Fred Rogers, värd för `Mister Rogers’ Neighborhood’, dör av cancer vid 74 års ålder

PITTSBURGH (AP) – Fred Rogers, som varsamt bjöd in miljontals barn att bli hans granne som programledare för den offentliga TV-showen ”Mister Rogers’ Neighborhood” i mer än 30 år, avled tidigt på torsdagen av cancer. Han blev 74 år.

Rogers dog i sitt hem i Pittsburgh, säger familjens talesman David Newell, som spelade Mr McFeely i programmet. Rogers hade diagnostiserats med magcancer någon gång efter semestern, sade Newell.

”Han var så genuint, genuint snäll, en underbar person”, sade Newell. ”Hans uppdrag var att arbeta med familjer och barn för televisionen. … Det var hans passion, hans uppdrag, och han gjorde det från första dagen.”

Från 1968 till 2000 producerade Rogers, en ordinerad presbyteriansk präst, programmet på Pittsburghs offentliga tv-station WQED. Det sista nya avsnittet, som spelades in i december 2000, sändes i augusti 2001, även om PBS-anslutningar fortsatte att sända tidigare avsnitt.

Rogers komponerade sina egna låtar till programmet och inledde varje avsnitt i en uppsättning som såg ut som ett bekvämt vardagsrum, där han sjöng ”It’s a beautiful day in the neighborhood”, samtidigt som han tog på sig gympaskor och en kofta med dragkedja.

”Jag har egentligen aldrig betraktat mig själv som en TV-stjärna”, sade Rogers i en intervju 1995. ”Jag har alltid trott att jag var en granne som bara kom in på besök.”

Hans budskap förblev enkelt: att tala om för sina tittare att älska sig själva och andra. I varje program tog han med sin publik på en magisk vagnsresa till ”Make-Believe Neighborhood”, där hans dockor interagerade med varandra och med vuxna.

Rogers gjorde en stor del av dockorna och rösterna själv.

Rogers lärde barnen hur man delar med sig, hur man hanterar ilska och till och med varför de inte ska vara rädda för badkaret genom att försäkra dem om att de aldrig kommer att åka ner i avloppet.

Under Gulfkriget sa Rogers till ungdomar att ”alla barn ska tas väl om hand i det här grannskapet och utanför _ i krigstid och i fredstid”, och han bad föräldrarna att lova sina barn att de alltid skulle vara trygga.

”Sedan finns det de som ser behovet och reagerar. Jag betraktar dem som mina hjältar.”

Rogers gick i pension förra året för att spela in fyra reklamfilmer för Public Broadcasting Service där han berättade för föräldrar hur de kan hjälpa sina barn att hantera årsdagen av attackerna den 11 september.

”De förstår inte vad en årsdag är, och om de ser tragedin spelas upp igen på tv kan de tro att det händer just då”, sade han.

Rogers program vann fyra Emmy Awards, plus en för sin livsgärning. Han fick en George Foster Peabody Award 1993, ”som ett erkännande av 25 år av vackra dagar i grannskapet.”

Vid en ceremoni som markerade showens 25-årsjubileum 1993 sade Rogers: ”Det är inte hedersbetygelserna och inte titlarna och inte makten som är av yttersta vikt. Det är det som finns inombords.”

Seriens tittarsiffror nådde sin kulmen 1985-86, då cirka 8 procent av alla amerikanska hushåll med tv-apparater tittade på programmet. Under säsongen 1999-2000 hade tittarsiffrorna sjunkit till cirka 2,7 procent, eller 3,6 miljoner människor.

En av Rogers röda tröjor hänger i Smithsonian Institution.

Då andra barnprogram valde att satsa på smarta actiontecknade filmer, förblev Rogers oförändrad och höll fast vid sitt lugnande budskap.

Rogers föddes i Latrobe, 30 mil sydost om Pittsburgh. Han prästvigdes 1963 med uppdrag att fortsätta sitt arbete med barn och familjer genom televisionen.

Han studerade utveckling av tidig barndom vid universitetet i Pittsburghs forskarskola och konsulterade i årtionden den framlidna dr Margaret McFarland, en framstående expert på barns utveckling vid universitetet. I programmet undersöktes barndomens svårigheter, inklusive ilska, rädsla och till och med ett besök hos tandläkaren.

Off the set, Rogers was much like his television persona. Han simmade dagligen, läste intensivt och lyssnade på Beethoven. En gång var han volontär på ett statsfängelse i Pittsburgh och hjälpte till att inrätta ett lekrum för barn som besökte sina föräldrar.

Rogers var en osynlig marionettspelare i ”The Children’s Corner”, en lokal show som han och Josie Carey startade på WQED 1954. Under sju år av oskriven, direktsänd tv i programmet utvecklade han många av de dockor som används i ”Mister Rogers’ Neighborhood”, bland annat kung Fredag XIII, Daniel Striped Tiger och Ugglan Curious X.

Intecknade Rogers 1963 ett erbjudande om att utveckla ”Misterogers”, sitt eget 15-minutersprogram, för Canadian Broadcasting Corp. Han tog med sig showen tillbaka till Pittsburgh 1966 och införlivade delar av CBC-showen i en ny serie som distribuerades av Eastern Educational Network.

In 1968 distribuerades ”Misterogers’ Neighborhood” genom National Educational Television, som senare blev Public Broadcasting Service.

Rogers mjuka sätt var föremål för en del komikers skämt. Eddie Murphy parodierade honom i Saturday Night Live på 80-talet med sin ”Mister Robinson’s Neighborhood”, en rutin som Rogers tyckte var rolig och kärleksfull.

Rogers efterlämnar sin fru Joanne, en konsertpianist, två söner och två sonsöner.

På nätet: