Hormonreceptorstatus för bröstcancer

Bröstcancerceller som tas ut vid en biopsi eller operation testas för att se om de har vissa proteiner som är östrogen- eller progesteronreceptorer. När hormonerna östrogen och progesteron fäster vid dessa receptorer ger de bränsle åt cancertillväxten. Cancer kallas hormonreceptorpositiv eller hormonreceptornegativ beroende på om de har dessa receptorer (proteiner) eller inte. Det är viktigt att känna till hormonreceptorstatusen när man beslutar om behandlingsalternativ. Fråga din läkare om din hormonreceptorstatus och vad den betyder för dig.

Vad är östrogen- och progesteronreceptorer?

Receptorer är proteiner i eller på celler som kan fästa vid vissa ämnen i blodet. Normala bröstceller och vissa bröstcancerceller har receptorer som fäster vid hormonerna östrogen och progesteron och är beroende av dessa hormoner för att växa.

Bröstcancerceller kan ha en, båda eller ingen av dessa receptorer.

• ER-positiv: Bröstcancer som har östrogenreceptorer kallas ER-positiv (eller ER+) cancer.
• PR-positiv: Bröstcancer med progesteronreceptorer kallas PR-positiv (eller PR+) cancer.
• Hormonreceptor-positiv: Om cancercellen har en eller båda receptorerna ovan kan termen hormonreceptorpositiv bröstcancer (även kallad hormonpositiv eller HR+) användas.
• Hormonreceptornegativ: Om cancercellen varken har östrogen- eller progesteronreceptorn kallas den för hormonreceptornegativ (även kallad hormonnegativ eller HR-).

Om man hindrar hormonerna östrogen och progesteron från att fästa vid receptorerna kan man förhindra att cancern växer och sprids. Det finns läkemedel som kan användas för att göra detta.

Varför är det viktigt att känna till hormonreceptorstatus?

Att känna till din cancers hormonreceptorstatus hjälper läkarna att bestämma hur den ska behandlas. Om din cancer har en eller båda dessa hormonreceptorer kan läkemedel för hormonbehandling användas för att antingen sänka östrogennivåerna eller stoppa östrogen från att verka på bröstcancerceller. Denna typ av behandling är till hjälp för hormonreceptorpositiv bröstcancer, men fungerar inte på tumörer som är hormonreceptornegativa (både ER- och PR-negativa).

Alla invasiva bröstcancerformer bör testas för båda dessa hormonreceptorer antingen på biopsiprovet eller när tumören avlägsnas med kirurgi. Ungefär 2 av 3 bröstcancerformer har minst en av dessa receptorer. Denna andel är högre hos äldre kvinnor än hos yngre kvinnor. DCIS bör också kontrolleras för hormonreceptorer.

Vad betyder resultaten av hormonreceptortestet?

Ett test som kallas immunohistokemi (IHC) används oftast för att ta reda på om cancerceller har östrogen- och progesteronreceptorer. Testresultaten hjälper till att vägleda dig och ditt cancervårdsteam att fatta de bästa behandlingsbesluten.

Testresultaten ger dig din hormonreceptorstatus. Det kommer att sägas att en tumör är hormonreceptorpositiv om minst 1 % av de testade cellerna har östrogen- och/eller progesteronreceptorer. Annars kommer testet att säga att tumören är hormonreceptornegativ.

Hormonreceptorpositiva (eller hormonpositiva) bröstcancerceller har antingen östrogen (ER) eller progesteron (PR) receptorer eller båda. Dessa bröstcancerformer kan behandlas med läkemedel för hormonbehandling som sänker östrogennivåerna eller blockerar östrogenreceptorerna. Hormonreceptorpositiva cancerformer tenderar att växa långsammare än cancerformer som är hormonreceptornegativa. Kvinnor med hormonreceptorpositiv cancer tenderar att ha bättre utsikter på kort sikt, men dessa cancerformer kan ibland komma tillbaka många år efter behandlingen.

Hormonreceptornegativ (eller hormonnegativ) bröstcancer har varken östrogen- eller progesteronreceptorer. Behandling med hormonbehandlingsläkemedel hjälper inte vid dessa cancerformer. Dessa cancerformer tenderar att växa snabbare än hormonreceptorpositiva cancerformer. Om de kommer tillbaka efter behandlingen är det ofta under de första åren. Hormonreceptornegativa cancerformer är vanligare hos kvinnor som ännu inte har gått igenom klimakteriet.

Trippelnegativa bröstcancerceller har inga östrogen- eller progesteronreceptorer och tillverkar inte heller för mycket av det protein som kallas HER2. Dessa cancerformer tenderar att vara vanligare hos kvinnor som är yngre än 40 år, som är afroamerikanska eller som har en mutation i BRCA 1 genen. Trippelnegativ bröstcancer växer och sprids snabbare än de flesta andra typer av bröstcancer. Eftersom cancercellerna inte har hormonreceptorer är hormonbehandling inte till hjälp vid behandling av dessa cancerformer. Och eftersom de inte har för mycket HER2 hjälper inte heller läkemedel som riktar sig mot HER2. Kemoterapi kan fortfarande vara användbart. Se Triple-negativ bröstcancer för att få veta mer.

Trippelpositiv cancer är ER-positiv, PR-positiv och HER2-positiv. Dessa cancerformer kan behandlas med hormonläkemedel samt med läkemedel som riktar sig mot HER2.