GMO-debatten

september 14, 2021admin

Frågan om genetiskt modifierade organismer (GMO) i samband med livsmedelsförsörjningen är en pågående, nyanserad och mycket omtvistad fråga.

Individer från det vetenskapliga och medicinska fältet faller på båda sidor av argumentet, vissa hävdar att genetiskt modifierade grödor bidrar till att lösa frågor som rör hunger, miljömässig hållbarhet och en ökande global befolkning, medan andra anser att de gör mer skada än nytta.

Med studier som stödjer båda sidorna är det många som undrar: Vem ska vi tro på? För att ge en tydligare bild av de frågor och argument som omger genetiskt modifierade organismer har dr Sarah Evanega, växtbiolog, och dr David Perlmutter, neurolog, tagit ställning från motsatta sidor. Här är vad de hade att säga:

Vad är din inställning till GMO-mat?

Dr. Sarah Evanega: Mat från genetiskt modifierade organismer (GMO) är säker. I det avseendet speglar min inställning den ståndpunkt som National Academies of Sciences och majoriteten av världens forskarsamhälle intar.

Jag äter GMO-mat, liksom mina tre små barn, eftersom jag är övertygad om att dessa produkter är säkra. Jag stöder genetiskt modifierade livsmedel eftersom jag är övertygad om att genetiskt modifierade grödor kan bidra till att minska fattigdom och hunger bland småbrukare i utvecklingsländer. De kan också minska jordbrukets miljöpåverkan i allmänhet.

Genetisk ingenjörskonst är ett verktyg som kan hjälpa oss att förädla grödor som är motståndskraftiga mot torka, sjukdomar och skadeinsekter, vilket innebär att jordbrukarna uppnår högre avkastning på de grödor de odlar för att försörja sina familjer och generera extra inkomster. Vi har gång på gång sett att jordbrukare som odlar GMO-grödor i Afrika, Syd- och Östasien tjänar extra pengar som hjälper dem att göra saker som vi västerlänningar tar för givna – som att skicka sina barn till skolan och köpa en propan spis så att de inte längre behöver laga mat över eldar som eldas med kogödsel.

I utvecklingsländerna görs en stor del av ogräsrensningen av kvinnor och barn. Genom att odla grödor som tål herbicider kan barnen gå i skolan och kvinnorna har tid att tjäna pengar för att försörja sina familjer.

Jag känner många av de forskare som använder genteknik för att förädla förbättrade grödor, och jag har bevittnat deras hängivenhet för att göra världen till en bättre plats. Jag stöder genetiskt modifierade livsmedel eftersom jag själv har sett hur de kan förbättra människors liv. För jordbrukare är tillgången till genetiskt modifierade organismer en fråga om social och miljömässig rättvisa.

Dr David Perlmutter: Det är inte i planetens eller dess invånares intresse att genetiskt modifiera jordbruksutsäde. Genetiskt modifierade (GM) grödor är förknippade med en ökad användning av kemikalier, som glyfosat, som är giftiga för miljön och för människor. Dessa kemikalier förorenar inte bara vår mat- och vattenförsörjning, utan de äventyrar också markens kvalitet och är faktiskt förknippade med ökad sjukdomskänslighet hos grödor.

Detta leder i slutändan till en ökad användning av bekämpningsmedel och stör ekosystemen ytterligare. Och trots dessa nackdelar har vi inte sett någon ökad avkastningspotential hos genmodifierade grödor, trots att det alltid har varit ett av löftena med genmodifierade fröer.

Turligtvis finns det innovativa alternativ till problemet med osäker livsmedelsförsörjning som inte är beroende av att använda genmodifierade grödor.

Är genmodifierade grödor verkligen mindre hälsosamma än icke genmodifierade livsmedel? Varför eller varför inte?

SE:Ur ett hälsoperspektiv är GMO-mat inte annorlunda än icke-GMO-mat. Faktum är att de till och med kan vara hälsosammare. Tänk dig jordnötter som kan genmodifieras för att minska nivåerna av aflatoxin, och glutenfritt vete, som skulle ge personer med celiaki ett hälsosamt och välsmakande brödalternativ. Genmodifierad majs har minskat nivåerna av naturligt förekommande mykotoxiner – ett gift som orsakar både hälsoproblem och ekonomiska förluster – med en tredjedel.

Andra genmodifierade livsmedel, t.ex. A-vitaminberikat gyllene ris, har berikats med vitaminer och mineraler för att skapa hälsosammare baslivsmedel och bidra till att förebygga undernäring.

I allmänhet påverkar dock processen med att konstruera grödor för att de ska ha en viss egenskap, t.ex. motståndskraft mot skadedjur eller tolerans mot torka, inte livsmedlens näringsmässiga kvalitet. Insektsresistenta Bacillus thuringiensis-växter (Bt-växter) minskar eller eliminerar faktiskt behovet av bekämpningsmedelsanvändning, vilket ytterligare förbättrar deras hälsosamhet och säkerhet.

Vi har sett detta i Bangladesh, där jordbrukarna besprutade sina traditionella auberginegrödor med bekämpningsmedel ända fram till skörden – vilket innebar att jordbrukarna exponerades för en hel del bekämpningsmedel och att konsumenterna fick en hel del bekämpningsmedelsrester. Sedan de odlade skadedjursresistent Bt-aubergine har de dock kunnat minska sina bekämpningsmedelsanvändningar avsevärt. Detta innebär att GMO-grödor är hälsosammare, inte bara för jordbrukaren utan även för konsumenten.

På samma sätt har studier visat att en ny sjukdomsresistent GMO-potatis kan minska användningen av svampmedel med upp till 90 procent. Återigen skulle detta säkerligen resultera i en hälsosammare potatis – särskilt eftersom även ekologiska jordbrukare använder bekämpningsmedel.

Jag förstår att människor har berättigade farhågor om starkt bearbetade livsmedel, såsom bakverk, frukostflingor, chips och andra snacks och färdigmat, som ofta tillverkas av majs, soja, sockerbetor och andra grödor som är genetiskt modifierade. Det är dock tillverkningsprocessen som gör dessa produkter mindre hälsosamma än hela livsmedel som frukt, grönsaker och spannmål. Ingrediensernas ursprung är irrelevant.

DP:Utan tvekan har de olika giftiga herbicider som generöst appliceras på genetiskt modifierade grödor en förödande effekt. När det gäller näringskvaliteten hos konventionella respektive genetiskt modifierade livsmedel är det viktigt att förstå att mineralinnehållet i hög grad är beroende av de olika markbaserade mikroorganismerna. När jorden behandlas med glyfosat, vilket så ofta är fallet med genetiskt modifierade grödor, orsakar det i princip sterilisering och berövar växten dess förmåga att ta upp mineraler.

Men för att vara rättvis, visar den vetenskapliga litteraturen inte på någon dramatisk skillnad i näringskvalitet när man jämför konventionella och genetiskt modifierade jordbruksprodukter när det gäller vitaminer och mineraler.

Det är nu dock väl underbyggt att det finns hälsorisker i samband med exponering för glyfosat. Världshälsoorganisationen har karakteriserat glyfosat som ”sannolikt cancerframkallande för människor”. Detta är den smutsiga sanningen som de stora jordbruksföretagen inte vill att vi ska förstå eller ens vara medvetna om. Under tiden har man uppskattat att över 1,6 miljarder kilo av denna mycket giftiga kemikalie har applicerats på grödor runt om i världen. Och för att vara tydlig så står genetiskt modifierade herbicidresistenta grödor nu för mer än 50 procent av den globala användningen av glyfosat.

Kopplingen mellan genetiskt modifierade grödor och användning av kemikalier utgör ett betydande hot mot människors hälsa och vår miljö.

Influerar genetiskt modifierade livsmedel på miljöns hälsa? Varför eller varför inte?

SE: GMO har en positiv inverkan på miljöns hälsa. Nyligen visade en metaanalys av 20 års data att odling av genetiskt modifierad insektsresistent majs i USA dramatiskt har minskat användningen av insekticider. Genom att undertrycka populationen av skadliga skadeinsekter har det också skapat en ”haloeffekt” som gynnar jordbrukare som odlar icke genetiskt modifierade och ekologiska grönsaksgrödor, vilket gör att de också kan minska sin användning av bekämpningsmedel.

Vi ser också att genteknik används för att odla grödor som kan producera sitt eget kväve, som trivs i torra förhållanden och som är motståndskraftiga mot skadedjur. Dessa grödor kommer direkt att gynna miljön genom att minska användningen av gödningsmedel, bekämpningsmedel och vatten. Andra forskare arbetar för att påskynda fotosyntesen, vilket innebär att grödorna kan bli mogna snabbare, vilket förbättrar avkastningen, minskar behovet av att odla ny mark och sparar mark för bevarande eller andra ändamål.

Genetisk ingenjörskonst kan också användas för att minska matsvinnet och den miljöpåverkan som det medför. Exempel på detta är svamp som inte bryns, äpplen och potatis, men det skulle också kunna utvidgas till att omfatta mer lättfördärvliga frukter. Det finns också en enorm potential när det gäller genmodifierade djur, t.ex. grisar som producerar mindre fosformaterial.

Sammanfattningsvis kan GMO-grödor ha anmärkningsvärda miljöfördelar. De gör det möjligt för jordbrukare att producera mer mat med färre insatsvaror. De hjälper oss att spara mark, minska avskogningen och främja och minska användningen av kemikalier.

DP:Utan tvekan. Våra ekosystem har utvecklats för att fungera i balans. När skadliga kemikalier som glyfosat introduceras i ett ekosystem stör detta de naturliga processer som håller vår miljö frisk.

USDA Pesticide Data Program rapporterade 2015 att 85 procent av grödorna hade rester av bekämpningsmedel. Andra studier som har tittat på bekämpningsmedelsnivåerna i grundvattnet rapporterade att 53 procent av deras provtagningsplatser innehöll en eller flera bekämpningsmedel. Dessa kemikalier förorenar inte bara vårt vatten och våra livsmedel, utan även andra organismer i den omgivande miljön. Så det faktum att genmodifierade frön nu står för mer än 50 procent av den globala användningen av glyfosat är verkligen oroande.

Kanske ännu viktigare är dock att dessa kemikalier skadar markens mikrobiom. Vi har just nu börjat inse att de olika organismer som lever i marken skyddar växterna och gör dem mer motståndskraftiga mot sjukdomar. Att förstöra dessa skyddande organismer med hjälp av dessa kemikalier försvagar växternas naturliga försvarsmekanismer och kommer därför att kräva användning av ännu fler bekämpningsmedel och andra kemikalier.

Vi inser nu att växter, liksom djur, inte är autonoma utan snarare existerar i ett symbiotiskt förhållande med olika mikroorganismer. Växter är livsviktigt beroende av markens mikrober för sin hälsa och motståndskraft mot sjukdomar.

För att sammanfatta: Användningen av bekämpningsmedel för genetiskt modifierade grödor stör ekosystemen, kontaminerar vatten- och livsmedelsförsörjningen för miljöns organismer och skadar markens mikrobiom.

Är genetiskt modifierade livsmedel nödvändiga för att föda hela världsbefolkningen? Varför eller varför inte?

SE: Med en världsbefolkning som förväntas uppgå till 9,7 miljarder år 2050 ombeds jordbrukarna nu att producera mer mat än vad de har gjort under jordbrukets hela 10 000-åriga historia. Samtidigt står vi inför extrema klimatförändringar, såsom långvarig torka och svåra stormar, som i hög grad påverkar jordbruksproduktionen.

Men samtidigt måste vi minska koldioxidutsläppen, vattenföroreningarna, erosionen och andra miljökonsekvenser som är förknippade med jordbruket, och undvika att utvidga livsmedelsproduktionen till vilda områden som andra arter behöver som livsmiljö.

Vi kan inte förvänta oss att klara av dessa enorma utmaningar med hjälp av samma gamla metoder för växtförädling. Genteknik erbjuder oss ett verktyg för att öka avkastningen och minska jordbrukets miljöpåverkan. Det är ingen patentlösning – men det är ett viktigt verktyg i växtförädlarens verktygslåda eftersom det gör det möjligt för oss att utveckla förbättrade grödor snabbare än vad vi skulle kunna göra med konventionella metoder. Det hjälper oss också att arbeta med viktiga livsmedelsgrödor som bananer, som är mycket svåra att förbättra genom konventionella förädlingsmetoder.

Vi kan definitivt föda fler människor genom att minska matsvinnet och förbättra systemen för livsmedelsdistribution och -lagring i hela världen. Men vi har inte råd att ignorera viktiga verktyg som genteknik, som kan göra mycket för att förbättra produktiviteten och kvaliteten hos både grödor och boskap.

De sociala och miljömässiga problem som vi står inför i dag saknar motstycke i omfattning och räckvidd. Vi måste använda alla tillgängliga verktyg för att ta itu med utmaningen att föda världen samtidigt som vi tar hand om miljön. GMO kan spela en roll.

DP: Argumentet att vi behöver genetiskt modifierade livsmedel för att föda hela världens befolkning är absurt. Verkligheten är att genmodifierade grödor faktiskt inte har ökat avkastningen för någon större kommersialiserad livsmedelskälla. Faktum är att soja – den mest odlade genetiskt modifierade grödan – faktiskt upplever minskad avkastning. Löftet om ökad avkastningspotential med genetiskt modifierade grödor är ett löfte som vi inte har förverkligat.

Ett annat viktigt övervägande när det gäller livsmedelstrygghet är att minska avfallet. Det uppskattas att matsvinnet i USA uppgår till häpnadsväckande 40 procent. Ledande hälsokommentatorer, som dr Sanjay Gupta, har varit högljudda i denna fråga och lyft fram matsvinnet som en nyckelkomponent för att ta itu med problemet med osäker livsmedelsförsörjning. Så det finns definitivt en stor möjlighet att minska den mängd mat som behöver produceras totalt sett genom att minska svinnet i leveranskedjan.

finns det ett hållbart alternativ till GMO-mat? Om så är fallet, vilket är det?

SE: Det finns ingen anledning att söka efter ett alternativ till genetiskt modifierade livsmedel, ur ett vetenskapligt, miljömässigt eller hälsomässigt perspektiv. Men om människor vill undvika GMO-mat kan de köpa ekologiska produkter. Ekologisk certifiering tillåter inte användning av genteknik. Konsumenterna måste dock vara medvetna om att ekologiska livsmedel medför en ganska rejäl miljömässig och ekonomisk kostnad.

En nyligen genomförd studie från det amerikanska jordbruksdepartementet visade att ekologiska livsmedel kostar minst 20 procent mer än icke-ekologiska livsmedel – en siffra som kan vara ännu högre med vissa produkter och i olika geografiska regioner. Det är en betydande skillnad för familjer som lever inom en budget, särskilt när man betänker att ekologisk mat inte är hälsosammare än icke-ekologisk mat, och båda typerna av mat har vanligtvis bekämpningsmedelsrester som ligger långt under de federala säkerhetsriktlinjerna.

Organiska grödor har också en miljökostnad eftersom de i allmänhet är mindre produktiva och kräver mer jordbearbetning än konventionella och genmodifierade grödor. De använder också gödningsmedel från djur, som förbrukar foder och vatten och producerar metangas i sitt avfall. I vissa fall, till exempel äpplen, är de ”naturliga” bekämpningsmedel som ekologiska odlare använder mycket giftigare för människor och miljö än vad konventionella odlare använder.

När det gäller växtförädling skulle en del av de förbättringar som är möjliga med genteknik helt enkelt inte kunna åstadkommas med traditionella metoder. Återigen erbjuder gentekniken växtförädlare ett viktigt verktyg som kan resultera i en hälsosam och miljövänlig strategi för jordbruket. Det finns helt enkelt ingen vetenskaplig anledning att undvika denna teknik för att producera livsmedel för världens växande befolkning.

DP: Absolut. Det finns många innovatörer som arbetar med lösningar för att på ett hållbart sätt lösa problemet med osäker livsmedelsförsörjning. Ett fokusområde har varit att minska avfallet i hela försörjningskedjan. Till exempel har Apeel Sciences, ett företag som fått finansiering från Bill och Melinda Gates Foundation, utvecklat en naturlig beläggning som består av rester av växtskal och stjälkar. Det kan sprayas på produkter för att bromsa mognadsprocessen och förlänga hållbarheten, vilket hjälper både konsumenter och stormarknader att minska matsvinnet.

Och dessutom är framsynta forskare nu djupt involverade i att studera de mikroorganismer som lever på och i närheten av växter för att se hur de fungerar för att förbättra inte bara växternas hälsa, utan även kvaliteten och kvantiteten av de näringsämnen som de producerar. Enligt den brittiske jordbruksforskaren Davide Bulgarelli, i en artikel som nyligen publicerades i The Scientist, ”försöker forskare manipulera markens mikrober för att på ett hållbart sätt öka produktionen av grödor – och nya insikter om växternas mikrobiom underlättar nu utvecklingen av sådana jordbruksstrategier.”

Förskningen om hur mikrober gynnar växter är förenlig med liknande forskning som relaterar mikroorganismer till människors hälsa. Så ett annat alternativ är att utnyttja och dra full nytta av det gynnsamma samspelet mellan mikroorganismer och växter för att skapa ett hälsosammare och mer produktivt jordbruk.”

Dr. Sarah Evanega är växtbiolog och doktorerade vid Cornell University, där hon också hjälpte till att leda ett globalt projekt för att hjälpa till att skydda världens vete från vete-stamrost. Hon är för närvarande chef för Cornell Alliance for Science, ett globalt kommunikationsinitiativ som försöker återupprätta vetenskapen i politiken och diskussionerna kring genetiskt modifierade grödor.

Dr Perlmutter är en certifierad neurolog och fyra gånger New York Times bästsäljande författare. Han fick sin medicine doktorsexamen från University of Miami School of Medicine där han tilldelades Leonard G. Rowntree Research Award. Perlmutter föreläser ofta vid symposier som sponsras av institutioner som Världsbanken och IMF, Yale University, Columbia University, Scripps Institute, New York University och Harvard University, och han är biträdande professor vid University of Miami Miller School of Medicine. Han sitter också i styrelsen och är medlem av American College of Nutrition.

Denna artikel publicerades först på Healthline.