Frida Kahlo

Denna målning, Bussen, visar tydligt Diego Riveras inflytande på Frida Kahlos politiska inställning. I målningen sitter några personer sida vid sida på en träbänk i en skranglig buss. De är representanter för olika klasser i det mexikanska samhället. Från vänster till höger är det en hemmafru som håller i sin varukorg, en arbetare i arbetsoverall, en barfota indisk mamma som matar sitt barn, en liten pojke som tittar sig omkring, en affärsman som håller i sin pengapåse och en ung flicka som skulle kunna vara Frida själv. I denna målning visade Frida sin sympati för de egendomslösa. Hon målade den indiska mamman som madonnaliknande och den blåögda gringon är en representation för kapitalisterna.
Denna målning är också en skildring av den bussolycka som inträffade 1925 och som förändrade hennes liv för alltid. ”Jag drabbades av två allvarliga olyckor i mitt liv”, sade Frida Kahlo en gång. ”Den ena där en spårvagn körde omkull mig. . . Den andra olyckan är Diego.” Diegos och Fridas förening var både köttslig och kamratlig. Det starkaste bandet mellan de två är deras beundran för varandras konst. Diego är den största konstnären för henne och hon kallade honom ”livets arkitekt”. För Diego var Frida ”en diamant bland många sämre juveler” och ”sin epoks bästa målare”.
Diegos uppmuntran och kritik av hennes konst var avgörande för Frida Kahlo, och en del av hennes drivkraft att måla kom från hennes önskan att behaga honom. Hon var, sa han, en bättre konstnär än han, och han älskade att berätta om Pablo Picassos reaktion på Fridas verk. ”Titta på dessa ögon”, sägs Picasso ha skrivit till Rivera, ”varken du eller jag är kapabla till något liknande”.