”Frön av tro”

Många av oss har svårt att lägga våra liv i Guds händer och lita på honom. De flesta av oss tänker: ”Det finns säkert något jag måste göra för att hjälpa Gud att lösa mina problem”. Ändå behöver Gud inte vår hjälp. Guds nåd är inte ett 50/50-förhållande. Guds nåd är hans oförtjänta gunst.

Då sade Herren till Abram: ”Jag är Herren som förde dig ut ur Kaldéernas Ur för att ge dig detta land till din egendom.” Men Abram svarade: ”Herre, hur kan jag vara säker på att jag verkligen kommer att få det i besittning?”. Herren sade till honom: ”Ge mig en treårig kviga, en treårig gethona, en treårig vädur, en turturduva och en ung duva.” Så Abram presenterade alla dessa för honom och slaktade dem. Sedan skar han upp varje djur på mitten och lade halvorna sida vid sida. När solen höll på att gå ner föll Abram i en djup sömn och ett fruktansvärt mörker lade sig över honom. Då sade Herren till Abram: ”Du kan vara säker på att dina ättlingar kommer att vara främlingar i ett främmande land, där de kommer att förtryckas som slavar i 400 år. Men jag kommer att straffa den nation som förslavar dem, och i slutändan kommer de att komma därifrån med stora rikedomar. (När det gäller dig kommer du att dö i fred och begravas vid mogen ålder.) Efter fyra generationer kommer dina ättlingar att återvända hit till detta land, för amoréernas synder motiverar ännu inte deras förintelse.” Efter att solen gått ner och mörkret fallit, såg Abram en rykande eldkanna och en flammande fackla passera mellan halvorna av kadaverna. Så slöt Herren ett förbund med Abram den dagen och sade: ”Jag har gett detta land till dina ättlingar, hela vägen från Egyptens gräns till den stora floden Eufrat. (1 Mosebok 15:7-18)

Vad var det med denna ovanliga händelse som gav Abram hopp?

På Abrams tid var det vanligt att de som slöt ett förbund slaktade ett djur och sedan vandrade tillsammans mellan bitarna. När de två parterna gick tillsammans mellan de slaktade djuren reciterade de villkoren i sitt avtal, vilket visade både på allvaret i avtalet och på straffet för att bryta det. Många har föreslagit att om någon av parterna inte höll sin del av avtalet skulle något lika fruktansvärt som det som hände med de slaktade djuren hända dem och allt de ägde.

När Gud upprättade sitt förbund med Abram hände emellertid något helt annat. Bibeln säger att Gud passerade ensam genom offren medan Abram sov. Varför gjorde Gud detta? Gud förklarade att ansvaret för att uppfylla förbundet låg helt och hållet på hans axlar och inte på Abrams. Gud lovade inte att göra vissa saker om Abram höll sin del av avtalet. När jag tänker på denna berättelse blir jag återigen påmind om att mitt förhållande till Gud inte bygger på min godhet, utan på hans nåd. Det finns ingenting hos mig som förtjänar att bli Guds vän. Jag är lika hjälplös som Abram när han låg där och sov djupt. Bibeln säger –

”När vi var helt hjälplösa kom Kristus vid precis rätt tidpunkt och dog för oss syndare. Nu skulle de flesta människor inte vara villiga att dö för en rättskaffens person, även om någon kanske skulle vara villig att dö för en person som är särskilt god. Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss medan vi fortfarande var syndare. Och eftersom vi har blivit rättfärdiga i Guds ögon genom Kristi blod kommer han säkert att rädda oss från Guds fördömelse. Eftersom vår vänskap med Gud återupprättades genom hans sons död medan vi fortfarande var hans fiender, kommer vi förvisso att bli frälsta genom hans sons liv. Så nu kan vi glädja oss åt vårt underbara nya förhållande till Gud, eftersom vår Herre Jesus Kristus har gjort oss till Guds vänner.” (Romarbrevet 5:6-11)

Om du har svårt att lita på Gud i någon fråga, tänk då ännu en gång på din frälsning. Bibeln säger att även när vi var syndare och i vårt värsta tillstånd dog Kristus för oss. Om Gud skulle vara villig att vara så nådig mot oss när vi fortfarande var hans fiender, så kommer han säkert att vara villig att göra ännu mer nu när vi strävar efter att bli hans vän.