HIV-wasting syndrome: uppdaterad behandling

Syfte: Att gå igenom patofysiologin och behandlingen av hivs syndrom.

Datakällor och urval av studier: Sökningar i MEDLINE (januari 1987-september 1997) i den engelskspråkiga medicinska litteraturen genomfördes. Bibliografier valdes också ut under en manuell granskning.

Datasammanställning: Hiv-relaterad viktnedgång, ofta kallad HIV wasting syndrome, är en vanlig manifestation av avancerad hivinfektion. Slöseri vid hiv innebär en preferentiell förlust av mager kroppsmassa med ett paradoxalt bevarande av kroppsfett. Ätiologin bakom slöseri verkar vara resultatet av många faktorer, som kan omfatta minskat kaloriintag, malabsorption, förändringar i energiförbrukning och metabolism, cytokineffekter och endokrin dysfunktion. Farmakologiska behandlingsalternativ omfattar aptitstimulerande medel (t.ex. dronabinol, megestrolacetat), cytokinhämmare (t.ex. thalidomid, cyproheptadin, ketotifen, pentoxifyllin, fiskolja, N-acetylcystein) och anabola medel (t.ex. testosteron, nandrolon, oxandrolon, rekombinant humant tillväxthormon).

Slutsatser: Svinn i samband med hiv har en hög morbiditet och dödlighet om det inte hanteras på ett adekvat sätt. De terapeutiska strategierna omfattar aptitstimulerande medel, cytokinhämmare och tillväxtfrämjande medel. Valet av lämplig(a) substans(er) beror på den underliggande orsaken till viktförlusten, biverkningar och terapikostnader.