Heterosexual risk of HIV-1 infection per sexual-act: systematic review and meta-analysis of observationsstudier, Marie-Claude Boily et al., The Lancet (2009)

Denna studie är en uppföljning av en tidigare studie av samma författare som undersökte sannolikheten för överföring av hiv per akt mellan heterosexuella personer. Det är en systematisk genomgång och analys av alla tillgängliga studieuppgifter som rör sannolikheten för heterosexuell hivöverföring. Författarna granskade 43 publicerade studier som utförts i olika länder och som rapporterade uppskattningar av sannolikheten för heterosexuell överföring av hiv-1 per akt. Författarna drog slutsatsen att den genomsnittliga risken för överföring av hiv från man till kvinna är 0,07-0,08 % per vaginalsexakt (vilket i en stor studie skulle innebära ungefär 7-8 fall av överföring per 10 000 oskyddade vaginala sexakter) om det inte förekom något mottagligt analt samlag, om den hiv-positiva personen var symtomfri och om det inte förekom några andra faktorer, t.ex. andra sexuellt överförbara infektioner.

Författarnas tre mål var att ge sammanfattande uppskattningar av sannolikheten för överföring av hiv-1 per heterosexuell kontakt, att göra djupgående analyser med en enda variabel och multivariabla analyser för att utforska orsakerna till de olika studieresultaten och att uppskatta riskfaktorernas roll, t.ex. virusbelastning och sexuellt överförda infektioner, för sannolikheten för överföring.

Författarna påpekar att det är svårt att sätta en siffra på den faktiska sannolikheten för hiv-överföring vid en enskild sexuell handling. Den faktiska överföringen till en partner, antalet oskyddade sexuella handlingar, längden på partnerns exponering för hiv och andra potentiella medfaktorer bland de personer som deltar i en studie om sina sexuella handlingar är sällan helt kända, och det finns faktorer som inte rapporteras, till exempel att vissa deltagare i själva verket har andra könssjukdomar, vilket skulle kunna påverka studiernas noggrannhet. Naturligtvis gäller detta sannolikt för de flesta, om inte alla, studier som försöker basera slutsatser på vad människor rapporterar om sitt sexliv.

Författarna fann att totalt sett, kvinna-till-man (.04 % per handling eller, i teorin, cirka 4 fall av hiv-överföring per 10 000 handlingar av vaginalt sex med en kvinna som är hiv-positiv) och man-till-kvinna (.08 % per handling eller 8 fall av hivöverföring per 10 000 vaginala samlag med en man som är hivpositiv) i höginkomstländer visar att risken för infektion är låg även när personen med hiv inte får antiretroviral behandling.

Andra resultat visade att det fanns högre uppskattningar av hivöverföring under mottagande analsex (1,7 % per handling eller 17 fall av hivöverföring per 1 000 anala samlag där ”toppen” är hivpositiv) jämfört med andra sexuella handlingar. Det fanns också större beräknade risker för överföring av hiv för sexuella handlingar under den tidiga (9,2 gånger större) och sena fasen (7,3 gånger större) av en partners hivinfektion än för sexuella handlingar under den asymtomatiska fasen av hivsjukdomen. Slutligen konstaterar författarna att exponering för kommersiellt sex och/eller genitala sår hos någon av de sexuella parterna ökade infektionsrisken per akt 5,3 gånger jämfört med samma akt där sexpartnerna inte hade någon STI.