Finland
Finland, land i norra Europa. Finland är ett av världens nordligaste och geografiskt mest avlägsna länder och är utsatt för ett strängt klimat. Nästan två tredjedelar av Finland är täckt av tjocka skogar, vilket gör det till det mest skogstäta landet i Europa. Finland utgör också en symbolisk nordlig gräns mellan västra och östra Europa: tät vildmark och Ryssland i öster, Bottenviken och Sverige i väster.
© Rainer K. Lampinen/Panoramic Images
A part of Sweden from the 12th century until 1809, Finland was then a Russian grand duchy until, following the Russian Revolution, the Finns declared independence on December 6, 1917. Finlands yta minskade med ungefär en tiondel under 1940-talet, då landet avstod Petsamoområdet (Pechenga), som hade varit en korridor till den isfria arktiska kusten, och en stor del av sydöstra Karelen till Sovjetunionen (de avträdda delarna ligger nu i Ryssland).
Under hela det kalla krigets era upprätthöll Finland skickligt en neutral politisk position, även om ett fördrag med Sovjetunionen från 1948 (som upphörde 1991) krävde att Finland skulle avvärja varje angrepp mot Sovjetunionen som genomfördes via finskt territorium av Tyskland eller någon av dess allierade. Sedan andra världskriget har Finland stadigt ökat sina handels- och kulturförbindelser med andra länder. I enlighet med ett amerikansk-sovjetiskt avtal upptogs Finland i Förenta nationerna 1955. Sedan dess har Finland skickat representanter till Nordiska rådet, som ger förslag till medlemsländerna om samordning av politiken.
Finlands internationella verksamhet blev mer känd när konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, som resulterade i skapandet av Helsingforsavtalen, hölls i den staden 1975. Finland har fortsatt att ha särskilt nära band med de andra skandinaviska länderna, delar en fri arbetsmarknad och deltar i olika ekonomiska, kulturella och vetenskapliga projekt. Finland blev fullvärdig medlem i Europeiska unionen 1995.
Landskapet med allestädes närvarande skog och vatten har varit en primär inspirationskälla för finsk konst och litteratur. Med början i Finlands nationalepos, Kalevala, har landets stora konstnärer och arkitekter – däribland Alvar Aalto, Albert Edelfelt, Akseli Gallen-Kallela, Juha Ilmari Leiviskä och Eero Saarinen – liksom landets musiker, författare och poeter – från Jean Sibelius till Väinö Linna, Juhani Aho, Zacharias Topelius och Eino Leino – alla hämtat teman och bilder från det nationella landskapet. En av de första modernistiska poeterna, Edith Södergran, uttryckte sitt förhållande till den finska miljön på följande sätt i ”Hemkomst”:
Min ungdoms träd står jublande omkring mig:
Och gräset hälsar mig välkommen från främmande länder.
Mitt huvud vilar jag i gräset: nu är jag äntligen hemma.
Nu vänder jag ryggen till allt som ligger bakom mig:
Mina enda följeslagare kommer att vara skogen och stranden och sjön.
Föreställningen om naturen som finländarens sanna hem kommer till uttryck om och om igen i finländska ordspråk och folkvisdomar. Det hårda klimatet i den norra delen av landet har dock lett till att befolkningen har koncentrerats till den södra tredjedelen av Finland, där ungefär en femtedel av landets befolkning bor i och omkring Helsingfors, Finlands största stad och kontinentaleuropas nordligaste huvudstad. Men trots att de flesta finländare bor i städerna är naturen – särskilt skogen – aldrig långt borta från deras tankar och hjärtan.