktioner tillräckligt för att veta att de är ett normalt sätt att hantera detta tillstånd.

Det andra steget är att ge veteranen den hjälp utifrån som han eller hon behöver. Detta kan innebära terapisessioner av rådgivningstyp (antingen enskilt, i grupp eller både och), eller till och med familjeterapi så att alla inblandade kan bearbeta PTSD tillsammans. I det här fallet hjälper det att hitta en professionell person som är specialiserad på sjukdomen.

Om möjligt kan du be lokala militärveteraner om deras rekommendationer. Alternativt kan du göra en sökning på internet. Till exempel erbjuder Psychology Today möjligheten att göra en snabb sökning baserad på din geografiska plats. Ange bara din stad eller ditt postnummer så får du alla lokala terapeuter med denna specialitet. På denna webbplats finns även annan nödvändig information för att du ska kunna fatta ett mer välgrundat beslut om huruvida du ska anlita dem, t.ex:

• en kort biografi, tillsammans med kvalifikationer och referenser
• specialiteter, behandlade frågor, och behandlingsmetoder
• kostnad per session och accepterade försäkringar
• kontaktinformation för att ordna ett introduktionsmöte

VA-specifika tjänster

Det nationella centret för PTSD erbjuder också The Guide to VA Mental Health Services for Veterans and Families, som berättar vilka typer av behandlingar som finns tillgängliga genom Department of Veterans Affairs (VA) och vad som händer när du begär hjälp.

För PTSD specifikt finns det till exempel olika mediciner som ibland kan hjälpa vid behandling av depression, ångest, humörstörningar och sömnstörningar relaterade till PTSD. Det finns också olika samtalsterapier och internatvård om långvarig, intensiv behandling behövs.

Att vara berättigad till dessa typer av tjänster baseras på ett antal faktorer, men i allmänhet handlar det om att fullfölja aktiv militärtjänstgöring i någon av USA:s militärgrenar, att bli hedervärt avskedad eller att vara medlem av nationalgardet eller reservist som tjänstgjort i en stridszon. Om de fastställer att du är kvalificerad kommer du troligen att hänvisas till en lokal VA-anläggning för att behandlingen ska kunna påbörjas.

Det finns nästan 2 000 anläggningar, och du kan använda lokaliseringsfunktionen online om du vill hitta de närmaste anläggningarna i din närhet. Ange helt enkelt din plats (antingen din fullständiga adress eller ditt postnummer), vilken typ av anläggning du söker och hur nära anläggningen ligger (du kan söka utifrån en viss mils radie eller begära de 5, 10 eller 25 närmaste anläggningarna till dig). Resultaten ger dig anläggningens namn, dess adress och telefonnummer och hur många mil den ligger från ditt hem.

Vet Center-programmet är ett av de alternativ som står till buds för alla aktiva eller veteranmilitärer som har tjänstgjort i en stridszon eller i ett fientligt område, som har upplevt ett militärt sexuellt trauma, eller som har tillhandahållit akut medicinsk vård eller begravningstjänster. De tjänster som erbjuds vid dessa anläggningar omfattar rådgivning, uppsökande verksamhet och utbildning, bedömning och hänvisning av missbruk, bedömning och hänvisning till arbete, förklaring av VBA-förmåner samt screening och hänvisning till andra frågor, till exempel traumatisk hjärnskada (TBI) och depression.

Desto mer du vet om och förstår PTSD, desto lättare är det att se den inverkan som detta tillstånd kan ha på militärveteranen individuellt och på familjeenheten som helhet. Att utbilda sig om behandlingsalternativ hjälper också och ger dig de verktyg du behöver för att hjälpa dig själv eller en närstående att övervinna detta ibland försvagande tillstånd.