Gastrin

Beskrivning

Sekretionen av hormonet gastrin av G-cellerna i magsäcken och Langerhansöarna i bukspottkörteln stimuleras av alkalisk miljö, vagal stimulering och magdistorsion samt av förekomsten av alkohol, aminosyror, peptider och kalcium i magen. Gastrinutsöndringen hämmas av magsyra.

De viktigaste formerna av gastrin i magsäcken, som omfattar stort gastrin (G-34), litet gastrin (G-17) och minigastrin (G-14), cirkulerar i sulfaterade och icke-sulfaterade former. För att ställa diagnosen Zollinger-Ellison-syndrom kan det krävas både fastande och gastrinnivåer efter sekretininfusion.

Kännetecknen för Zollinger-Ellisons syndrom är bland annat svår diarré, refraktär magsårssjukdom och hypersekretion av magsyra relaterad till en neuroendokrin tumör i bukspottkörteln (gastrinom) eller duodenum. Sextiotvå till 80 procent av fallen är sporadiska, medan 20-38 procent av fallen är associerade med multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1). Diagnosen Zollinger-Ellisons syndrom kan ställas med säkerhet när plasmagastrinhalten överstiger 1000 pg/mL och ett av följande kriterier föreligger :

  • Den basala syraproduktionen är större än 15 mEq/h hos patienter med intakt mage

  • Den basala syraproduktionen är större än 5 mEq/h hos patienter som har genomgått gastrektomi

    .

  • Patientens hypergastrinemi är förknippad med ett pH på mindre än 2

Differentiering mellan orsakerna till hypergastrinemi kan göras med hjälp av gastrinprovocerande tester. Dessa tester – sekretinstimuleringstestet och kalciuminfusionsstudien – är särskilt användbara hos patienter vars syrasekretoriska studier har gett obestämda resultat.

Av de 2 testerna är sekretinstudien den mest känsliga och specifika för diagnosen gastrinom. Om gastrinnivåerna stiger med 120 pg inom 15 minuter efter sekretininjektion har testet en sensitivitet och specificitet för Zollinger-Ellison-syndrom på mer än 90 %. Ett falskt positivt resultat av sekretintestet kan dock förekomma om patienten har protonpumpshämmare-inducerad hypoklorhydri eller achlorhydri, vilket innebär att detta medel måste stoppas i en vecka före testet.

I kalciuminfusionsstudien administreras en kalciuminfusion på 15 mg Ca/kg i 500 mL normal koksaltlösning under 4 timmar. Före infusionen tas serum i fastande tillstånd; det tas sedan 1, 2, 3 och 4 timmar efteråt. Svaret anses vara normalt om det sker en liten eller ingen ökning jämfört med baslinjenivån för gastrin.

Calciuminfusionsstudier är mer besvärliga och mindre känsliga och specifika än sekretintester, och risken för biverkningar av dessa studier är större. Följaktligen används kalciuminfusionstester sällan, även om de kan administreras när förekomsten av Zollinger-Ellison-syndromet starkt antyds av patientens kliniska egenskaper men sekretinstimulering ger ofullständiga resultat.

Indikationer/tillämpningar

Gastrintestning används vid diagnos av gastrinom, antingen med eller utan Zollinger-Ellison-syndrom, och vid utredning av perniciös anemi och achlorhydri.

Omväganden

Gastrinnivåerna, som följer en cirkadisk rytm, är lägst tidigt på morgonen och högst under dagen. Gastrinstimuleringstest med sekretin ger antingen inget svar eller en lätt undertryckning av gastrin, medan kalciuminfusionstest ger antingen inget svar eller en lätt ökning av gastrin jämfört med baslinjen.

Ett konsekvent samband mellan Helicobacter pylori och gastrinnivåer i serum har inte fastställts. Som svar på en måltid frisätter G-cellerna i magsäcken gastrin till cirkulationen. Gastrinfrisättningen hämmas av fasta och ökad magsyra och stimuleras av ett högt pH i magsäcken. För att bestämma kapaciteten hos magens syrautsöndring har stimulering av histamin- och syrautsöndring med gastrinanalogen pentagastrin använts kliniskt i olika diagnostiska tester.