Hur många ringar kunde Kobe Bryant och Shaq ha vunnit om de inte hade haft en fejd?

Nyheten om fejden mellan Kobe Bryant och Shaquille O’Neal har återigen tagit fram sitt fula huvud, då den före detta Lakers- och lagkamraten till Bryant och O’Neal, Robert Horry, berättade för ryska medier att skulden för fejden faller på Phil Jackson.

Detta väcker frågan om hur många ringar som de två kunde ha vunnit om det inte vore för fejden. Det skulle vara lätt att bara projicera otaliga mästerskap och säga att de skulle ha vunnit inte sex, inte sju, inte åtta…

Här kommer dock en annan tanke. Vad sägs om inte någon? Det är lika genomförbart.

O’Neal hade blivit världens bästa spelare innan Kobe Bryant någonsin blev en Laker, men han hade inte vunnit någon ring trots det. I sin enda resa till finalen blev han uppäten levande av Hakeem Olajowon.

Det betyder inte att han inte spelade bra. Det gjorde han. Det är bara det att Olajuwon spelade fantastiskt.

Det var en nivå som O’Neal aldrig uppnådde i eftersäsongen förrän Jackson (påstås) introducerade fejden.

O’Neal har trots alla sina upptåg och sitt ibland barnsliga beteende ett ”fel”. Han är i grunden en trevlig kille. Han har inte någon ”mördarinstinkt”. Han har inte den där medfödda ”vreden”, den där indignationen som är häpnadsväckande över att någon, vem som helst, skulle våga tro att de förtjänar att vara på samma plan.

Det betyder inte att ”snäll” och ”mördare” inte kan gå ihop. Vissa spelare har den där strömbrytaren som de kan vända på när de kliver in på planen eller banan.

Kobe Bryant verkar vara den typen av kille som har svårt att stänga av den. Jag kanske har fel, men Bryant verkar vara den typen av kille som om du körde förbi honom på motorvägen skulle vara tvungen att gå tillbaka ut framför dig.

Så, vad händer om den här hyperkompetitiva 18-åringen, med allt självförtroende och all förmåga i världen men utan erfarenhet, kommer och börjar ”ta över” laget och O’Neal, den gigantiska clownen, bara tar plats i baksätet?

Det är inte en kritik mot Kobe, det är en kritik mot att vara 18 år. Eller 19. Eller 20. Eller alla under 25 år.

Om du är under 25, ta inte illa upp. När du är över 40 kommer du att se tillbaka på dig själv som 22-åring och säga: ”Jag var en dum unge!”. Om du inte gör det betyder det bara att du aldrig växte upp.

Jag brukar säga att det finns tre stadier av inlärning: Först vet man ingenting. Sedan vet man allt. Sedan vet man ingenting. Det är inte förrän man kommer till det stadium där man vet allt man inte vet som man egentligen inte vet någonting.

Jackson behövde hitta ett sätt att få ut killen som borde sitta i förarsätet ur baksätet och killen som borde sitta i passagerarsätet ur förarsätet.

Om han aldrig får rivaliteten får man Kobe från just nu, fast utan mognad från just nu. Istället för att kasta 25 skott per match skulle han kasta 35 skott per match. Istället för att ignorera Andrew Bynum mer än han borde, skulle han ignorera den bästa offensiva centern sedan Wilt Chamberlain och ignorera honom i sin bästa ålder.

Fejden tog fram det mesta ur Shaq, och det var den enda sak som, åtminstone i viss mån, satte Kobe på plats. Visst hade de kunnat komma överens utan fejden, men kanske hade de inte vunnit några ringar.

Jag menar, kalla mig galen. Det är bara en tanke. Kanske vet mannen med 11 titlar vad han gör.